| 100 | Joseph försöker sina bröder. | Genesis. | Cap. 43. |
9. Jag will wara god för honom; utaf mina händer skall du äska honom: förer jag dig icke honom igen och sätter honom fram för dina ögon, så will jag hafwa skuld, så länge jag lefwer.* *1 Mos. 44: 32.
Utom Ruben åtager sig äfwen Juda att answara för BenJamins återkomst, och hans ord werkade; han synes hafwa lefwat i broderligt förhållande till BenJamin, derföre satte fadren tro till hans ord. Juda och BenJamins stammar förblefwo äfwen då förenade med hwarandra, när de tio stammarne afföllo ifrån Davids konungaslägt.
10. Ty hwar wi icke hade fördröjt, hade wi wäl allaredan twå resor warit igen komne.
11. Då sade Israel, deras fader, till dem: Måste det ju så wara, så görer det, och tager af landets bästa frukt i edra säckar och förer mannenom skänker dit neder, något balsam och hannog och örter och mirrham och dadel och mandel.
Landets bästa frukt, grt.: Landets fång, d. ä. de frukter, för hwilka man med fång prisar landet, således de bästa. Balsam, den oljaktiga saften af balsambusken (amyris), som hufwudsakligen wäxte uti landet Gilead. Den odlas nu endast i Arabien och kallas Mecca-Balsam, ett berömdt läkemedel för sår, Jer. 8: 22. Hannog, drufhoning, tjock drufsaft, hwarmed ännu handel drifwes i dessa länder. Örter, Nechot, wälluktande harts af ett träd, brukas ännu till läkemedel och till rökwerk, och kallas i apotheken Storax. Mirrham, här Ladanum, ett wälluktande harts af den så kallade Sitrusbusken, som bär rosor liknande wilda, blekröda törnrosor. Detta harts brukas äfwen såsom läkemedel. Dadel, Pistazianötter, som wäxa på Pistaziaträdet, af samma storlek som hasselnötter, med den wälsmakande kärna, hwilken äfwen ansågs såsom ett läkemedel emot ormbett. Mandel, frukterna af mandelträdet. Mandelkärnan är omgifwen af ett hårdt skal, och detta skal är inneslutet i en grön tjock bark, så att frukten liknar gröna plommon.
12. Tager ock andra penningar med eder, och de penningar, som I hafwen fått igen ofwan i edra säckar, förer också med eder; tilläfwentyrs der är någon willa ibland kommen.
13. Dertill tager eder broder; görer eder redo, och farer till mannen.
14. Men Allsmäktig Gud gifwe eder barmhertighet för den mannen, att han måtte eder fri låta den andre brodren och BenJamin. Men jag måste wara, som den der sina barn slätt mist hafwer.
Jag måste nu wara såsom en barnlös man; han fick nu icke behålla någon af sina söner hemma, och war owiss, om han skulle få återse dem; men till Herren, den Allsmäktige Guden, ställer han sitt hopp och sin bön. Den som så gör i barnslig undergifwenhet, skall ej blifwa swiken.
15. Då togo de dessa skänker och penningar dubbelt med sig och BenJamin; gjorde sig redo och foro in i Egypten och gingo in för Joseph.
16. Då såg Joseph dem med BenJamin och sade till honom, som war öfwer hans hus: Haf dessa männerna in i huset och slagta och red till; förty de skola äta med mig i middag.
17. Och mannen gjorde, såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna in i Josephs hus.
18. Men de fruktade sig, att de wordo hafde i Josephs hus, och sade: Wi äro här införde för penningarnes skull, som wi tillförene funno i wåra säckar, att han will komma oss det uppå och låta en dom gå öfwer oss, der han oss med tager till sina trälar med wåra åsnor.
Att Joseph så wänligt emottog dem, förorsakade dem ny ångest, ty det onda samwetet anar alltid något ondt. De fruktade, att Joseph skulle af penningarne, som de den förra gången hade återfått i sina säckar, taga sig anledning att göra dem till slafwar. De wisste, hwad de hade förskylt på sin broder. Se Guds dom i samwetet! Guds mening dermed är att drifwa menniskan till erkänsla af synden, ånger och sökande af försoning, som till fullo är att finna endast i Christi blod.
19. Derföre gingo de till mannen, som war öfwer Josephs hus, och talade med honom utanför dörren af huset;
20. Och sade: Min herre, wi woro tillförene här neder till att köpa spisning.
21. Och då wi kommo i herberget och löste upp wåra säckar, si, då woro hwars och ens penningar ofwan i hans säck med full wigt; derföre hafwa wi åter fört dem med oss.* *1 Mos. 42: 35.
22. Hafwa också fört andra penningar ned med oss till att köpa spisning med. Men wi weta icke, ho som hafwer stungit oss wåra penningar i wåra säckar.
23. Men han sade: Warer till freds, frukter eder icke, eder Gud och eder faders Gud hafwer gifwit eder en skatt i edra säckar; edra penningar hafwer jag fått. Och han hade Simeon ut till dem.
Så swarade Josephs förwaltare på sin herres befallning, sannolikt af sin herre upplyst om förhållandet. Joseph wille leda sina bröders eftertanke till betraktande af Herrans skickelser och wända deras hjertan till honom, Edra penningar hafwer jag fått, I ären mig intet skyldige. Detta war ingen osanning, utan ett förtigande
_110.jpg&oldid=342574){kind=link}