| 147 | Israels barn knorra. | 2 Mose Bok | Cap. 15 |
ledsagare åt ditt folk, det du förlossat hafwer; och hafwer fört dem uti din starkhet till din helga boning.
Här talar Mose i andanom prophetiskt, såsom om folket redan hade kommit till Guds helga boning. Tabernaklet och templet kallas Guds boning, men förut war äfwen molnstoden och eldstoden för folket Guds synliga boning, och war tillika en sinnebild af Guds härliga boning i himmelen. Så har Gud redan här i tiden sin boning i sin kyrka och församling, och i de trognas hjertan, 3 Mos. 26: 12; 2 Cor. 6: 16. Och de äro således redan här komne till Guds helga boning, medan de ännu äro på wägen till sitt rätta hem.
14. Då folken det hörde, bäfwade de: på de Philisteer kom ångest.* *Jos. 2: 9. 5 Mos. 2: 25.
15. Då förfärades de förstar i Edom, bäfwan kom öfwer de mäktige i Moab: alla Canaans inbyggare gåfwo sig. 5 Mos. 2: 4; cap. 11: 25.
Gåfwo sig d. ä. blefwo öfwergifne, försmälte.
16. Låt falla förskräckelse öfwer dem, och fruktan genom din stora arm, att de blifwa orörlige såsom stenar: till dess HERre, ditt folk kommer igenom, till dess ditt folk igenom kommer, det du förwärfwat hafwer.
Igenom öknen och fiendernas länder in uti Canaans land.
17. Led dem in och plantera dem på arfwedels berg*, hvilket du, HERre, till din boning gjort hafwer: till din helgedom, HERre, det din hand beredt hafwer.* *Ps. 44: 3. Ps. 80: 9.
Här menas Sions berg, tempelberget, der helgedomen skulle byggas.
18. HERren warder rådande i ewighet och utan ända.
Från 13 versen och hit omtalas i denna lofsång ting, som ännu icke hade skett, med samma wisshet, som om de redan warit skedda. Så skådar trons öga det tillkommande med lika stor klarhet och wisshet, som det förflutna.
19. Ty Pharao for in i hafwet med hästar och wagnar och resenärer, och HERren lät hafwet igenfalla öfwer dem: men Israels barn gingo torra midt igenom hafwet
Här slutas lofsången med återupprepande af dess hufwudinnehåll.
20. Och MirJam den prophetissan, Aarons syster, tog en trumma uti sin hand och alla qwinnor följde henne efter i dans med trummor.
Den dans som här menas, och som war förenad med lofsång, skedde på det sätt, att qwinnorna höllo hwarandra i händerna och rörde sig i takt efter musiken, men häruti deltogo icke männerna. Trummorna, som här menas, bestodo af en metallring med ett skinn hårdt spändt deröfwer, såsom om den ena bottnen wore afskuren af wåra wanliga trummor, så att den hade utseende af en sikt (puka, tamburin); stundom woro i denna ring löst sittande metallplåtar, som med pukans ljud förenade ett klingande, Cap. 32: 19. Dom. 11: 34. Ps. 87: 7.
21. Och Mirjam sjöng före dem: Låt oss sjunga HERranom, Han hafwer gjort en härlig gerning; man och häst hafwer Han störtat i hafwet.
Här införes åter lofsångens början såsom sjungen af Mirjam, för att wisa, att hon med qwinnochoret åter sjöng den efter hwarje vers, så snart männerna hade slutat den. Judarne sjöngo alltid denna lofsång wid det dagliga morgonoffret, och wid aftonoffret sjöngs 5 Mos. 32.
22. Så lät Mose Israels barn draga ifrån Röda hafwet ut åt den öknen Sur: och de wandrade tre dagar i öknen och funno intet watten.* *4 Mos. 33: 8.
Sur war det allmänna namnet för den stora öknen i westra delen af steniga Arabien. Somliga stycken deraf fingo namn af de städer eller byar, som lågo närmast; derföre kallas denna öken, 4 Mos. 33: 8, öknen Etham, efter den ort af samma namn, som låg nära derwid, Cap. 13: 20.
23. Då kommo de till Mara; men de kunde icke dricka det wattnet i Mara, ty det war mycket bittert: af hwilket det rummet heter Mara.
Mara bet. bitter. Såsom wattnet der war bittert, så måste hwarje wandrare till Sion utdricka mången bitter kalk på wägen genom öknen. ”Mara betyder lidande och anfäktning, som äfwen blifwa söta i tron genom Christi kors.” Matth. 11: 29, 30. Mara kallas nu Hovara, och wattnet der är mycket bittert, så att hwarken menniskor eller kameler kunna dricka deraf.
24. Der knorrade folket emot Mose, och sade: Hwad skola wi dricka?
Så göra sig äfwen i Nya testamentet Herrans trogna skyldige till denna synd, när de med otålighet och klagan ohelga Hans namn, då lidande och bedröfwelse möta, Matth. 13: 21.
25. Han ropade till HERran; och HERren wiste honom ett träd, det satte han i wattnet, och så wardt det sött.
Der satte Han dem före lag och rätt och försökte dem:
Ofta begagnar Gud synliga medel för att göra sina underwerk, hwilket sker för att underhjelpa tron. Till dess den fullständiga lagen skulle blifwa gifwen, gåfwos här på förhand de wigtigaste buden. Genom törsten och det bittra wattnet pröfwade Han deras tro, deras lydnad och deras tålamod. Samma ändamål har allt det bittra, som en sann Christen i sitt lif måste genomgå. Wandringen går genom en öken, der
_157.jpg&oldid=342675){kind=link}