| 2 Boken Maccabeers. | Cap. 10, 11. | 157 |
dem, som på tornen woro, och togo fem och trettiotusen gylden af dem, och läto komma dem der af.
21. Då nu Maccabeus det fick weta, hade han höfwitsmännerna tillsammans, och anklagade dem, att de sina bröder för penningar sålt, och fienderna bortkomma låtit hade;
22. Och lät döda dem såsom förrädare, och stormade straxt de tu tornen;
23. Och det lyckades honom, och drap der uti de tu fästena mer än tjugutusen män.
24. Men Timotheus, den Judarna tillförene slagit hade,* rustade sig med mycket främmande folk, och församlade ett stort resigtyg utaf Asien, och kom i den mening, att han Judarna platt som lägga wille. *1 Macc. 5: 43.
25. Och då han kom till landet, bådo Maccabeus och hans hop till HErran, och strödde aska uppå sitt hufwud, och drogo säckar uppå;
26. Och föllo neder för altaret, och bådo, att Gud dem nådelig, och fienderna onådelig wara wille; och att Han wille sätta sig emot dem, som sig emot Honom satte, såsom i lagen skrifwet står.* *2 Mos. 23: 22.
27. Då de nu alltså bedit hade, togo de sina wärjor, och drogo ett godt stycke wäg ut ifrån staden, till dess de kommo in till fienderna.
28. Och så snart som solen uppgick, slogo de till hwarannan, ändock det en olik här war; ty Judarna hade en god tröst till HErran, hwilket ett wisst tecken till segren är;* men de andra hade begynt alltsammans utaf högmod och öfwerdådighet. *2 Chrön. 32: 8. Jer. 17: 7.
29. Som nu slagtningen allrastarkast stod, syntes fienderna af himmelen fem härlige män på hästar* med gyldene betsel, och twå drogo fram för judarna; *2 Kon. 6: 17. 2 Macc. 3: 25; cap. 11: 8.
Detta är en förblommerad framställning af Herrans bistånd, hwarmed Han beskyddar sitt folk i striden och förlänar seger, då det Honom behagar.
30. Och de höllo när Maccabeus, och wärjde honom med deras wärjor, så att ingen kunde göra honom skada;
31. Och sköto pilar och dunderskott in på fienderna, så att de förblindade och flyktige wordo.
32. Och der wordo slagne tjugutusen och femhundra till fot, och sexhundra resenärer:
33. Men Timotheus flydde till Gazara, en fast by, hwilken den höfwitsmannen Chereas inne hade.
34. Då lade sig Maccabeus och hans hop der före i fyra dagar;
35. Men de i byn förläto sig derpå, att han så högt låg, och försmädde och brukade munnen öfwermåttan illa.
36. Men på femte dagen harmades tjugu unge män för försmädelsens skull, och lupo manligen med en storm till muren, och slogo ihjäl i harmen, hwad de öfwerkommo.
37. Dem följde de andre och bestego muren, och tände eld på tornen, och uppbrände de Guds försmädare;
38. Somlige höggo portarna upp, att hela hopen der in komma kunde; och togo alltså staden in, och ihjälslogo Timotheus, den sig uti en grop förgömt hade, och Chereas hans broder, och Apollophanes.
39. Som de allt detta gjort hade, prisade de HErran med lofsånger, den Israel så stor wälgerning bewisat, och dem seger gifwit hade.
11. Capitel.
Lysias winnes, gör frid. Antiochi och de Romares bref.Då nu Lysias, konungens förmyndare och skyldman och öfwerste råd,* allt detta weta fick, gjorde det honom fast ondt; *2 Macc. 10: 11.
2. Och han församlade åttatiotusen män och hela resigtyget, och drog i den mening emot Judarna, att han wille sätta hedningar i staden;
3. Och bruka templet till sin årliga nytta, såsom andra hedningars kyrkor, och förläna presterskapet hwart år.
Förläna, d. ä. bortarrendera. De, som fingo det öfwerstepresterliga embetet, fingo det med wilkor, att de skulle årligen betala en wiss summa penningar till den, som makten hade.
4. Men han tänkte intet, att Gud ännu mäktigare war;* utan förlät sig uppå den stora hopen, den han till häst och till fot hade, och uppå de åttatio elephanter. *2 Kon. 19: 22. Ps. 20: 8. Es. 36: 6.
5. Som han nu in i Judeen kom, lade
_945.jpg&oldid=347162){kind=link}