| 142 | Israels barn draga ur Egypten. | 2 Mose Bok | Cap. 12 |
Påskalammet stiftades, samt förklarade, att de wille lyda dessa föreskrifter och hålla förbundet. Genom omskärelsen blev Abrahams säd utwald och upptagen i förbundet med Gud, genom Påskalammet blef detta förbundsfolk förskonadt och i förbundet inwigd och stadfästadt.
28. Och Israels barn gingo bort och gjorde såsom HERren Mose och Aaron bjudit hade.
29. Och om midnattstid slog HERren allt det förstfödt war uti Egypti land, ifrån Pharaos förstfödda son, den på hans stol satt, allt intill dens förstfödda son, som fången satt i fängelset: och allt förstfödt af boskapen. * *Ps. 78: 51. 105: 36. 136: 10. Wish. 18: 11.
30. Då stod Pharao upp och alla hans tjenare på den natten och alla Egyptier, och ett stort rop wardt uti Egypten: ty der war intet hus, der icke en död inne låg.
31. Och han kallade Mose och Aaron om natten och sade: Görer eder redo och farer ut ifrån mitt folk, I och Israels barn; går åstad och tjener HERran, såsom I sagt hafwen.
32. Tager ock med eder edra får och fä, såsom I sagt hafwen; går åstad, och wälsigner mig med.
33. Och de Egyptier trängde fast uppå folket, att de måste med hast drifwa dem ut af landet; ty de sade: Wi dö hwar och en.
34. Och folket bar rå deg, förr än han försyrad wardt, till deras mat, bunden i deras kläder, på deras axlar.
35. Och Israels barn hade gjort såsom Mose sagt hade: och hade bedit af de Egyptier silfwer och gyldene tyg och kläder.* *2 Mos. 3: 22; cap. 11: 2.
36. Och HERren hade gifwit folket nåd för de Egyptier, så att de lånade dem: och de blottade de Egyptier.
Se cap. 3: 22; cap. 11: 2. Ordet lånade står ej i grt., utan gåfwo. Samma ord brukas, 1 Sam. 1: 28, der Hanna säger om sin lilla son Samuel: Derföre gifwer jag honom Herranom igen ewinnerligen. Härwid kan man icke tänka på något lån; Hanna wille, att Samuel skulle för alltid, ewinnerligen, tillhöra Herran. Icke heller wäntade Egyptierna att återfå hwad de nu gåfwo, utan twertom önskade de, att Israeliterna aldrig mera skulle komma tillbaka. Med ordet blottade menas endast, att Egyptierna gåfwo frikostigt och icke frågade efter uppoffringen. Så skola slutligen många hedningafolk willigt frambära sina offer till Herrans tjenft. Ps. 72: 10, 11. Es. 49: 23; Es. 60: 6, 16, 17. Matth. 2: 11.
37. Så drogo Israels barn ut ifrån Rameses till Succoth, sexhundrade tusen män till fot, förutan barn.* *4 Mos. 2: 32.
Här angifwes hufwudsumman af det wapenföra manskapet. Det har redan ofta blifwit uträknadt, att Israels folk, under den tid de warit i Egypten, lätt kunde föröka sig till en sådan folkmängd. Fördubblar man ett litet tal och fördubblar återigen denna summa, och återigen den summa, som då uppstår, såsom 2 ggr 2 är 4, 2 ggr 4 är 8, 2 ggr 8 är 16, 2 ggr 16 är 32, o. s. w., så får man snart otroliga summor.
Rameses war hufwudstaden i Gosen, och sjelfwa landskapet kallades äfwen Rameses. 1 Mos. 47: 11. Succot låg längre mot söder.
38. Och mycket gement folk drog också med dem; och får och fä och ganska mycken boskap.
Med gement folk menas här en blandad hop af Egyptier och andra hedningar, af hwilka somliga länge warit i Israeliternas tjenst, och säkert en stor del nu slöt sig till dem, då de sågo de stora under, som skedde, och att Israels Gud war en så mäktig Gud, att Han kunde beskydda sitt folk ifrån dessa plågor. Jfr Zach. 8: 20–23.
39. Och de bakade af den råa degen, som de utur Egypten förde, osyrade kakor: ty han war icke syrad, efter de wordo utdrifne utur Egypten och kunde icke förtöfwa: och hade eljest ingen kost beredt sig.
40. Tiden, i hwilken Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och trettio år.* *1 Mos. 15: 13. Apg. 7: 6. Gal. 3: 17.
Tiden, grt. wistelsen af Israels folk, som de wistades i Egypten (inberäknad den tid, som förflöt ifrån Abrahams utgång ur Mesopotamien till Jacobs flyttning till Egypten), war 430 år. Här nämnes blott Egypten, såsom deras wistelseort, emedan de i Canaan woro få menniskor och aldrig hade fasta boningar
41. Då de förlidne woro, gick hela HERrans här på en dag utur Egypti land
42. Derföre warder denna natten hållen HERranomn, att han hafwer fört dem utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne HERranom, de och deras efterkommande.
Här gifwes ett uttryckligt bud att fira Påskahögtiden till beftändig åminnelse af utgången ur Egypten. Passah betyder icke blott, att Herren gick förbi Israels boningar och skonade deras förstfödda, utan ock, att Han skonar från död ch fordömelse hwar och en, som i hjertat är delaktig af Påskalammet.
43. Och HERren sade till Mose och
_151.jpg&oldid=342662){kind=link}