| 32 | Noahs efterkommande. | Genesis. | Cap. 11. |
på menniskans förhållande till Gud. Herrans ord; kommer, låter oss stiga neder, antyder åter en rådplägning i gudomen (jemf. cap. 1: 26; 6: 12). Tungomålens förbistring måste alltid anses såsom ett under af Guds allmakt, men det står icke, att detta skedde liksom i ett ögonblick, utan naturliga orsaker kunna derwid hafwa medwerkat, såsom wi så ofta finna, att Gud begagnar naturens krafter och naturliga medel både i den wanliga werldsstyrelsen och i sina under. Högmod och sjelfwiskhet woro grunddragen i dessa menniskors tänkesätt och sträfwanden; söndringar och oenighet uppstodo derföre snart och skilde dem uti olika partier, som hade olika rigtning och syftemål. En inre förbistring föregick den egentliga språkförbistringen, som sedan kom såsom en dom från Herran. I denna dom war barmhertighet, såsom uti alla Guds domar i nådens tid. Genom språkförbistringen lades ett stort hinder i wägen för menniskornas tillwäxt i det onda; gemenskapen blef afbruten, de kunde icke så lätt wara hwarandras läromästare uti otrons grundsatser och sträfwanden.
På pingstdagen kom Herrans Ande öfwer Christi församlade lärljungar; de kunde tala så, att alla församlade förstodo dem, ehuru de woro af olika folk och tungomål. Genom högmod och affall ifrån Gud hade förbistringen uppstått i Babel; genom ödmjukhet och Andans sinne åsterställdes enhet i tänkesätt, rigtning och tal i Christi församling.
Ibland Christi lemmar får ingen förbistring wara. Alle ären I ett i Christo Jesu.
8. Och så skingrade HERren dem dädan i all land, så att de återwände bygga staden.
9. Derföre kallades hans namn Babel, ty att HERren der förbistrade all lands tungomål, och HERren spridde dem dädan ut i all land.
Nu blefwo menniskorna skingrade genom den söndring, som de olika tungomålen förorsakade. Den stora händelsen, som hade skett, bewarades i beständig åtanke genom stadens namn.
10. Detta är Sems slägt.* Sem war hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden. 1 Chr. 1: 17. Luc. 3: 36.
11. Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
12. Arphachsad war fem och trettio år gammal, och födde Salah.
13. Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
14. Salah war trettio år gammal, och födde Eber.
15. Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
16. Eber war trettio och fyra år gammal, och födde Peleg.
17. Och lefde derefter fyrahundrade och trettio år, och födde söner och döttrar.
18. Peleg war trettio år gammal och födde Regu.
19. Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
20. Regu war twå och trettio år gammal, och födde Serug.
21. Och lefde derefte tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
22. Serug war trettio år gammal, och födde Nahor.
23. Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
24. Nahor war nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
25. Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
26. Tharah war sjuttio år gammal, och födde Abram, Nahor, och Haran.
27. Desse äro Tharahs slägter. Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
28. Och dödde Haran när sin fader Tharah, uti hans faders land, i Ur i Chaldeen.
29. Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru Milca, Harans dotter, den fader war åt Milca, och åt Jisca.
30. Men Sarai war ofruktsam, och hade inga barn.* 1 Mos. 17: 17.
31. Så tog Tharah sin son Abram, och Lot, sin sons Harans son, och sin sonhustru Sarai, sin sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utur Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land*; och de kommo till Haran och bodde der. Jos. 24: 2, 3. Neh. 9: 7. Judith 5: 6. Ebr. 11: 8.
32. Och Tharah wardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
Detta är fortsätting i stamtaflan i Sems slägt. Räknar man från Arphachsad, som föddes tu år efter floden, v. 10, efter hwarje faders ålder då sonen föddes, så föddes Abram 292 år efter floden, hwadan Noah skulle hafwa lefwat 58 år efter hans födelse, cap. 9: 28. Men om wi jemföra Tharas hela lefnadsålder, v. 32, med Abrams ålder då han for ut från Haran, cap. 12: 4, hwilket skedde straxt efter fadrens död, så blir Tharahs ålder wid Abrams födelse 130 år. Häraf synes, att icke Abram, utan Haran war Tharahs äldste son, som föddes då fadren war 70 år, v. 26, ehuru Abram såsom den märkwärdigaste nämnes först, fastän 60 år yngre. Sålunda föddes Abram 2 år efter Noahs död, se cap. 10, v. 1, anm.
_042.jpg&oldid=342398){kind=link}