| 146 | Mose lofsång | Exodus | Cap. 14, 15 |
der störtade wattenmassorna först tillsammans, så att den flyende Egyptiska hären hade det brusande wattenflödet emot sig.
28. Så att wattnet kom igen och gick utöfwer wagnar och resenärer och all Pharaos makt, som dem efterföljt hade in i hafwet: så att icke en af dem blef igen.* *Jos. 24: 7.
29. Men Israels barn gingo torra midt igenom hafwet; och wattnet war dem för en mur på högra sidan och den wenstra.
30. Och så halp HERren Israel på den dagen ifrån de Egyptiers hand; och de sågo de Egyptier döda på hafsstranden;
31. Och den stora hand, som HERren hade bewisat på de Egyptier. Och folket fruktade HERran, och trodde HERran och Hans tjenare Mose.
Genom detta utomordentliga underwerk wäckte Herren hos folket förtröstan och frimodighet, och Mose fick derigenom äfwen ett stort anseende, som han så wäl behöfde till sin swåra kallelse. — Hwarje Guds barn får erfara Herrans kärleksfulla och mäktiga hjelp, både andligen och lekamligen. Måtte det akta derpå och stärkas deraf i sin tro och sitt barnasinne!
Israels gång genom Röda hafwet är en bild af alla Guds barns frälsning från synden, döden och fördömelsen. Egyptiernas undergång i Röda hafwet är ett bild af den undergång, som wäntar alla otrons menniskor. De störta sig förr eller sednare i olycka, och blifwa uppslukade af sina egna synder och Herrans dom.
15. Capitel.
Mose sång. folkets första knorr. Wattnet sött. Guds löfte.
Då sjöng Mose och Israels barn HERranom denna wisan och sade: Jag will sjunga Herranom, ty Han hafwer en härlig gerning gjort; häst och man hafwer Han störtat i hafwet.
Efter den förundranswärda förlossning ifrån den mäktiga fienden uppstämde hela det frälsta Israel denna härliga lofsång, för att prisa den allsmäktige Guden. Hafwet brukade bakom dem, och fienderna woro uppslukade i dess wågor. För hwarje troget hjerta är det ett behof att utgjuta sig i lofsång och tacksägelse för alla Guds wälgerningar. Denna lofsång kan också anses såsom de första swaga tonerna af den segersång, som alla Guds barn en gång skola sjunga efter förlossningen utur träldomens land, det jordiska lifwet, der de haft att kämpa med synd och nöd och mäktiga fiender, men blifwit förlossade och förde öfwer dödens djup till ewighetens fasta strand, der Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon, och inga fiender kunna räcka dem, Uppb. 7: 9–17.
Israels folk delade sig nu uti twå stora sångchor, männerna på ena sidan och qwinnorna på den andra, och denna sång sjöngs wexelwis, så att Mose och det manliga choret sjöng först, och efter hvarje vers upprepades lofsångens början af Mirjam och hela det qwinliga choret. Detta är den första sång i den Heliga Skrift och blef af Guds Anda ingifwen för tillfället.
2. HERren är min starkhet och lofsång och är min salighet*: Han är min Gud, jag will ära Honom; Han är min faders Gud, och jag will upphöja Honom. *Ps. 118: 14.
Guds namn Jah, som är en förkortning af Jehovah, förekommer här för första gången. Detta namn förekommer mest i lofsångsordet Hallelujah, lofwer Gud.
3. HERren är den rätte krigsmannen: HERre är Hans namn.
4. Pharaos wagnar och hans makt kastade Han i hafwet: hans utkorade höfwitsmän äro fördränkte i Röda hafwet.
5. Djupet hafwer öfwertäckt dem; och de föllo åt bottnen såsom stenar.
6. HERre din högra hand gör stora under: HERre, din högra hand hafwer slagit fienden.
7. Och med din stora härlighet hafwer du förstört dina motståndare: ty när du lät utgå din grymhet, förtärde hon dem såsom strå.
Guds härlighet: Guds makts uppenbarelse genom eldstoden, stormar och andra under.
8. Genom ditt blåsande gåfwo sig wattnen upp, flytande wattnet stod i hop; djupen swallade ifrån hwartannat midt i hafwet.
Stod i hop, det will säga, att wattnet hopade sig tillsammans likasom en hög eller mur på ömse sidor om Israels folk.
9. Fienden sade: Jag will jaga efter dem och gripa dem och byta rof och släcka mitt mod på dem; jag will draga ut mitt swärd, och min hand skall förgöra dem.
10. Då blåste ditt wäder, och hafwet öfwertäckte dem: och de sjönko ned såsom bly uti mäktiga watten.
11. HERre, ho är din like ibland gudarne? Ho är dig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergörande?
12. Då du uträckte din hand, uppswäljde dem jorden.
Jordens djup, hafwets botten.
13. Du hafwer i barmhertighet warit
_156.jpg&oldid=342673){kind=link}