| Josephs uttydning. | 1 Mose Bok. | Cap. 41. | 95 |
dröm.* Men der war ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.† *Dan. 2: 1, 3; †cap. 2: 10, [et]c.
Spåmännen och de wisa i Egypten kände hieroglyph-skriften, och woro i besittning af de hemliga wetenskaperna. Egyptierna lade stor wigt på drömmar. I forntiden stod menniskan i närmare gemenskap med naturen, och ju mindre själskrafterna äro utwecklade genom wetenskap och konst, desto mera äro de slutna såsom blomman i knoppen, och desto större är den inre friskheten., desto djupare är naturlifwet. Mörker är naturlifwets innersta werkstad, der wäsen skola uppstå och det spädaste lifwet utveckla sig. I mörker hwilar fröet i jorden för att gro och wäxa; i mörker tillbringar hwarje wäsen sitt spädaste lif; i fördolda kamrar werkar menniskoanden; i det förborgade bildas wilja och tankar, innan de kunna framträda i ljuset och kläda sig i ord och gerning. Så war äfwen menniskoslägtet i det stora hela i forntiden i en annan skola än nu, och uppfostrades af Skaparen på ett annat sätt. Menniskosjälen war wisserligen till sin grundbeskaffenhet densamma då som nu, och tankelagarna woro i grunden desamma, men dessa lagar werkade då på ett annat sätt än nu, hwilket man äfwen kan se deraf, att språkbildningen i forntiden war helt annorlunda, än i nyare tider. Menniskorna blefwo då icke uppfostrade genom tryckta böcker, utan genom umgänge, genom naturen, och stundom genom uppenbarelser, hwilka ofta meddelades genom drömmar. Sådana uppenbarelser behöfwas icke nu, sedan wi hafwa fått den gudomliga uppenbarelsens fulla dagsljus nedlagdt i den heliga Skrift såsom en ljusbärare, som följer oss liksom solen på himlawalfwet.
Genom dessa drömmar banade Gud wägen för Joseph till den upphöjelse, hwartill han genom fördödmjukelse och lidande hade blifwit förberedd.
9. Då talade den öfwerste skänken med Pharao och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.* *1 Mos. 40: 1, 3.
10. Då Pharao war förtörnad på sina tjenare och lade mig med den öfwerste bagaren i fängelse, i hofmästarens hus:
11. Då drömde oss båda en natt hwar sin dröm, hwars uttydning hwarjom för sig pågalt.
12. Då war när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde wi det, och han uttydde oss wåra drömar, hwarjom efter sin dröm.
13. Och som han oss uttyde det, så är det gånget: ty jag är åter satt till mitt embete, och han är hängd.
14. Då sände Pharao bort och lät kalla Joseph, och de hade honom utur fängelset.* Och han lät raka sig och förwandla sina kläder och kom in till Pharao. *Ps. 105: 20.
15. Då sade Pharao till honom: Mig hafwer drömt en dröm, och ingen är som honom uttyder: men jag hafwer hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, så uttyder du honom.
Då Egyptens wise skulle uttyda en dröm, så behöfde de att studera sina hemlighetsfulla skrifttecken, men detta behöfde icke Joseph.
16. Joseph swarade Pharao och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är.
Nu är Joseph en ödmjuk man, som gifwer äran åt Gud; han talar nu på annat sätt, än då han berättade sina ungdomsdrömmar för sina bröder; han önskar, att Gud måtte i konungens drömma hafwa nedlagt god och lycklig betydelse. Det är troligt att Egyptens wise anade betydelsen, men wågade icke att uyttala den, för att icke blottställa sig för Pharaos onåd genom den olycksbådande delen af dessa drömmar eller genom en felslagen tydning. Josephs förmåga att tyda drömmar war en särskild gåfwa af Gud, en lägre grad af den prophetiska gåfwan, som bland Guds folk i fordna tider icke war så sällsynt.
17. Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på stranden wid elfwen:
18. Och såg uppstiga af elfwen sju nöt, feta och sköna, och de gingo i god bet.
19. Och efter dem såg jag sju andra nöt uppstiga, tunna och fast wanskapliga och magra; jag hafwer icke i hela Egypten sett så wanskapliga.
20. Och de sju wanskapliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten.
21. Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och woro wanskapliga såsom tillförene. Då waknade jag.
22. Och såg åter i min dröm sju ax wuxna på en stjelk, fulla och tjocka.
23. Derefter gingo upp sju torra ax, tunna och förwissnade.
24. Och de sju tunna axen uppslukade de sju tjocka axen. Och jag hafwer sagt det mina spåmän; men de kunde icke tyda mig det ut.
25. Joseph swarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hwad han göra will.
26. De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: det är allt enahanda dröm.
27. De sju magra nöten och
_105.jpg&oldid=342559){kind=link}