32. Men der war en prophet Habacuc i Judeen, han hade kokat wälling och skurit bröd uti ett djupt fat, och gick dermed bort i marken, på det han skulle det bära till skördemän.
33. Och HErrans engel sade till Habacuc: Den maten, som du bär, måste du föra till Daniel i Babel uti lejonkulan.
34. Och Habacuc swarade: HErre, jag hafwer den staden Babel aldrig sett, och wet icke hwar den kulan är.
35. Då fattade engelen honom wid hjessan,* och förde honom lika som ett starkt wäder in till Babel till kulan. *Hes. 8: 3.
36. Och Habacuc ropade och sade: Daniel, Daniel, tag här den mat, som dig Gud sändt hafwer.
37. Och Daniel sade: HErre Gud, du tänker ju ännu uppå mig, och öfwergifwer icke dem, som åkalla dig, och dig kär hålla.
38. Och han stod upp och åt; men Guds engel förde i samma stund Habacuc i sitt rum igen.
39. Och konungen kom på sjunde dagen till att begråta Daniel; och då han till kulan kom, och der in såg, då satt Daniel midt ibland lejonen;
40. Och konungen ropade högt, och sade: O HErre, du Daniels Gud, du är en stor Gud, och ingen annan Gud är, utan du allena.
41. Och han lät taga honom utur kulan; men de andra, som foro efter hans förderf, dem lät han kasta i kulan; och de wordo med hast för hans ögon af lejonen uppslukne.
Asarie bön.
Efter Daniels 3 cap. 23 v.Men de* gingo midt i lågan i den brinnande ugnen; prisade Gud, och lofwade HErran. *Dan. 1: 6; cap. 3: 21.
25. Och Asaria stod midt i glödande ugnen, upplät sin mun, bad och sade:
26. Lofwad ware du, HErre, wåra fäders Gud, och ditt namn warde prisadt och äradt ewigligen;
27. Ty du är rättfärdig i allt, det du oss gjort hafwer; alla dina gerningar äro rättsinniga; och hwad du gör, det är rätt, och alla dina domar äro ostrafflige.
28. Du gör oss rätt, att du oss straffat hafwer med sådana straff, som du öfwer oss hafwer gå låtit, och öfwer Jerusalem, den heliga wåra fäders stad; ja, du gör rätt och wäl derutinnan för wåra synders skull;
29. Ty wi hafwa syndat och illa gjort dermed, att wi ifrån dig wikne äro, och allestäds emot dig gjort hafwa;
30. Och dina bud intet lydt, eller dem aktat, att wi hade mått gjort derefter, såsom du oss befallt hafwer, på det oss wäl gå måtte.
31. Derföre hafwer du rätt gjort, att du detta allt hafwer öfwer oss gå låtit;
32. Och gifwit oss i wåra owänners, ogudaktigas och onda menniskors händer och den orättwisa och grufweligaste konungen på jorden.
33. Och wi töra icke upplåta wår mun, så äro wi till skam och spott wordne för dina tjenare och för alla dem, som frukta dig.
34. Men drif oss dock icke bort med allo för ditt heliga namns skull, och förkasta icke ditt förbund;
35. Och tag icke din barmhertighet ifrån oss för Abrahams, din älskeliga wäns,* och din tjenare Isaacs och Israels, din heligas, skull; *Jud. 8: 22. Jac. 2: 23.
36. Hwilka du lofwat hafwer deras säd föröka såsom stjernorna på himmelen och såsom sanden wid hafwet.* *1 Mos. 15: 5; cap. 22: 17; cap. 32: 12.
37. Ty, HErre, wi äro ringare wordne än alla hedningar, och äro nu de föraktadaste på jorden för wåra synders skull;
38. Så att wi nu ingen förste, prophet eller lärare, och hwarken bränneoffer eller dagligt offer, eller spisoffer, eller rökwerk mer hafwa; och hafwa intet rum, der wi för dig offra och nåd finna måtte;
39. Utan med ett bedröfwadt hjerta och förkrossad anda komma wi in för dig;
40. Likawisst som wi bränneoffer af wädrar och oxar och många tusen feta får fram bure; så låt nu dock wårt offer i dag gälla och täckeligt wara in för dig; ty du låter dem icke till skam warda, som uppå dig hoppas.
41. Alltså komma wi nu med allt hjerta och söka ditt ansigte med fruktan;
_962.jpg&oldid=341001){kind=link}