| BethEl bygdt. | 1 Mose Bok. | Cap. 35. | 85 |
menniskor aktas i Guds hushållning, så snart de frukta Gud och ära trogna i sin kallelse.
9. Och Gud syntes åter Jacob, sedan han war kommen utaf Mesopotamien; och wälsignade honom:
10. Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta.* Och så kallade man honom Israel. *1 Mos. 32: 28.
Nu har Jacob uppfyllt det löfte han gaf, då han uppwaknade och hade sett himlastegen i BethEl. Den bön, han då bad, hade blifwit uppfylld; nu prisar han Gud. Gud uppenbarar sig för honom på nytt och wälsignar honom. Nu har Jacob icke blott sin faders wälsignelse, utan Gud har sjelf stadfästat den och gifwer honom på på nytt namnet Israel, till tecken att han i Herrans kraft skulle segra, att hans barn, Israels folk, skulle segra öfwer alla mostånd, som satte sig i wägen för Guds rikes tillwäxt på jorden. Jacob kunde lätt frukta, att han hade förlorat den wälsignelse, Gud gifwit honom; denna fruktan kunde uppkomma deraf, att hans barn hade så swårligen försyndat sig, och Jacob sjelf warit efterlåten i sitt hus, tillstadt afgudar bland sitt folk, och sedan bewisat klentro och bäfwan, då hans barn hade försyndat sig; derföre gifwer honom Gud nu på nytt det nya namnet, på det han icke skulle tro, att Herren hade förskjutit honom. Så nådig är kärlekens Gud, att sedan Hans barn försyndat sig, men göra allwarlig bättring och med botfärdigt hjerta och willig lydnad kasta ifrån sig hwarje afgud, så uppenbarar Herren för dem på nytt sitt ansigtes ljus och kallar dem wid deras nya namn derigenom, att Han på nytt låter dem förnimma barnaskapets anda.
11. Och Gud sade till honom: Jag är den allmäktige Gud; war fruktsam, och föröka dig; folk och folks skaror skola komma utaf dig, och konungar skola komma utaf dina länder.
12. Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifwit hafwer, skall jag gifwa dig, och skall det gifwa din säd efter dig.* *1 Mos. 12: 7.
Guds löfte till Abraham och Isaac gifwes här åt Jacob och hans efterkommande.
13. Och så for Gud upp ifrån honom ifrån det rummet, der Han med honom talat hade.* *1 Mos. 17: 22.
Således war detta en synlig uppenbarelse.
14. Men Jacob reste upp en stenwård på det rummet, der han med Honom talat hade, och göt drickoffer deruppå och begöt honom med olja.
Stenwård, altare, cap. 28: 22. Drickoffret bestod af win. Det betydde, att menniskan skall offra lif och blod åt Herran, icke utgjuta det, ty då blifwer det ett dödt offer, utan offra det lefwande. Blodet är en bild af menniskans själslif, af hennes egentliga wäsende, och detta skall tillhöra Gud. Men menniskans själ är syndig, menniskans blod är orent; derföre måste hon blifwa renad i Christi blod, och detta heliga blod måste såsom en ny lifskraft genomtränga hennes wäsende. Deraf uppkommer en ny menniska, som dagligen skall frambäras till offer åt Herran. Oljan betyder den Helige Andes upplysande, pånyttfödande och helgande nådegåfwor. Dessa nådegåfwor behöfwer menniskan; och de werk, som derigenom i hjertat åstadkommas, förkrosselse, syndaånger, tro, kärlek och alla andans frukter, äro de offer, som den pånyttfödde själen dagligen skall offra åt sin Gud, Ps. 51: 19. Rom. 12: 1. Gal. 5: 22–24. Gud, efter första artikeln, hade Jacob dyrkat ifrån sin barndom; här dyrkar han Honom äfwen efter andra och tredje artikeln. Han kände icke orden i wår trosbekännelse men dess wäsende blef honom meddeladt af Herrans Ande. Mången menniska äfwen i Christenheten anser sig sjelf och anses af andra för gudelig och from, men dyrkar Gud endast efter första artikeln, och är således bedragen, ty ingen kommer till Fadren utan genom Sonen (Joh. 14: 6). Utan bättring och tro, utan ett i grunden ödmjukadt och förkrossadt hjerta, utan rening i Christi blod kan ingen dyrka och tillhöra Gud och erhålla Andans wittnesbörd om barnaskapet. Dyrkas icke Gud såsom Treeenig, så är det ingen gudsdyrkan, ingen fromhet, utan i grunden blott sjelfrättfärdighet.
15. Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.
16. Och han for ifrån BethEl. Och som ännu ett litet stycke wägs war till Ephrath, då födde Rachel, och födslen war henne swår.
Ephrath war då namnet på Bethlehem, som ligger något öfwer en half mil söder om Jerusalem.
17. Men då det wardt henne så swårt i födslen, sade jordgumman till henne: Frukta dig icke, förty denna sonen skall du ock hafwa.
18. Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade honom honom BenOni, men hans fader kallade honom BenJamin.
BenOni betyder min smärteson. BenJamin betyder högra hands son, d. ä. Lyckoson. Modersfröjden hade warit Rachels högsta önskan, och med sin häftighet och brist på ett undergifwet och ödmjukt sinne hade hon försyndat sig. Det hon högst hade önskat, blef nu nu hennes död. Detsamma händer med många menniskor, som inkommit uti Herrans skola, men icke wilja döda egenwiljan och ödmjukt öfwerlemna sig åt Guds wilja. Herren gifwer dem ändtligen hwad de önska: men det förorsakar dem smärta och lidanden eller till och med döden. Häraf får man dock icke draga den slutsatsen, att motgångar eller dylika dödsfall alltid hafwa en sådan orsak. — Jacob wille icke i sin sons namn hafwa en
_095.jpg&oldid=342529){kind=link}