Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 087.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Jacob och Laban göra förbund. 1 Mose Bok. Cap. 31, 32. 77

jag icke till dig, jag måste det betala; du äskade det af min hand, ehwad det war dag eller natt mig ifrån stulet.* *2 Mos. 22: 12.

40. Om dagen war jag wanmäktig för hettas skull, om natten för köld; och min sömn wek ifrån mina ögon.

Om dagen är hettan stark, och om natten är skarp köld i dessa länder. Herdarne uppehålla sig ute på marken och måste wara mycket waksamma.

41. Så hafwer jag i tjugu år tjent i ditt hus: fjroton för dina döttrar, och sex för din hjord; och du hafwer tio resor förwandlat min lön.

42. Hwar min fader Abrahams Gud och Isaacs fruktan* icke hade warit på min sida; du hade låtit mig gå blottan ifrån dig. Men Gud hafwer ansett min förtryckelse och arbete och straffade dig i går. *Es. 8: 13.

Jacob hade i sin flykt från Laban handlat alldeles redligt och icke tillegnat sig det allraminsta, som icke med full rätt tillhörde honom. Laban kunde endast förebrå honom, att afresan hade skett hemligt, men Jacobs tillkännagifwer frimodigt en alldeles tillräcklig grund, hwarföre han hemligen skilt sig från sin swärfader.

43. Laban swarade och sade till Jacob: Döttrarne äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarne äro mina hjordar, och allt det du ser är mitt: hwad kan jag i dag göra mina döttrar eller deras barn, som de födt hafwa?

Dessa ord säger icke Laban i ond mening; han will nu förswara sig; han wisar en wälwilja, såsom om Jacobs familj och egodelar lågo honom om hjertat såsom en tillhörighet, så att han derföre icke wille skada dem.

44. Så kom nu och låt oss göra ett förbund, jag och du; som skall wara ett wittnesbörd mellan mig och dig.

45. Då tog Jacob en sten och reste honom upp till en wård.

46. Och sade till sina bröder: Hemter upp stenar; och de togo stenar och gjorde en rösa och åto uppå samma rösa.

47. Och Laban kallade henne Jegar Sahaduta; men Jacob kallade henne Gilead.

Jegar Sahaduta betyder detsamma som Gilead eller Galed, nemligen wittnesbörd.

48. Då sade Laban: Denna stenrösan ware i dag wittnesbörd emellan mig och dig; deraf kallar man henne Gilead:

49. Och ware en wård; ty han sade: HERren se härtill emellan mig och dig, då wi komma ifrån hwarannan.

Och ware en wård, grt.: och Mizpa. Jacob kallade denna minneswård icke blott Galed utan Mizpa, med den bön, att Herren sjelf måtte hålla wård och makt öfwer detta förbund. Mizpa betyder wård, wakt, wakttorn. Der uppstod sedan en stad, som äfwen behöll namnet Mizpa och under Domarenas tid blef ett slags hufwudstad.

50. Hwar du beswärar mina döttrar eller tager andra hustrur deröfwer: här är ingen menniska med oss; men si, Gud är wittne emellan mig och dig.

51. Och Laban sade ytterligare till Jacob: Si, detta är stenrösan, och detta är wården, som jag upprest hafwer emellan mig och dig.

52. Samma rösan ware wittne, och wården ware desslikes wittne, om jag far här öfwer till dig, eller du far öfwer denna rösan och wården till mig, till att göra skada.

53. Abrahams Gud och Nahors Gud och deras fäders Gud ware domare emellan oss. Och Jacob swor honom wid Isaacs sin faders fruktan.

Ehuru Laban war afgudadyrkare, så war dock den sanne Guden för honom helig. Isaacs fruktan betyder: Gud, som Isaac tillbad och fruktade.

54. Och Jacob offrade offer på berget och bjöd sina bröder, att de skulle äta bröd. Och då de hade ätit, blefwo de på berget öfwer natten.

Då förbund stiftades, så woro förbundsoffer wanliga, och högtidligheten slutade med en förbundsmåltid såsom ett insegel på wänskapen.

55. Men om morgonen stod Laban bittida upp, kysste sina barn och döttrar; wälsignade dem och for sina färde och kom hem till sitt igen.

32. Capitel.

Mahanaim. Jacobs budskap, bäfwan, bön, skänker, brottande.

Men Jacob for sin wäg, och Guds englar mötte honom.

2. Och då ha såg dem, sade han: Detta är Guds härar;* och kallade det rummet Mahanaim. *2 Kon. 6: 17. Ps. 34: 8.

Mahanaim betyder twå härar. Jacob hade blifwit befriad från en stor fara, men en annan förestår honom. Han måste frukta sin broder Esaus wrede, och Esau war en mäktig man. För att styrka Jacobs tro, låter Herren honom