| Mose sändes. | 2 Mose Bok. | Cap. 3, 4. | 123 |
nu uppenbarar han för dem betydelsen af sitt högsta namn. Den personlige, allsmäktige, oföränderlige, trogne och sannfärdige Guden will wara deras Gud.
16. Derföre gack åstad, och församla de äldste af Israel och säg till dem: HERren, edra fäders Gud, hafwer synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och¨ Jacobs Gud, och sagt: Jag hafwer sökt eder, och sett hwad eder wederfaret är uti Egypten;
17. Och hafwer sagt: Jag skall föra eder utur den Egyptiska jämmern in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och honung uti flyter.
Der mjölk och honung uti flyter är ett allmänt uttryck, som betecknar ett godt och bördigt land.
18. Och då de höra din röst, skall du och de äldste af Israel gå in till konungen i Egypten och säga till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagresor in uti öknen till att offra HERranom wår Gud.
Här förutsäger Herren både att folket skulle lyda Mose, och att Pharao skulle sätta sig emot folkets utwandring, då han icke en gång wille tillåta dem att på kort tid tåga in i öknen för att der förräta sin gudstjenst. Gud wille icke, att de till en början af denna hedniska konung skulle begära mer, än han lätt kunnat bifalla. Detta folk war icke skyldigt att tjena honom såsom trälar, de hade ock full rättighet att begära denna tillåtelse, att fritt få dyrka Gud på fädrens wis. Då konungen icke en gång wille tillåta detta, så war det klart, att han ännu mindre wille tillåta en utwandring för alltid.
19. Men jag wet, att konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom starka under.
Pharao såg tydligt, att det var Herrans starka hand, som åstadkom de plågor, hwilka öfwergingo honom och hans land; men han trotsade denna starka hand, och detta åstadkom hans förhärdelse.
20. Ty jag skall uträcka min hand och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder.
21. Och jag will gifwa detta folket nåd för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer:* *1 Mos. 15: 14; 2 Mos. 11: 2; cap. 12: 35.
22. Utan hwar och en qwinna skall bedja af hennes grannqwinna och wärdinna silwer och gyldene tyg och kläder: dem skolen I lägga på edra söner och döttrar och blotta de Egyptier.
Där menas icke plundring, stöld eller bedrägeri, utan Israeliterna skulle utbedja sig sådana egodelar af Egyptierna. Och Herren, som leder menniskors hjertan såsom wattubäckar, gjorde Egyptierna williga att gifwa det, som begärdes. De gåfwo det friwilligt, utan någon wäntan att återfå det, och de woro glade, att Israeliterna öfwergåfwo landet. De wille gerna blifwa förskonade för widare plågor för Israels skull och kände troligen äfwen medlidande med det arma folket, som så länge hade blifwit plågadt i swår träldom. Dessa egodelar woro en ganska ringa ersättning för det långwariga arbete, som Israels folk hade gjort i Egypten, och för de lidanden, de der hade genomgått.
4. Capitel.
Mose under, ursäkt, resa, barn.Mose swarade och sade: Si, de tro mig icke, ej heller höra min röst, utan skola säga: HERren hafwer icke synts dig.
Samma Mose, som för fyrtio år sedan war en så modig och eldig man och då trodde, att han i egen kraft kunde rädda sitt folk, försöker nu med tre slags inwändningar att draga sig undan ifrån Herrans uppdarg, nemligen v. 1, 10, 13. Krigshjeltar, äfwentyrare och swärmare trotsa faran oförskräckt, men Herrans trogna redskap, som äro ödmjuka af hjertat, känna sin egen swaghet. Så måste det wara, på det all ära må blifwa gifwen åt Herran allena.
2. HERren sade till honom: Hwad är det, som du hafwer i din hand?
3. Han sade: En staf. Han sade: Kasta honom ifrån dig på marken. Och han kastade honom ifrån sig, och han wardt wänd uti en orm: och Mose flydde för honom.
4. Men HERren sade till honom: Räck din hand ut, och tag honom om stjerten. Då räckte han sin hand ut och höll honom, och han wändes uti en staf i hans hand.
Gåfwan att göra underwerk blef gifwen åt Mose såsom Herrans fullmakt till det uppdrag, som han fick. Han skulle dermed bekräfta sina ord, och erhålla det förtroende och det anseende, som han behöfde, och tillika ådagalägga, att Egyptens trolldomskonster och widskepelse ingenting kunde uträtta emot Herrans makt.
5. Derföre skola de tro, att HERren hafwer synts dig, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud.
6. Och HERren sade ytterligare till honom: Stick din hand in i din barm. Och han stack henne i sin barm: och då han drog henne ut, si, då war hon spetelsk som en snö.
Den hwita spetelskan war det farligaste slaget af denna sjukdom. Detta tecken war nu ett
_133.jpg&oldid=342632){kind=link}