| Succoth. | 1 Mose Bok. | Cap. 33. | 81 |
6. Och tjensteqwinnorna gingo fram med deras barn och bugade sig för honom.
7. Lea gick fram med sina barn och bugade sig för honom. Sedan gick Joseph och Rachel fram och bugade sig ock för honom.
8. Och han sade: Hwad will du med all den skaran, som jag hafwer mött? Han swarade: Att jag måtte finna nåd för min herre.
9. Esau sade: Jag hafwer nog, min broder; behåll det du hafwer.
10. Jacob swarade: Ack nej, hafwer jag funnit nåd för dig, så tag min skänk af min hand; förty jag såg ditt ansigte, likasom jag hade sett Guds ansigte;* och tag det täckeligen af mig. *2 Sam. 19: 27.
Guds ansigte: Jacob ansåg Esaus wänlighet såsom en werkan af Guds nåd; han såg Herrans wänlighet i sin broders ansigte.
Tag den täckeligen af mig, enligt grt.: Du emottagit mig wänligt.
11. Tag den wälsignelsen,* som jag hafwer fört till dig; ty Gud hafwer mig det beskärt, och jag hafwer all ting nog. Så nödgade han honom, till dess han annammade det. *1 Sam. 25: 27.
12. Och han sade: Låt oss fara framåt och resa, jag will fara med dig.
Wälwilligt erbjuder sig Esau att beskydda Jacob på återstoden af hans resa, men Jacob will hellre öfwerlemna sig åt Guds beskydd. Äfwen häruti bewisar han klokhet.
13. Men han sade till honom: Min herre, du wet att jag hafwer späda barn när mig, dertill får och fä, som än äro unga; när de en dag för hastigt drifne worde, dödde mig hela hjorden.
14. Men herre fare fram före åt för sin tjenare: jag will sakta följa, efter som boskapen och barnen gå kunna, till dess jag kommer till min herre i Seir.
”Märk wäl, att de rättrogne och de werkhelige icke kunna wandra med hwarandra, ty de trogne fara warligt fram med en stilla anda, men de werkhelige framfara häftigt med förmätenhet i sina werk under Guds lag.” L.
Joseph war nu omkring sex år gammal.
15. Esau sade: Så will jag dock låta blifwa när dig något af folket, som med mig är. Han swarade: Hwad görs det behof? Låt mig man finna nåd för min herre.
16. Så for Esau den dagen tilbaka sin wäg åt Seir.
17. Och Jacob for till Succoth och byggde sig ett hus och gjorde hyddor till sin boskap. Deraf heter det rummet Succoth.
Succoth: hyddor. Detta ställe fick sitt namn af det hus och de hyddor, som Jacob der byggde för sin familj och boskap. Han uppehöll sig der i flera år. Det uppstod sedermera en stad som fick samma namn, och som ännu i de första århundradena i wår tideräkning stod qwar. Staden låg på östra sidan af Jordan. Ett annat Succoth i den Arabiska öknen omtalas i 4 Mos. 33: 5. 2 Mos. 12: 37.
18. Derefter kom Jacob till Salem, till den staden Sichem, som ligger i Canaans land, sedan han war kommen af Mesopotamien, och gjorde sitt läger för staden.
Salem betyder oskadad, lycklig, och öfwersättningen bör lyda: Derefter kom Jacob lyckligt till Sichems stad. Salem war icke stadens namn, utan dess namn war Sichem, som sedermera blef en betydlig stad. På samma ställe ligger nu Nablus, som är en af Palestinas större städer. Der finnes ännu Samariter, omkring 60–70 personer.
19. Och köpte ett stycke åker af Hemors, Sichems faders, barn för hundrade penningar.* *Jos. 24: 32. Apg. 7: 16.
Såsom Abraham hade köpt en begrafningsplats i tron på Guds löfte, att landet skulle tillhöra hans efterkommande, så köpte nu Jacob en egendom med trons blick riktad på framtiden.
20. Der slog han upp sina tjäll, och uppreste der ett altare och åkallade den starke Israels namn.
Sitt nya hem inwigde Jacob med upprättandet af ett altare och åkallande af Guds namn. Han införde en ordnad gudsdyrkan för sitt husfolk, och sjelf förrättade han gudstjensten. På den tiden fanns ännu icke något presterligt stånd, utan hwarje trogen husfader war prest i sitt hus. Fastän wi nu hafwa prestestånd och kyrklig inrättning, som icke får föraktas eller åsidosättas, så är det dock derjemte hwarje christlig husfaders heliga pligt att wara prest i sitt hus, på det sätt att han håller sin familj och sitt folk till att bruka Guds ord, gifwer dem förmaning och tillfälle dertill, sörjer för upprätthållandet af huslig andakt, och predikar med ett christligt lefwerne och umgänge, så att han låter sitt ljus lysa för menniskorna. Jacob förrättade sin gudstjenst wid detta altare. Så skall en christen hafwa sitt altare, på hwilket dagligen hela hjertat offras åt Gud. Såsom det stundom brukas, att en kyrka får ett särskilt namn, t. ex. Trefaldighetskyrkan, så kallade Jacob detta altare: den starke Israels Guds (altare). Tillika med det nya namn, som han hade fått af förbundets Engel, Guds Son, i den sista märkwärdiga uppenbarelsen, hade han om Gud erhållit en högre kunskap än förut, och med Honom kommit i närmare gemenskap. Denna gemenskap hade blifwit beseglad med detta nya namn, och sin Gud kallade han derefter Israels Gud.
_091.jpg&oldid=342518){kind=link}