| Lots döttrar. | 1 Mose Bok. | Cap. 19, 20. | 49 |
31. Då sade den äldsta till den yngsta: Wår fader är gammal, och ingen man är mer på jroden, som till oss ingå kan efter all werldens sedwänja.
32. Kom, låt oss gifwa wår fader dricka win, och läggom oss när honom, att wi måga behålla säd af wår fader.
33. Och så gåfwo de deras fader dricka win i den natten. Och den äldsta gick in och lade sig när sin fader: och han wardt icke warse, när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.
34. Om morgonen sade den äldsta till den yngsta: Si, jag låg i går när min fader; låt oss ock i denna natten gifwa honom dricka win, att du ock må gå in till honom, och lägga dig när honom, att wi behålla säd af wår fader.
35. Och så gåfwo de desslikes i den natten sin fader dricka win: och den yngsta gick ock in och lade sig när honom; och han wardt det icke warse, när hon lade sig ned, ej heller när hon stod upp.
36. Och så wordo de båda Lots döttrar hafwande af sin fader.
37. Oc de äldsta födde en son, den hon kallade Moab. Af honom kommo de Moabiter, allt intill denna dag.
38. Och den yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi barn. Af honom kommo Ammons barn, allt intill dena dag.
Skriften berättar dessa synder utan att deröfwer kasta någon täckemantel. Både Lot och hans döttrar hade genom wistelsen i Sodom lidit skada till själen, och man kan deraf finna, huru skadligt werldens inflytande inwerkar äfwen på de menniskor, som frukta Gud. För öfrigt böra wi wäl komma ihåg, såwäl wid denna som många andra berättelser i Gamla Testamentet, att menniskorna då icke hade Evangelii klara ljus och således icke få bedömas från christlig ståndpunkt.
Moab betyder faders ättling. Ammi barn heter i grundtexten Ben Ammi, som betyder Son af mitt folk. Båda namnen synas innebära en tillfredställelse öfwer en afkomma, som icke war af Sodoms slägt. Utan twifwel kände dessa qwinnor en fasa wid åtanken på Sodoms ogudaktighet, som blifwit hemsökt med en sådan dom.
20. Capitel.
Abraham och Sara i Gerar.Så for Abraham dädan in i landet söderut och bodde emellan Kades och Zur och wardt en främling i Gerar.
Gerar låg i sydwestra delen af Canaan. Gerar hade sin egen konung.
2. Och sade om sin hustru Sara: Det är min syster.* Då sände Abimelech, konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne. *1 Mos. 12: 13.
3. Men Gud kom till Abimelech om natten i drömmen och sade till honom: Si, du måste dö för den qwinnans skull, som du tagit hafwer; ty hon är en mans äkta hustru.
Denne konung och hans folk trodde ännu på den sanne Guden, som uppenbarat sig för Adam och Noah; men de kände honom icke såsom Jehovah, som ingått förbund med Abraham.
4. Men Abimelech hade ännu icke kommit wid henne. Och han sade: HERre, will du ock dräpa ett rättfärdigt folk?
5. Sade han icke til mig: Hon är min syster? Och hon sade desslikes: Han är min broder. Hafwer jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.
6. Och Gud sade till honom i drömmen: Jag wet ock, att du det med enfaldigt hjerta gjort hafwer: derföre hafwer jag ock bewarat dig, att du icke skulle synda emot mig, och hafwer icke tillstadt, att du skulle komma wid henne.
7. Så få nu mannen sin hustru igen: ty han är en prophet, och låt honom bedja för dig, så behåller du lifwet. Hwar du icke öfwergifwer henne, så wet, att du måste döden dö, och allt det dig tillhörer.* *Ps. 105: 14.
8. Då stod Abimelech bittida upp om morgonen och kallade alla sina tjenare och sade allt detta i deras åhöra. Och de män alle fruktade sig swårligen.
Ehuru Abraham syndade emot sanningen, tog Gud icke ifrån honom sitt beskydd och sin wård. Abrahams afwikande från sanningen omtalas här såsom orsaken till den fara, hwilken genast kom öfwer hans hus. Wi kunna af Abrahams exempel lära, att tron i ett troget hjerta icke alltid är sig lika. Densamme Abraham, som så fast trodde Herrans löften, begår här af klentro och räddhåga en synd emot sanningen, och han blef derföre strängt tuktad af den himmelska uppfostraren. Hwad han sade, war wisserligen icke egentlig osanning, ty Sara war hans halfsyster; men det war dock icke ren sanning. Det är icke möjligt att i den Heliga skrift uppleta ett ställe, som kunde bewisa, att någon så kallad nödlögn är tillåtlig. Tro wi på sanningens Gud, så måste wi ock tro på Honom såsom kärlekens och allmaktens Herre, hwilken sjelf tager uppå sig och sörjer för utgången af alla de följder, som den rena sanningens tal medförer. Icke wore det wisligt att säga allt hwad man wet, fastän det är sannt. För att rätt weta, hwad som bör
_059.jpg&oldid=342435){kind=link}