| 130 | Egyptens plågor. | Exodus. | Cap. 7, 8. |
wämja, när de dricka af wattnet i elfwen.
19. Och HERren sade till Mose: Säg till Aaron: Tag din staf, och räck ut din hand öfwer wattnet i Egypten, öfwer deras elfwer och strömmar och sjöar och öfwer alla wattukärr, att de warda blod: och ware blod i hela Egypti land både i träkar och stenkar.
Meningen är icke, att Aaron skulle gå till alla sjöar, strömmar och wattukärr i Egypten och deröfwer utsträcka stafwen, utan det war nog, att han utsträckte den öfwer Nilfloden, med hwilken de öfriga wattnen genom kanaler och grafwar stodo i sammanhang.
20. Mose och Aaron gjorde såsom HERren dem bjudit hade, och hof upp stafwen och slog i wattnet, som i elfwen war, för Pharao och hans tjenare: och allt watten i elfwen wardt wändt i blod.* *Ps. 78: 44. Ps. 105: 29.
21. Och fiskarne i floden dogo, och elfwen wardt luktande, så att de Egyptier icke kunde dricka wattnet utur elfwen: och wardt blod i hela Egypti land.
22. Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda med deras beswärjningar: men Pharaos hjerta wardt förstockadt, och han hörde dem icke, såsom HERren sagt hade.
Troligtwis blef denna förwandling af Egyptens trollkarlar werkställd med något watten uti en särskild brunn, som icke stod i sammanhang med Nilen. Pharaos hjerta förstockade sig åter.
23. Och Pharao wände om och gick hem och lade det ännu icke på hjertat.
24. Men alle Egyptier grofwo efter watten utmed elfwen till att dricka, ty wattnet af elfwen kunde de icke dricka.
25. Och det warade i sju dagar långt, sedan HERren slog elfwen.
Nilflodens watten är sött och wälsmakande, men genom denna förwandling blef det omöjligt att dricka det. Nilfloden war ansedd såsom en gud. På denna afgud bewisade den sanne Guden först i Egypten sin makt, så att dess watten blef rödt och tjockt såsom blod. Fiskarne omkommo, och strömmen, som tjente till landets fruktbarhet och lifwets uppehälle, blef en bild af döden. Huru trollkarlarne efterapade detta underwerk, weta wi icke, men att åstadkomma en sådan förändring i en brunn eller ett kärl war icke detsamma, som att förwandla wattnet i hela Nilströmmen med alla dess utgreningar och sidoflöden.
8. Capitel.
Paddor, löss, ohyra.HERren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger HERren: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.
2. Hwar du icke will, si, så will jag plåga alla dina landsändar med paddor:
3. Så att elfwen skall uppwälla paddor, de skola uppstiga och komma in i ditt hus, in i din kammare, in i ditt läger, in i din säng och in i dina tjenares hus, ibland ditt folk, in uti dina bakugnar och uti din deg.
4. Och paddorna skola stiga uppå dig och uppå ditt folk och uppå alla dina tjenare.
5. Och HERren sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut din hand med din staf öfwer elfwer och strömmar och sjöar, och låt paddor komma öfwer Egypti land.* *Ps. 78: 45. Ps. 105: 30.
6. Och Aaron räckte sin hand öfwer wattnen i Egypten: och paddor kommo der ut, så att Egypti land wardt öfwertäckt.
7. Då gjorde ock trollkarlarne sammalunda med deras beswärjningar: och läto komma paddor öfwer Egypti land.
Denna andra plåga står uti natursammanhang med den första; af det förderfwade och ruttnade wattnet uppkom en otalig mängd af paddor, då Pharao icke wille akta på Mose hotelse med denna plåga. Egyptens trollkarlar efterapade äfwen denna plåga, men de hade ingen makt att befria landet derifrån.
8. Då kallade Pharao Mose och Aaron och sade: Bedjen HERran för mig, att Han tager paddorna ifrån mig och ifrån mitt folk; så will jag släppa folket, att de måga offra HERranom.
Pharao erkände Guds herrawälde och uppfordrade Mose att bedja Herren borttaga denna landsplåga från honom och folket, men hans hjerta är lika obotfärdigt, som förut; han will blott slippa plågan, såsom den ogudaktige i nödens stund öppnar munnen till bön om befrielse, utan att omwända sig. Men Pharaos beteende wisar, att hans hjerta icke war helt och hållet förstockadt och känslolöst, utan han hade nu kunnat omwända sig till Herren, om han icke hade gjort motstånd. Han lofwar nu att låta folket gå för att offra åt Herran.
9. Mose sade: Haf du den äran och lägg mig före, när jag skall bedja för dig, för dina tjenare och för ditt folk; att paddorna skola fördrifna warda ifrån dig och ifrån ditt hus och allenast blifwa i elfwen.
Emedan du så wida ödmjukat dig inför Herran, ware det dig tillåtet att föreskrifwa tiden. En stor ära för Pharao! Han fick bestämma
_140.jpg&oldid=340912){kind=link}