| 76 | Jacob drager ifrån Laban. | Genesis. | Cap. 31. |
afgudabilder syftade sannolikt ursprungligen på paradisets Cherubim, cap. 3: 24. Kännedom om wäsendet och gestalterna af Cherubim bibehöll sig allt ifrån utgången af paradiset till Mosis tid genom den muntliga underwisning, som gick i arf från slägte till slägte. Namnet Terafim är troligen det Chaldeiska uttalet af Serafim, (eldiga, glänsande) englawäsen, som omtalas Es. 6: 2, och som äro ett annat namn för Cherubim. Då woro Terafim ett utartande och wanställande af den ursprungliga uppenbarelsen, på samma sätt som kors och Christusbilder ofta i christenheten missbrukas till widskepliga ändamål. Detta slags afguderi ansåg man kunna förenas med den sanne Gudens dyrkan. Laban dyrkade Gud, men hade tillika Terafim. Sauls dotter Michal, Davids hustru, hade äfwen ett sådant Terafimsbeläte, 1 Sam. 19: 13, 16, som måste hafwa warit mycket större än Labans, hwilka Rachel lätt kunde gömma under kamelsadeln, v. 34. Den fromme konungen Josia utrotade äfwen detta slags afgudar. Rachel wille måhända genom dessa Terafim skaffa sig huslig lycka, eller göra det omöjligt för Laban att af sina Terafim få weta, hwarthän Jacob hade flytt.
20. Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, att han honom icke tillsade, då han flydde.
Att stjäla någons hjerta bet. göra i smyg.
21. Så flydde han, och allt det hans war, gjorde sig redo och for öfwer elfwen och stämde åt Gileads berg.
Elfwen är Euphrat. Gilead war bergstrakten norr om ”elfwen” Jabbok (v. 22, 23).
22. På tredje dagen wardt det Laban sagdt, att Jacob flydde.
23. Och han tog till sig sina bröder och jagade efter honom sju dagsleder; och hann honom på det berget Gilead.
24. Men Gud kom till Laban af Syrien i dröm om natten, och sade till honom: Förwara dig, att du intet talar till Jacob annat än godt.
25. Och Laban nalkades intill Jacob. Men Jacob hade uppslagit sina tjäll på berget: och Laban med sina bröder slog desslikes sina tjäll uppå berget Gilead.
26. Då sade Laban till Jacob: Hwad hafwer du gjort, att du hafwer stulit mitt hjerta och bortfört mina döttrar lika som de der med swärd gripna wore?
27. Hwarföre hafwer du det fördolt, att du skulle fly, och hafwer stulit dig ifrån mig och hafwer icke tillsagt, att jag måtte hafwa ledsagat dig med fröjd, med sjungande, med bugande och harpande?
28. Och hafwer icke låtit mig kyssa mina barn och döttrar? Du hafwer dårligen gjort.
29. Och jag hade wäl så mycken makt, att jag kunde göra eder ondt; men eder faders Gud sade till mig i går: Förwara dig, att du intet talar till Jacob utan godt.
30. Och medan du ju wille fara och åstundade så mycket efter din faders hus; hwarföre hafwer du då stulit mig mina gudar?
Ännu tydligare än förut fick Laban erfara, att Gud war Jacobs beskyddare. Hans fick befallning af Herran att icke företaga något ondt emot Jacob. Nu wisar Laban en låtsad wälwilja.
31. Jacob swarade och sade till Laban: Jag fruktade, att du skulle hafwa tagit dina döttrar ifrån mig.
32. Men när hwilken du finner dina gudar, han må dö här för wåra bröder. Sök efter ditt när mig, och tag det. Men han wisste icke, att Rachel hade stulit dem.
33. Då gick Laban in i Jacobs tjäll och Leas, och båda tjensteqwinnornas, och fann intet; och gick ut af Leas tjäll i Rachels tjäll.
34. Då tog Rachel belätena och lade dem under kamelhalmen och satte sig derpå. Men Laban ransakade öfwer hela tjället och fann intet.
Kamelhalmen, grt.: kamelsadeln.
35. Då sade hon till sin fader: Min herre, war icke wred; förty jag kan icke stå upp emot dig; förty det går med mig efter qwinnosätt.* Så sökte han och fann icke belätena. *1 Mos. 18: 11.
Efter tidens bruk war detta tilstånd ansedt för orent, så att Rachel efter sitt föregifwande war pligtig att hålla sig afskild, och Laban måste akta sig att icke komma henne nära. Lagens föreskrifter, som gåfwos på långt sednare tid, grundade sig alltså äfwen härutinnan på urgamla bruk och grundsatser, och dessa hade utan twifwel sin betydelse.
36. Och Jacob wardt wred och kifwade med Laban och sade till honom: Hwad hafwer jag misshandlat eller syndat, att du är så het på mig?
37. Du hafwer ransakat all min boting, hwad hafwer du funnit af din boting? Lägg det der för mina och dina bröder, att de döma emellan oss båda.
38. Tjugu år hafwer jag warit när dig, dina får och getter hafwa icke warit ofruktsamma, wädrarne af din hjord hafwer jag icke ätit.
39. Det af djuren rifwet war, hade
_086.jpg&oldid=342503){kind=link}