| Joseph försöker sina bröder. | 1 Mose Bok. | Cap. 43, 44. | 101 |
af att han sedan hemligen hade gifwit dem penningarne tillbaka.
24. Och hade dem i Josephs hus, gaf dem watten, att de skulle twå sina fötter, och gaf deras åsnor foder.* *1 Mos. 18: 4.
25. Men de redde till skänkerna, till dess Joseph kom till middagen: ty de hade hört, att de skulle der äta bröd.
26. Då nu Joseph gick in i huset, buro de honom skänkerna i huset på sina händer och föllo för honom neder på jorden.
27. Men han tackade dem kärligen och sade: Går det wäl med eder fader, den gamle, der I mig af saden? Lefwer han ännu?
28. De swarade: Wårom fader, dinom tjenare, går wäl, och han lefwer ännu: och bugade sig och föllo ned för honom.
29. Och han lyfte upp sina ögon och såg sin broder BenJamin, sin moders son, och sade: Är det eder yngste broder, som I saden mig af? Och sade ytterligare: Gud ware dig nådelig, min son.
30. Och Joseph hastade, ty hans hjerta war brinnande öfwer sin broder, och sökte rum till att gråta; och gick i sin kammare och gret der.
31. Och då han hade twagit sitt ansigte, gick han ut och höll sig fast och sade: Lägger bröd fram.
32. Och der bars fram besynnerligen för honom och besynnerligen för dem och för de Egyptier, som med honom åto, ock besynnerligen: förty de Egyptier töras icke äta bröd med de Ebreer, det är en wederstyggelse för dem.* *1 Mos. 46: 34. Dan. 1: 8. Tob. 1: 12.
Besynnerligen d. w. s. särskildt.
Egyptierna ansågo det förorenande att spisa tillsammans med främlingar. Detta hade sin grund uti den Egyptiska kast-inrättningen och tillika deruti att de ansågo somliga djur såsom gudawäsen, t. ex. kor, oxar m. m., så att de höllo det för en styggelse att äta kött. Kor och oxar blefwo der högtidligen begrafne. Uti Indien är det ännu så, att dessa kreatur anses för gudomligheter, och deras kött ätes aldrig af någon hedning, som iakttager sin religions föreskrift. Dessa hedningar hafwa icke något sjukhus för sjuka menniskor, men en stor inrättning, der de wärda gamla kraftlösa kreatur och afwakta deras död.
33. Och de sattes för honom, den förstfödde efter sin förstfödsel och den yngste efter sin ungdom. Der förundrade de sig uppå inbördes.
Med stor förundran måste Josephs bröder hafwa märkt, att man wisste deras ålder. De många tecken till en högre wishet och gudomlig skickelse som de blefwo warse, måste hafwa uppfylt deras hjertan med den tanken, att äfwen den hemliga fläcken i deras samweten war uppenbar.
34. Och man bar dem besynnerliga rätter af hans bord; men BenJamin fem sinom mer än de andra; och de drucko, och wordo druckne med honom.
BenJamin behandlades med utmärkt ära, icke derföre att han war Josephs broder, utan fastmera derföre att Joseph wille försöka, om hans bröder skulle afundas honom denna utmärkelse, likasom de fordom med afund och wrede hade behandlat Joseph, derföre att fadren mest älskade honom.
Med ordet druckne menas här icke berusade; ty der fanns ingen berusande dryck. Egyptierna ansågo jäst win såsom en wederstygglighet och kallade det djefwulsblod. Det war ojäst, som brukades, och deraf blefwo de druckne, nemligen uppfriskade och wederqwickte efter resan, men icke berusade. Huru winet war beskaffadt, wisar den dröm, som Pharaos munskänk berättar. Denna dröm beskref hans befattning och det wanliga bruket: han tog drufwor och kryste dem i skänkekaret och fick Pharao skänkekaret i handen, cap. 40: 10. Winsaften pressades således för tillfället och dracks friskt och ojäst. Af Josephs och hans bröders exempel kan således ingen taga sig anledning att anse berusning såsom tillåten eller ursäktlig. Ty berusning war wid det tillfället icke möjlig. I Josephs hus förtärdes säkert ingenting, som Egyptierna ansågo såsom djefwulsblod; hans förstånd, hans höga embete och den grannlagenhet, det medförde, gjorde det nödwändigt för honom att iakttaga de lagar, hwilka Egyptierna ansågo såsom heliga. Äfwen på andra ställen i Skriften har ordet druckne en sådan betydelse, Es. 34: 7; cap. 49: 26. Jer. 46: 10. Joh. 2: 10. Hög. W. 5: 1. Wi finna häraf, huru orätt berättelsen om Bröllopet i Cana tydes såsom förswar för dryckeslags syndiga glädje. En sådan falsk uttydning och tillämpning wittnar både om okunnighet och om syndligt bemödande att förswara det onda.
44. Capitel.
Joseph försöker sina bröder.Och Joseph befallde honom, som war öfwer hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hwarjom sina penningar ofwan i hans säck:
2. Och min silfwerskål ofwan i den yngstes säck med penningarne för säden. Han gjorde som Joseph honom sade.
3. Om morgonen då ljust wardt, läto de männerna fara med sina åsnor.
4. Då de nu woro utaf staden och icke långt komne, sade Joseph till
_111.jpg&oldid=342577){kind=link}