6. Så befallde wi, att alla de, som Haman, öfwerste försten och den högste näst konungen, wår fader, utwisande warder, med hustrur och barn genom deras fienders swärd utan all barmhertighet förgöras skola, och ingen skonad warda; och det på fjortonde dagen i den tolfte månaden Adar i detta året;
7. På det de ohörsamme alle på en dag måga slagne warda, och en beständig frid i wårt rike blifwa må.
Mardochei bön.
Och Mardocheus bad till HErran, och förtäljde Hans underwerk och sade:
9. HErre Gud, du är den allsmäktige Konungen, all ting står i din makt, och din wilja kan ingen emot stå, när du Israel hjelpa will.
10. Du hafwer gjort himmel och jord, och allt det deruti är; *Neh. 9: 6.
11. Du är allas HErre, och ingen kan stå dig emot;
12. Du wet allting, och hafwer det sett, att jag icke af stolthet eller föraktelse icke hafwer welat tillbedja den högmodiga Haman.
13. Ty jag wore redebogen Israel till godo att ock wälwiljeligen kyssa hans fötter;
14. Utan hafwer det gjort af fruktan, att jag den ära, som minom Gudi bör, icke gåfwe åt en menniska, och ingen annan tillbåde än min Gud.
15. Och nu HErre, du Konung och Abrahams Gud, förbarma dig öfwer ditt folk; ty wåra fiender wilja förderfwa oss, och utrota ditt arf, som du af begynnelsen haft hafwer.* *1 Mos. 17: 19.
16. Förakta icke din hop, den du utur Egypten förlossat hafwer.
17. Hör min bön, och war ditt folk nådelig, och wänd wår sorg i glädje, på det wi måga lefwa och prisa ditt namn; och låt icke deras mun, som dig lofwa, tillyckas.
18. Och hela Israel ropade af alla krafter till HErran; ty de woro i dödsens nöd.
Och drottningen Esther wände sig ock till HErran i sådan dödskamp;* *Esth. 3: 13.
2. Och aflade sina drottningakläder, och drog sorgekläder uppå, och för ädla watten och balsam strödde hon aska och stoft uppå sitt hufwud, och twingade sin kropp med fasta; och på alla rum, der hon tillförene glad warit hade, der ryckte hon sina hår ut,
3. Och bad till Israels Gud, och sade: HErre, du som allena wår Konung är, hjelp mig elända;
4. Jag hafwer ingen annan hjelpare, utan dig allena, och nöden är för handen.
5. Jag hafwer hört af min fader, HErre, att du Israel ifrån alla hedningar utsöndrat, och wåra fäder af ålder till ett ewigt arf upptagit hafwer,* och hållit dem hwad du talat hafwer. *5 Mos. 4: 10; cap. 6: 21; cap. 7: 7.
6. Wi hafwa syndat för dig, derföre hafwer du öfwergifwit oss i wåra fienders händer.
7. HErre, du är rättfärdig, ty wi hafwa deras gudar dyrkat.
8. Men nu låta de sig icke nöja der åt, att de oss i stort twång hålla;
9. Utan sin seger lägga de ock sina afgudar till, och wilja ditt löfte om intet göra, och ditt arf utrota, och deras mun, som dig lofwa, tillstoppa, och ditt tempels och altares ära förlägga;
10. Och på hedningarna upplåta munnen till att prisa afgudars makt, och berömma en dödlig konung ewinnerligen.
11. HErre, gif icke din spira åt dem, som intet äro, på det de icke skola le åt wår jemmer; utan wänd deras råd öfwer dem, och förgör den, som detta öfwer oss åstadkommer.
12. Tänk uppå oss, HErre, och bewisa dig i wår nöd; och stärk mig, HErre, du alla gudars och härskaps Konung.* *Dan. 2: 47. 1 Tim. 6: 15.
13. Lär mig, huru jag för lejonet tala skall; och wänd hans hjerta, att han må wår fiende hätsk warda, att han med sitt anhang må förgås.
14. Och undsätt oss genom din hand, och hjelp mig din tjenarinna, den ingen annan hjelp hafwer, utan dig HErre allena.
_955.jpg&oldid=347192){kind=link}