lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
80. Alla wilddjur och fänad,* lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen. *Ps. 148: 10.
81. I menniskors barn, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
82. Israel lofwe HErran, prise och upphöje Honom ewinnerligen.
83. I HErrans prester, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
84. I HErrans tjenare, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
85. I andar och de rättfärdigas själar, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
86. I helige, som elände och bedröfwade ären, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
87. Anania, Asaria och Misael, lofwer HErran, priser och upphöjer Honom ewinnerligen.
88. Ty Han hafwer förlossat oss utur helwetet.
89. Och hafwer hulpit oss ifrån döden, och frälst oss utur den glödande ugnen, och midt i elden bewarat oss.
90. Tacker HErranom, ty Han är god, och Hans mildhet warar ewinnerligen.* *Ps. 136: 1.
91. Alle I, som HErran frukten, lofwer alla Gudars Gud, priser och upphöjer Honom, att Hans mildhet warar ewinnerligen.
Det är obekant, af hwilka författare alla dessa stycken härröra.
Manasse bön, Juda konungs, då han fången war i Babel.
HErre allsmäktige, wåra fäders Abrahams, Isaacs och Jacobs* och deras rättfärdiga säds Gud, *2 Mos. 3: 15.
2. Du som himmel och jord med allt, det deruti är, gjort hafwer;
3. Och hafwer beseglat hafwet med ditt bud, och hafwer beslutit och beseglat djupet,* *Job 38: 10. Ps. 104: 9.
4. Till ditt förskräckliga och lofliga namns ära, så att hwar man måste förskräckas för dig och frukta för din stora makt.
5. Ty din wrede och hotan öfwer syndarena är odräglig;
6. Men den barmhertighet, som du utlofwat, är omätelig och kan icke utransakas;
7. Ty du är HErren, den allrahögste öfwer hela jorden, långmodig och ganska mild, och straffar icke menniskorna gerna: ty du, HErre, hafwer tillsagt bot och bättring till syndernas förlåtelse.* *Rom. 2: 4.
8. Men efter du är de rättfärdigas Gud, så hafwer du icke satt den rättfärdiga Abraham, Isaac och Jacob bot, som emot dig intet syndade;* *Ps. 32: 6. Luc. 15: 7.
9. Men jag hafwer syndat, och mina missgerningar äro flera än sanden wid hafwet är, och är krökt i swåra jernband,* och hafwer ingen ro: *2 Chrön. 33: 11.
10. Derföre, att jag hafwer uppwäckt din wrede, och mycket illa gjort inför dig dermed, att jag sådan styggelse och så stor förargelse åstadkommit hafwer.
11. Derföre böjer jag nu mitt hjertas knän, och beder dig, HErre, om nåd. Ack HErre! jag hafwer syndat; syndat hafwer jag, och känner mina missgerningar.
12. Så beder jag nu, och förmanar dig (innerligen suckar), förlåt mig det, o HErre, förlåt mig det; låt mig icke i mina synder förgås, och låt straffet icke blifwa ewigt öfwer mig;
13. Utan wärdigas hjelpa mig owärdige efter din stora barmhertighet;
14. Så will jag lofwa dig i alla mina lifsdagar; ty dig lofwar all himmelens här, och dig skall man prisa alltid och ewinnerligen. Amen.
Denna bön finnes icke ens på det Grekiska språket, såsom de föregående, utan blott på det latinska språket, och har derföre äfwen af den Romerska kyrkan blifwit alldeles utur Bibeln utesluten.
_964.jpg&oldid=341005){kind=link}