| 92 | Josephs tjenst. | Genesis. | Cap. 38, 39. |
wäsendtliga till afguderiets upprätthållande. I Thamars bedrägliga och hedniska handlingssätt fanns dock hos henne en åstundan efter delaktighet af de nådelöften, som Gud hade gifwit åt Israels folk; derföre måste Juda gifwa henne detta wittnesbörd: hon är rättfärdigare än jag. Denna Canaanitiska qwinna blef genom sin son Perez en stammoder åt konung David och Davids Son. Hon är således ett tröstande bewis på den stora sanningen, att återlösningen är ämnad för alla folk, och att Herren will rädda hwad räddas kunde äfwen af Canaaniternas förderfwade slägte, som för sina synders skull måste utrotas. Såsom hos stamfäderna och stammödrarna i den slägt, af hwilken wår Frälsare härstammade, många exempel på synd och ogudaktighet förekomma, så är hela menniskoslägtet en syndig stam, som utgör Hans slägt. Han är en blodsförwandt till oss alla och kallas derföre menniskones Son, och denna syndiga stam will Han pånyttföda, helga och bereda till ewinnerligt lif. Äfwen genom syndiga redskap kan Gud utföra sina nådesafsigter. Detta är ingalunda någon ursäkt för synden, men det är en tröst för en uppriktig christen, som med allwar, i Herrans kraft, stider emot synd och frestelser, och likwäl icke kan blifwa förlossad från swaghet och brister.
Ett sådant slags äktenskap, som här omtalas, får icke bedömas från christlig synpunkt; christendomens ljus war icke ännu uppgånget öfwer jorden på den tiden.
Kunde Thamar upptagas bland det af Herran walda folket och blifwa stammoder åt Davids son, så kunde äfwen hedningar, afgudadyrkare och de största syndare finna nåd och blifwa räknade till Herrans utwalda, då de anamma sanningens ord till sann omwändelse.
Då så mycken wigt lades på förstfödslorätten, så war det nödwändigt wid twillingars födelse att genom något märke med wisshet weta, hwilken som war den förstfödde, på det aldrig någon twist derom måtte kunna uppstå.
39. Capitel.
Josephs tjenst, kyskhet, fångenskap.Joseph wardt förd neder i Egypten. Och Potiphar, en Egyptisk man, Pharaos hofmästare, köpte honom af de Ismaeliter, som honom hade fört der ned.* *1 Mos. 37: 36. Ps. 105: 17.
Pharaos hofmästare: Öfwerste för lifwakten.
2. Och HERren war med Joseph, så att han wardt en lyckosam man och war i sin herres den Egyptiens hus.
3. Och hans herre såg, att HERren war med honom: ty allt det han gjorde, lät HERren gå lyckosamligen till med honom,
4. Så att han fann nåd för sin herre och wardt hans tjenare. Han satte honom öfwer sitt hus, och allt det han hade lät han under hans händer.
5. Och ifrån den tiden, då han hade satt honom öfwer sitt hus och alla sina egodelar, wälsignade HERren den Egyptiens hus för Josephs skull: och war alltsammans HERrans wälsignelse i allt det han hade, hemma och på marken.
6. Derföre lät han det allt under Josephs händer, hwad han hade; och hade intet deraf, utan allena brödet, som han åt. Och Joseph war dägelig och fager under ansigtet.
Joseph war bestämd af Guds försyn till ett utkoradt redskap uti Egypten, och stod derföre under Herrans särskilda wård. Joseph följde fromt och lydigt Herrans ledning, derföre blef han också wälsignad, och hwad han hade för händer lyckades wäl. Pothiphar insåg, att den allsmäktige Gudens wälsignelse war med Joseph, och derföre upphöjde han honom till förwaltare i sitt hus. Potiphars bord kunde Joseph såsom främling icke ombestyra, ty bland Egyptierna war en sådan ståndskillnad herrskande, att man icke kunde hafwa någon gemenskap med menniskor af olika stånd, och ännu mindre med främlingar.
7. Och det begaf sig, då detta war skedt, att hans herres hustru kastade sina ögon på Joseph och sade: Ligg när mig.
8. Men han wägrade det henne och sade till henne: Si, min herre wet icke, hwad i hans hus är, och allt det han hafwer, hafwer han gifwit under mina händer.
9. Och hafwer intet så godt i sitt hus, det han i mitt wåld icke gifwit hafwer, utan dig, ty du är hans hustru. Hwi skulle jag nu så mycket ondt göra och synda emot Gud?
10. Men hon hade dagligen sådana ord till Joseph; men han lydde henne icke, att han skulle ligga när henne eller wara något om henne.
11. Det begaf sig en dag, att Joseph gick in i huset till att göra sin syssla; och ingen af husfolket war der när.
12. Och hon fick honom i hans mantel och sade: Ligg när mig. Men han lät blifwa mantelen i hennes hand och rymde ut af huset.
13. Då hon nu såg, att han lät blifwa mantelen i hennes hand och rymde ut;
14. Kallade hon husfolket och sade till dem: Si, han hafwer för oss här
_102.jpg&oldid=342550){kind=link}