ännu dagligen förfar, huru mycket ondt sådana otrogna råd åstadkomma.
8. Efter oss nu bör se till, att här efter frid i riket blifwa må;
9. Så måste wi understundom efter sakens läglighet förändra det wi tillförene budit hafwa, när wi annorlunda befinna det, än wi hafwa underwiste warit, och äro icke alltför hastige i saken.
10. Efter nu Haman, Hamadathi son, den utaf Macedonien, och icke utaf de Persiers blod, och icke af wår milda art, utan när oss en främling är;
11. Den wi, såsom wi med alla nationer pläga, all gunst bewisat, och så upphöjt hafwa, att wi honom wår fader kallade, och af hwar man såsom den näste när konungen ärad wardt;
12. Är så stolt worden, att han wille taga sig före, att skilja oss både ifrån riket och ifrån lifwet.
13. Förty Mardocheus, den igenom sin trohet och wälgerning wårt lif undsatt hafwer,* och jemwäl wår oskyldiga drottning Esther samt med allt hennes folk hafwer han falskeligen och oredeligen beklagat,* så att de alle skulle förgjorde wordit; *Esth. 2: 21, 22; †cap. 3: 8.
14. Och så sedan, när de hade warit af wägen, som oss bewara, hafwer han ock tänkt att dräpa oss, och de Persers rike in till de Macedonier draga.
15. Men wi besinna, att Judarna, som den förtwiflade skalken wille dräpa låta, äro oskyldige, hafwa god lag,
16. Och den allrahögsta, största och ewiga Guds barn äro, den wåra förfäder och oss detta riket gifwit hafwer, och ännu wid makt håller.
17. Derföre skolen I icke hålla eder wid det bref, som Haman när oss åstadkommit hafwer;
18. Ty för sådan gernings skull är han med all sin slägt för porten i Susan i en galge upphängd;* och Gud hafwer med en hast lönt honom, efter som han förtjent hade. *Esth. 7: 10; cap. 9: 13, 14.
19. Men detta bud, som wi eder nu sända, skolen I uti alla städer förkunna, att Judarna sin lag fri hålla måga.
20. Och om man dem öfwerwåld göra wille på trettonde dagen den tolfte månadens, som kallas Adar, så skolen I beskydda dem; på det de uppå de samma hämnas måga;
21. Ty den samma dagen hafwer den allsmäktige Gud dem till en glädje wändt, på hwilken det utwalda folket skulle dräpna wordit.
22. Derföre skolen I ock denna dagen med andra högtidsdagar helig hålla med all glädje;
23. På det oss, och alla dem, som de Perser trogne äro, må wäl gå; och detta ett exempel blifwa, huru otrohet skall straffad warda.
24. Men hwilket land eller stad detta bud icke håller, det skall med swärd och eld förstördt warda, så att hwarken menniska eller djur eller någon fågel skall der mer inne bo kunna.
Mardochei dröm.
Uti andra året den stora konungens Artaxerxes, på första dagen i den månaden Nisan,
2. Hade Mardocheus, den en Jude war, Jairi son, Semei sons, Kis sons, af Benjamins slägt, en dröm;
3. Och bodde i den staden Susan, en ärlig man, och i konungens gärd mycket afhållen:
4. Men han war en af de fångar, som NebucadNezar, konungen i Babel, af Jerusalem hade bortfört med Jechonia, Juda konung.
5. Och detta war hans dröm: Ett skri och buller, dunder och jordbäfning och förskräckelse upphof sig på jorden.
6. Och si, der woro twå stora drakar, de gingo emot hwarannan till att strida:
7. Och skriet war så stort, att alla land woro uppe till att strida emot ett heligt folk.
8. Och det war en dag af stort mörker, bedröfwelse och ångest, och en stor jemmer och förskräckelse war på jorden.
9. Och det heliga folket war högeligen bedröfwadt, och fruktade sig för sin olycka, och sågo sig icke annat före än döden; och de ropade till Gud.
10. Och efter sådana rop brast ut en stor ström utaf en liten brunn.
11. Och solen gick upp, och wardt klart; och de elände wunno och dråpo de stolta.
_957.jpg&oldid=347198){kind=link}