| 122 | Mose sändes. | Exodus. | Cap. 3. |
och förderfliga såsom lågor för halm. I denna eldssyn hade Mose en borgen för fastheten af det löfte, som Herren gaf, och samma borgen gäller för Guds folk intill dagarnes ända.
3. Och sade: Jag will gå dit och bese denna stora synen, hwi busken icke uppbrinner.
4. Då HERren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utur busken och sade: Mose, Mose. Han swarade: Här är jag.
5. Han sade: Träd icke dit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land.* *Jos. 5: 15.
Att draga skorna af fötterna war tecken till djup wördnad, efter Österlandets bruk, och Herren wille dermed wisa Mose, att hans själ skulle nalkas med ödmjukt tillbedjande. Rummet betecknas såsom heligt land, derföre att Gud der uppenbarade sig.
6. Och han sade ytterligare: Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud.* Och Mose skylde sitt ansigte: ty han fruktade se uppå Gud.† *Matth. 22: 32. Marc. 12: 26. Luc. 20: 37. †Ebr. 11: 27.
Herren påminner Mose om sina uppenbarelser och löften till fäderna. Under en lång tid, full av förtryck och lidande, såg det ut, som om Herren hade wändt sig ifrån sitt folk, men nu nalkas den lofwade hemsökelsetiden, och härmed, börjas en kedja av stora och mäktiga uppenbarelser, hwarmed Israels Gud wille förhärliga sitt namn. O! att wi i tro och ödmjukhet wille förbida Herran, då det ser mörkt ut, andeligen eller lekamligen! Han swiker oss icke, och skall allt wäl göra.
7. Och HERren sade: Jag hafwer sett mitt folks jämmer uti Egypten, och jag hafwer hört deras rop öfwer dem, som drifwa dem: jag hafwer förnummit deras wedermöda:
8. Och är nederstigen till att frälsa dem utur de Egyptiers wåld; och föra dem utur det landet in uti ett godt och widt land, som flytande är med mjölk och honung, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo.
9. Så efter nu Israels barns rop är kommet för mig, och dertill hafwer skådat deras twång, der de Egyptier dem med betwinga:
10. Så gack nu, jag will sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten.
Mose är den första Herrans tjenare, som fick Hans befallning att bära Hans budskap till andra. Häruti är grunden lagd till det prophetiska och presterliga embetet.
11. Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao och föra Israels barn utur Egypten?
Nu insåg Mose sin oförmåga och kände sin wanmakt. Nu war han skicklig att blifwa Guds redskap till folkets förlossning. - Herre! ödmjuka mig och lär mig känna min svaghet, mitt intet!
12. Han sade: Jag will wara med dig, och detta skall wara dig för ett tecken, att jag hafwer sändt dig. Då du hafwer fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på detta berget.
Till folkets utförande utur Egyptens behöfdes Herrans uppdrag och, hans undergörande hjelp, men till den långwariga wandringen genom öknen i frytio års tid, under det tron och tålamodet på så många sätt sattes på prof, lofwar Herren åt Mose ett bestämdt förbunds-tecken, Han lofwar, att folket skulle offra på detta berg. Dermed war det bestämdt sagdt, att folket skulle bliwfa utfördt utur Egypti land, och densamme Guden, som kunde föra dem dit, kunde äfwen föra dem widare.
13. Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn och säger till dem: Edra fäders Gud hafwer sändt mig till eder; och de säga till mig: Hwad är Hans namn? Hwad skall jag säga dem?
Mose hade nu uppehållit sig i Midian i fyrtio år och tänkte, att Israeliterne knappt skulle tro, att han ännu dyrkade den sanne Guden, och att han war sänd af Honom, fastän han sade: Edra fäders Gud hafwer sändt mig. Han beder derföre, att Gud skulle uppenbara honom ett namn, hwaraf de kunde sluta, att han icke mente någon främmande gud, utan den sanne lefwande Guden.
14. Sade Gud till Mose: Jag skall wara den jag wara skall. Och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall wara det, Han hafwer sändt mig till eder.
Jag skall wara den jag wara skall, är en förklaring af Guds namn Jehovah, den ewige, oföränderlige Guden, som warit, är och skall wara, som är utan begynnelse och ända. Jag skall wara det, detta namn skall wara med eder och bewisa sin kraft.
15. Och Gud sade ytterligare till Mose: Så skall du säga till Israels barn: HERren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafwer sändt mig till eder: detta namnet är mig ewinnerligen; det skall wara min åminnelse ifrån barn och till barnabarn.
Han, som warit med deras fäder och hulpi dem i all nöd, will nu wara med deras barn
_132.jpg&oldid=342629){kind=link}