| Lot fången, frälst. | 1 Mose bok. | Cap. 14, 15. | 37 |
19. Och wälsignade honom och sade: Wälsignad war du Abram den högsta Gudi, den himmel och jord tillhörer.
Den högsta Gudi betyder åt Gud den högste. Meningen är således: Ware du Abram helgad, inwigd åt Gud den högste.
20. Och lofwad ware Gud den högste, som dina fiender beslutit hafwer i din hand. Och honom gaf Abram tionde af allt byte.
Melchisedek betyder Rättfärdighetens konung. Han war konung i Salem. Salem betyder frid; Salems konung är alltså Fridens konung. Salem war det gamla namnet på Jerusalem. Melchisedek war en from man, som i sin person förenade konungsligt och presterligt embete. Han war en förebild af Christus, som är Rättfärdighetens konung, emedan han åt menniskan förwärfwat rättfärdighet, som skänkes åt dem, som tro på hans namn, emedan Han genom sin Anda gifwer dem nytt lif och wilja och kraft att wandra i rättfärdighet. Genom Christi rättfärdighet får menniskan frid med Gud, men utan denna rättfärdighet finnes ingen sann frid. Melchisedek war konung öfwer ett hedniskt folk; så är Christus kommen att kalla hedningarna till delaktighet i Hans rike, och hedningarna skola wandra i Hans ljus. Det är således ifrån denna synpunkt Melchisedek är förebild af Christus, nemligen att Christus är hela werldens Frälsare, och att riket, makten och wäldet äro Hans, så att alla land och folk och tungomål skola tjena Honom. Melchisedek wederqwickte Abram och hans folk med bröd och win efter striden; så wederqwicker Christus sina trogna med bröd och win, med himmelska gåfwor, med himmelska krafter, medan de äro gäster och främlingar på jorden och måste strida mot synden och alla andeliga fiender.
På den tiden stodo hedningarne på ett närmare sätt än nu under Guds wård, och kunskapen om Honom war icke förswunnen. Att Melchisedek kalls den högste Gudens prest, antyder äfwen, att afgudar dyrkades på samma tid och hade sina egna prester. Abram erkänner i Melchisedek en presterlig och konungslig wärdighet, som af Gud blifwit gifwen; derföre gaf han honom tionde af bytet. Melchisedek wälsignade Abram, och hans wälsignelse war kraftig, emedan han war högste Guds prest i anda och sinne, så wäl som till embetet. I Melchisedek hyllade således Abram den sanne rättfärdighetens konung, Fridsförsten Christus, gaf Honom tionde och fick wälsignelsen. Så tjena de trogna sin himmelske konung med hjerta och sinne, med sina krafter och sina egodelar, blifwa af Honom wederqwickte med nådens gåfwor och undfå Hans presterliga wälsignelse.
Bland Israels folk war ingen sådan förening emellan det presterliga och konungsliga embetet; med det förkunnades, att en Öfwersteprest skulle komma, som tillika skulle wara konung. Jfr Ps. 110: 4. Sach. 6: 11–13. Dessa profetior äro i Christo uppfyllda, Ebr. 7: 1.
”Icke att Melchisedek offrade, utan att han spisade och ärade gästerna, hwarmed Christus betecknas, som spisar werlden med Evangelium.” L.
21. Då sade konungen af Sodom till Abram: Gif mig folket, och egodelarna behåll för dig.
22. Men Abram sade till konungen af Sodom: Jag upphäfwer mina händer till HERran den högsta Gud, som himmel och jord tillhörer;
23. Att jag af allt det ditt är, icke en tråd eller en skorem taga will, att du icke skall säga: Jag hafwer riktat Abram.
24. Undantaget det de unga karlar förtärt hafwa, och de män, som med mig drogo, Aner, Escol och Mamre, dem låt taga deras del.
Abram sörjde ädelt och wälwilligt för sina förbundnas rättmätiga fördelar, men för sin egen del behöll han ingenting af bytet, utan handlade fullkomligt oegennyttigt, för att icke ens stå i någon skenbar förbindelse till dem, som hade affallit ifrån den högste Guden.
15. Capitel.
Abrahams tro, löfte, träldom, lön.Sedan detta så skedt war, begaf sig, att HERrans ord i en syn kom till Abram, sägande: Frukta dig icke, Abram, jag är ditt beskärm och din ganska stora lön.
Beskärm betyder sköld, hwarmed man i striden wärjde sig emot fiendens pilar och kastspjut. Detta war vanligtwis en stor, aflång skifwa af jern eller koppar, eller af tjockt läder eller mångdubbelt sammanlimmadt linne, med ett handtag mitt uti på ena sidan, och den andra upphöjda sidan hölls emot de fiendtliga wapnen. Efter den märkwärdiga seger, som Abram hade wunnit, hade han orsak att frukta nya anfall och en mäktig hämnd af de slagna fienderna. Han war derföre full af oro och fruktan. Gud såg sin tjenares ängliga tankar, tröstade honom och sade: frukta dig icke, jag är din sköld, och tillade ett ännu större löfte, att Han sjelf wille wara Abrams del och hans stora lön. Abram hade försakat mycket: han hade försakat sitt fädernesland och sin slägt, försakat sin andel i bytet efter striden, och utan twifwel måste han såsom främling försaka mycket i det land, der han bodde. Dermed förtjente han wisserligen ingen lön af Herran, och trodde sig icke heller förtjena någon. Men Gud lönar af nåd. Allt hwad Gud gifwer är nåd i afseende på menniskan sjelf, men det är rätt med hänsyn till Christus. Christus har med sin förtjenst åt menniskorna förwärfwat gåfwor och wälsignelser, och då Gud gifwer af dessa gåfwor åt de trogna, så är det nåd emot dem, men rättfärdighet emot deras Frälsare. O, huru lycklig är den, som har Gud till sitt hjertas tröst och sin del!. För hwar och en sådan själ gäller Herrans löfte till Abram: Jag är ditt beskärm och din ganska stora lön.
_047.jpg&oldid=342411){kind=link}