| Isaac offras. | 1 Mose. Bok. | Cap. 21, 22. | 53 |
31. Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hwarannan der så swuro.* *1 Mos. 26: 33.
Att stifta förbund, att swärja förbundsed heter på Hebreiska att sjua, af ordet sju; emedan ett sjufaldigt offer offrades till förbundstecken. Sju war det heliga tal, som utmärkte Guds Andas upplysning och uppenbarelse, gifwen åt menniskorna. Sjufaldigt är solens ljus, såsom regnbågens färger wisa. Sjufaldigt är äfwen det oskapade ljuset, Guds Andas egenskaper och krafter, såsom wi finna i Uppb. 1: 4; cap. 3: 1; cap. 4: 5; cap. 5: 6, hwilka ställen tala om de sju guds andar; och detsamma antydes äfwen i Es. 11: 2. Sju woro derföre lamporna på ljusastaken i det heliga. Sju äro weckans dagar, till tecken att Gud med sin Anda icke blott regerar i ewigheten, utan äfwen i tiden; att Han styrer tidens lopp och hwad som i tiden händer; att tiden är Hans, hwarföre wi skola anwända den efter Hans föreskrift; att Han sprider sitt ljus genom tidehwarfwen; att all sann upplysning härleder sig ifrån Honom; att Hans uppenbarelse är det högsta ljus som är menniskan gifwet, och att wi lefwa och hafwa warelse på grund af det nådeförbund, som Han med oss har ingått. Regnbågen, det sjufärgade ljuset i skyn, är tecknet till detta förbund, och den egentliga förbundsbågen strålar i himmelen omkring Medlarens anlete, Uppb. 4: 3. I förbundet mellan Abraham och Abimelech gaf det sjufaldiga offret tillkänna, att Guds allwetande Ande togs till wittne. De sju lammen, som gåfwos åt Abimelech, skulle för honom, som tog emot dem, wittna om gifwarens rätt i den sak, som war i fråga. Guds Andas wittnesbörd i menniskornas samweten är det hufwudsakliga stöd, hwarpå Herrans trogna skola bygga sina förhoppningar att få åtnjuta rätt och rättwisa i denna werlden, der de äro såsom gäster och främlingar och efter Herrans wilja i betydlig mån bero af herrskande makter, som icke alltid tänka på, att de hafwa en Herre i himmelen. Guds folk skall låta Guds Ande styra och råda, heldre lida orätt än göra orätt, och låta Gud wara domaren, 1 Cor. 6: 7. Matth. 5: 39–41. Men wid dessa bibelställens tillämpning fordras den christliga wishet och urskiljning, hwilken Gud utlofwar, 1 Joh. 2: 20, 27.
BerSaba betyder sjubrunn.
32. Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans höfwitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
33. Och Abraham planterade träd i BerSaba och predikade der om HERrans ewiga Guds namn.
34. Och war en främling uti de Philisteers land i lång tid.
Ehwar Abraham uppehöll sig, war han en rättfärdighetens predikare. Den upplysning och kunskap, som Gud så rikligen hade meddelat honom, behöll han icke för sig allena, utan spridde detta ljus så widt han kunde. Och detta ljus war säkert icke ringa. Herren hade talat med honom. En blick i Herrans ansigte gifwer mera ljus än allt arbete och alla högskolors lärdom kan inplanta. Christus sjelf säger oss, att Abraham hade fått upplysning om löftets djupa betydelse och i andanom sett Försonarens ankomst i werlden. Abraham eder fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom och wardt glad, Joh. 8: 56. Hjertbladen af Evangelii lära ligga således redan i Abrahams predikan; och en kraftig predikan war äfwen hans fromma wandel.
Ännu hålles mången predikan i Österlanden under skuggrika träd.
22. Capitel.
Isaac offras. Christus lofwas. Nahors barn.Sedan det skedt war, försökte* Gud Abraham och sade till honom: Abraham. Och han swarade: Här är jag. *Jud. 8: 22. Syr. 44: 21. 1 Macc. 2: 52. Ebr. 11: 17.
Nu blifwer Abraham tro satt på det högsta prof, som är möjligt. För Gud war denna pröfning icke nödwändig; ty Han kände Abrahams hjerta och tankar, och wisste äfwen hurudan utgången skulle blifwa. Men Abrahams tro och lydnad skulle genom detta prof bära sin mogna frukt och utweckla sig till den största kraft. Det skulle ådagaläggas för framtiden och alla kommande slägter och äfwen för de fallna och för de heliga Englarne, hwad tron är, och hwad den hos en menniska kan åstadkomma.
2. Och han sade: Tag Isaac din enda son, den du kär hafwer, och gack bort uti Moria land, och offra honom der till ett brännoffer på ett berg, det jag dig sägande warder.
Moria är det berg, hwarpå templet sedan byggdes och bränneoffer-altaret emottog menighetens offer. Moria betyder uppenbarad af Gud. Det är troligt, att äfwen fäderna före Abraham hade af Gud fått anwisning att offra på detta berg. Brännoffret war det slags offer, som helt och hållet skulle förbrännas. Hwarje brännoffer syftade på Christum, som offrade hela sitt wäsende åt den straffande rättfärdighetens förtärande eld till försoning för menniskoslägtets synder; det betydde ock, att menniskans fallna natur, syndaförderfwet och allt hwad dertill hörer, skall i nådens eld förbrännas och förtäras, och menniskosjälen i denna låga renas och genomträngas af det högre lifwet, för att kunna förenas med Gud.
3. Då stod Abraham bittida upp om morgonen och sadlade sin åsna och tog med sig twå drängar och sin son Isaac och högg sönder wed till brännoffer, stod upp och gick bort till det rum, som Gud honom sagt hade.
4. På tredje dagen hof Abraham sina ögon upp och såg rummet långt ifrån.
_063.jpg&oldid=342444){kind=link}