| 2 Boken Maccabeers. | Cap. 4. | 147 |
han upprättade der spelhus, och dem i Jerusalem efter de Antiocheners sätt lärde.
Spelhus: fäktskolor.
10. Då konungen detta belefwade, och han prestadömet fick, så wande han straxt sitt folk uppå det hedniska sättet;
Der afguderi och en falsk gudstjenst får öfwerhand, der aktas icke någon rättwisa, ärlighet, ed, tro eller löfte: utan girighet, högfärd, swek och orättfärdighet gå öfwer allt, såsom man här se kan med Jason, Antiochus, Menelaus, Andronichus, Lysimachus, ty afguderi är ett upphof till allt ondt.
11. Och det goda lofliga sättet, af de gamla konungar skickadt, lade han platt af; genom Johannes, Eupolemi fader, den i Rom sänd war,* till att göra förbund med de Romare; och bortlade de gamla ärliga lagar, och upprättade andra oärliga sätt igen. *1 Macc. 8: 17.
12. Under borgen byggde han ett spelhus, och skickade att de starkaste unge män sig der inne öfwa måste.
13. Och det hedniska wäsendet fick alltså öfwerhanden;
14. Så att presterna intet mer aktade på att offra, eller på templet, utan lupo i spelhuset,* och sågo huru man der båll slog, och andra spel dref; *1 Macc. 1: 15.
15. Och läto alltså deras fäders seder fara, och hölle de hedniska seder för kosteliga.
16. De måste ock wäl betala det; och de samma, som de sådana spel wille efter göra, skickade Gud öfwer dem, och de måste straffa dem;
17. Ty med Guds ord är icke till skämtandes; det finner sig dock på sistone.
18. Då man nu det stora spelet i Tyrus höll, och konungen der sjelf när war,
19. Sände den skalken Jason några Antiochener ut, likasom de hade warit af Jerusalem, att de ock det spelet skåda skulle; och sände med dem dit trehundrade drachmas, att man Herculi deraf offra skulle; men de som det befaldt war, sågo, att det intet wille skicka sig, och wille intet bruka dertill, utan lägga det till något annat;
20. Derföre, ändock han det till Herculis offer sändt hade, så beställde de dock skeppsrustning der före.
21. Men efter Ptolemeus Philometor, den unge konungen i Egypten, sin första riksdag utropat hade, sände Antiochus Apollenius, Mnestei son, till samma riksdag in uti Egypten; men då han förnam, att man icke wille hafwa honom till en förmyndare, for han tillbaka igen, och tänkte, huru han sitt rike i frid förwara måtte; och kom till Joppe, och dädan till Jerusalem.
22. Och wardt af Jason och hela staden härligen undfången, och intagen med bloss och stor triumph; sedan drog han i Phenicien igen.
23. Men efter tre år sände Jason Menelaus, förenämnda Simons broder dit, att han skulle föra konungen penningar, och att gifwa honom tillkänna om några saker, som då af nöden woro.
24. Och då han när konungen i ynnest kom, smickrade han för honom, och skaffade öfwersta prestadömet in till sig, och gaf konungen trehundrade centner silfwer mer än Jason;
25. Och kom alltså med konungens befallning till Jerusalem igen, och handlade icke såsom en öfwersteprest, utan som en grym tyrann och som ett grufweligt wilddjur.
26. Alltså wardt Jason, som sin broder ifrån sitt embete drifwit hade, åter afdrifwen af en annan, och måste fly in uti de Ammoniters land.
27. Och Menelaus behöll regementet; men då han de penningar, som han lofwade konungen, icke kunde tillsamman komma;
28. Och Sostratus, höfwitsmannen på borgen, det krafde, såsom konungen honom befallt hade, lät konungen dem båda för sig komma;
29. Och satte Menelaus af, och skickade hans broder Lysimachus i hans stad, och Sostratus satte han till embetsman i Cypren.
30. Då det alltså bestäldt war, gjorde de Tharser och Malloter ett uppror, derföre att de åt konungens frilla skänkte woro.
31. Då war konungen hastigt uppe, att han det uppror stilla måtte; och lefde den försten Andronichus der för en stadhållare.
Lefde: Lemnade.
32. Då Menelaus det förnam, tänkte han, att han läglighet hade, till att åter komma till sitt stånd igen; och stal några gyldene klenodier utur templet, och skänkte dem Andronichus; och somt sålde i Tyrus och i andra omliggande städer.
_935.jpg&oldid=347132){kind=link}