| 106 | Jacob drager in uti Egypten. | Genesis | Cap. 46. |
stunder, och som war utlofwat åt hans efterkommande, offrar han åt sina fäders Gud ett tackoffer för all den barmhertighet, han hade erfarit i detta land, ett bränneoffer, hwaruti han will låta hela sin egen wilja och hela sin personlighet öfwerlemnas och förklaras i den gudomliga nåden rena eld. Han anropar Gud om ledning på wägen, om wälsignelse för sina efterkommande, och att de måtte blifwa lyckligt återförda till detta land, som han nu med offret inwiger till ett heligt arf.
2. Och Gud sade till honom om natten i en syn: Jacob, Jacob. Han sade: Här är jag.
3. Och han sade: Jag är Gud, din faders Gud; frukta dig icke att fara in i Egypten: förty der will jag göra dig till ett mäktigt folk.
4. Jag will fara dit med dig och will åter föra dig der ut. Och Joseph skall lägga sin hand uppå dina ögon.
Nu styrkes hans tro med en nådig uppenbarelse, hwaruti Gud tröstar honom på hans wandring, lofwar att wälsigna hans barn och föra dem tillbaka till detta land, som war bestämdt till deras arfwedel.
Herren säger: Jag will fara dit med dig. O, huru lycklig är wår wandring, wår lefnadswäg, då Herren är med oss.
Detta war nu den sista omedelbara uppenbarelse, hwarmed Gud benådade Patriarkerna. Ett nytt uppfostringssätt med Herrens folk tager nu sin början.
Öfwerflyttningen till Egypten war af flera orsaker nödwändig. Till Guds plan med Israels folk war det wäsendtligt, att de skulle bibehållas såsom ett särskildt folk, strängt afsöndradt från alla främmande folkslag. Emedan Amoreernas ondska ännu icke war all fullkomnad (cap. 15: 16), så war Herrans tid icke ännu kommen att låta den utrotande straffdomen öfwergå dem; och då desse till större delen bebodde landet Canaan, så hade det hastigt tillwäxande Israelitiska folket icke der kunnat finna rum på annat sätt, än att de hade måst skingra sig, och då hade de lätteligen kunnat sammansmälta med dessa hedningar, nedsjunka i deras synder och afguderi, och blifwa odugliga till sin höga bestämmelse att wara Guds egendomsfolk. Ännu återstodo 215 af de 400 år, som omtalas i cap. 15: 13. (430 år, Gal. 3: 17, war tiden ifrån Abrahams utgång ur Mesopotamien till Israeliternas utgång ur Egypten). Deremot kunde Israels barn icke sammansmälta med Egyptens folk; ty alla utlänningar och i synnerhet främmande herdefolk woro i Egypten ansedda icke blott med förakt, utan med afsky; derföre blef ett särskilt landskap Israeliterna anwisadt, som war både widsträckt och fruktbart. Det hade der utrymme nog till en talrik förökelse, och af Egyptens bildning och ordnade statskick kunde de lära mycket, som behöfdes till deras uppfostran, såsom det folk, bland hwilket Gud hade nedlagt fröet till sitt rike på jorden. Till denna flyttning hade Gud på ett underbart sätt beredt wägen genom Joseph.
5. Då for Jacob ifrån BerSaba: och Israels barn förde Jacob, sin fader, med sina barn och hustrur, på wagnarne som Pharao hade sändt till att föra dem med.
6. Och de togo sin boskap och håfwor, som de förwärfwat hade i Canaans land, och kommo så in uti Egypten, Jacob och all hans säd med honom:* *Jos. 24: 4. Es. 52: 4. Apg. 7: 15.
7. Hans barn och hans barnabarn med honom, hans döttrar och hans barns döttrar, och all hans säd.
Sedan Jacob hade högtidligt förnyat förbundet med Gud, tager han afsked af det älskade landet. Med hela sin familj öfwerskrider han gränsen och tågar till ett land, som war för honom ännu mera främmande.
8. Desse äro Israels barns namn, de som kommo i Egypten: Jacob och hans söner. Jacobs förstfödde son Ruben.* *2 Mos. 1: 2.
9. Rubens barn: Hanoch, Pallu, Hetzron och Charmi.* *2 Mos. 6: 14. 4 Mos. 26: 5.
10. Simeons barn: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zohar och Saul, den Cananeiska qwinnans son.* *1 Chrön. 4: 24.
11. Levi barn: Gerson, Kehat och Merari.* *1 Chrön. 6: 1.
12. Juda barn: Er, Onan, Sela, Perez och Serah. Men Er och Onan dödde i Canaans land. Men Perez barn: Hezron och Hamul.* *1 Chrön. 4: 1.
Då v. 10 den Cananeiska qwinnan särskildt nämnes, likasom Juda hustru cap. 38, så synes deraf följa, att alla de öfriga af Jacobs söner, utom Joseph, hade tagit sig hustrur från sin slägt i Mesopotamien. En wigtig wink för Herrans trogna, att icke draga i främmande ok med de otrogna (2 Cor. 6: 14).
13. Isaschars barn: Thola, Phuva, Job och Simron.* *1 Chrön. 7: 1.
14. Sebulons barn: Sered, Elon och Jahleel.
15. Desse äro barnen af Lea, som hon födde Jacob i Mesopotamien med sin dotter Dina: de göra tillhopa alla med söner och döttrar tre och trettio själar.
I detta tal trettiotre inbegripes Jacob sjelf och hans dotter Dina, men Er och Onan äro uteslutna, emedan de äro döda.
16. Gads barn: Ziphon, Haggi, Suni, Ezbon, Eri, Arodi ocjh Ariel.
_116.jpg&oldid=342586){kind=link}