| 144 | Cap. 2, 3. | 2 Boken Maccabeers. |
alltså bad Salomo, och elden förtärde ock bränneoffret.† *3 Mos. 9: 24. †1 Kon. 18: 38. 2 Chrön. 7: 1.
11. Och såsom Mose sagt hade, att hans offer skulle af eld förtärdt warda, och icke ätet;* *3 Mos. 10: 16.
12. Alltså offrade Salomo ock i åtta dagar.* *1 Kon. 8: 62, 65.
13. Detta allt finner man i skrifterna, som i Nehemie tid skrifwna äro; och lika som han konungarnas, propheternas och Davids böcker och konungabref om offer åter tillhopa sökte, och ett libri upprättade;
Ett libri, d. ä. en boksamling.
14. Alltså gjorde ock Judas, och hwad böcker der förkomne woro, medan örlig i landet war, hemtade han tillsammans;
15. Och wi hafwa dem här; wiljen I läsa dem, så låter hemta dem ifrån oss.
16. Efter wi nu sådan högtid begå wilja, så hafwa wi welat eder det skrifwa; ty det hörer eder till, att I det ock hållen.
17. Men wi hoppas till Gud, att HErren som sitt folk hjelper, och oss arfwet igen gifwer; nemligen riket och presterskapet och helgedomen;
18. Såsom Han i lagen utlofwat hafwer, skall snart förbarma sig öfwer oss; och skall utur wida werlden åter föra oss tillhopa till det heliga rummet;* *5 Mos. 30: 3. 2 Macc. 1: 29.
19. Såsom Han oss allaredan utur stor olycka hulpit, och rummet renat hafwer.* *1 Macc. 4: 43.
20. Men den historien om Judas den Maccabeen, och hans bröder, och om den öfwersta prestens rening, och huru man altaret wigt hafwer;
21. Och om örliget emot Antiochus den ädla,* och hans son Evpator;† *1 Macc. 1: 11; †cap. 6: 17.
22. Och om tecknen af himmelen, hwilka dem som Judaskapet manligen beskyddade, uppenbarade wordo, att de som ett sådan liten hop woro, hela landet skinnat, och en stor myckenhet af hedningarna på flykten slagit, och efter dem jagat hafwa;
23. Och ytterligare om templet, huru man det åter byggt,* såsom man det allaredan allestädes wet, och staden sin frihet igen fått hafwer, så att all annan lag aflagd är, och allena HErrans skall hållen warda, hwilken oss nu godt will och nådelig är; *1 Macc. 13: 53; cap. 14: 15.
24. Detta och annor ting flere, ber Jason fem böcker af gjort hafwer, det akta wi här på det kortaste tillhopa draga;
25. Ty wi se, huru talet tillhopa mängdt är, så att det will swårt wara historierna, som så tillhopa blandade äro, rätt fatta;
26. Derföre hafwa wi welat så göra det, att man gerna skulle läsa det, och lättare behålla det kunna, och hwar man nyttigt wara.
27. Och sannerligen, wi märka, att det oss wäl swårt wara will, att wi oss den mödan företagit hafwa; ty der will mycket omak och stor flit till.
28. Lika som det icke utan arbete tillgår, der en en måltid bereda och gästerna wäl pläga will; likwäl wilja wi dock intet se der till, utan denna möda andra till tjenst gerna uppå oss taga.
29. Uti historien i sig sjelf wilja wi intet förwandla; utan låta det blifwa, såsom det tillförene skrifwet är, undantaget, att wi det kortare tillhopa draga wilja.
Af dessa verser är tydligt, att bokens författare icke wäntar, att hans arbete skall anses såsom canonisk bok eller ingifwen af Guds Anda.
30. Och lika som en timmerman, när han ett nytt hus bygger, intet widare tänker, än att han så gör det, att det ett bestånd hafwer; men huru man det måla eller pryda skall, der låter han en annan för sörja;
31. Alltså wilja wi ock göra; wi wilja den som historien i förstone skrifwit hafwer, derföre sörja låta, huru han all ting talat, och alla stycken med flit utarbetat hafwer.
32. Men wi wilja intet mer göra, än som allrakortast författa summan.
33. Och wilja nu gå till historien, och detta såsom till ett ingång sagt hafwa; på det förspråket icke större warder än hela historien.
3. Capitel.
Templets skatt. Heliodori näpst.Som man nu åter i god frid i Jerusalem bodde, och lagen hade sin gång, efter den öfwerstepresten Onias så from war, och så fliteligen aktade der uppå.
_932.jpg&oldid=347124){kind=link}