| 155 | Tio Guds bud. | 2 Mose Bok | Cap. 19, 20 |
Med dessa förskräckelser uppenbarade Gud sin rättfärdighet. All synd är Honom wederstygglig, och för alla obotfärdiga syndare är Gud en förtärande eld, 5 Mos. 4: 24. Ebr. 12: 29.
19. Och basunens ljud gick och wardt ju starkare. Mose talade, och Gud swarade honom öfwerljudt.
20. Då nu HERren nederkommen war uppå Sinai berg ofwan uppå kullen, kallade HERren Mose upp på bergskullen. Och Mose steg dit upp.
21. Då sade HERren till honom: Gack neder och betyga folket, att de icke träda fram till HERran, att de skola se Honom, och många falla af dem.
22. Desslikes presterna, som nalkas HERran, de skola ock helga sig, att HERren icke förgör dem.
De äldste hade presterlig wärdighet och förrättade presterliga göromål, innan det egentliga prestembetet hade blifwit inrättadt. Den helgelse, som här befalles, beskrifwes närmare i v. 10 och 14.
23. Mose sade till HERran: Folket kan icke stiga upp på berget Sinai: ty du hafwer betygat oss och sagt: Sätt tecken upp omkring berget, och helga det.
Berget helgades genom den högtidliga förklaring, att Herren der skulle uppenbara sig i sin helighet, och att ingen fick nalkas.
24. HERren sade till honom: Gack, stig ned; du och Aaron med dig skolen uppstiga. Men presterna och folket skola icke träda in till, så att de uppstiga till HERran: på det Han icke skall förgöra dem.
25. Och Mose steg neder till folket och sade dem detta.
20. Capitel.
Tio Guds Bud. Twänne altare.Och Gud talade alla dessa orden:
Herren talade så, att allt folket kunde höra lagens ord (cap. 19: 11—17). Herren kallas, Apg. 7: 38, Engel, nemligen Guds Son, Förbundets Engel. Äfwen skapade Englar woro närwarande, Gal. 3: 19. Ebr. 2: 2.
2. Jag är HERren din Gud, den dig utfört hafwer af Egypti land, utur träldomens hus.* *3 Mos. 26: 1. 5 Mos. 5: 6. Ps. 81: 11.
Ehuru denna lag först och främst föreskrifwes det Israelistiska folket, så gälla dock dessa tio buden alla menniskor; ty de innehålla icke något annat än den naturliga lagen, som Gud inskrifwit i alla menniskors samweten. Om denna lag bär deras samwete dem wittnesbörd, Rom. 2: 14, 15. Här uttalas den högtidligt af Gud sjelf, och wår Frälsare inskärper samma lag ännu mera i Matth. 5, och Apostelen i Rom. 13: 9, 10.
Genom skapelsen war folket redan Herrans, men blef det ännu mera genom särskildt wal, genom förlossningen utur Egypten och genom de stora nådesbewisningarne. Derigenom blefwo de ännu mera pligtiga att lyda Herran och wandra i Hans lag. Så äro de christna genom dopet i högre grad än hedningarne pligtiga att lyda Herran och wara Hans folk. Answaret för olydnad är för dem större, Luc. 12: 47.
3. Du skall inga andra gudar hafwa jemte mig.
Här förbjudes allt afguderi. Allt det, hwarwid en menniska hänger sitt hjerta utom Gud, det är en afgud.
4. Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofwantill är i himmelen, eller efter det nere är på jorden: ej heller efter det, som i wattnet är under jorden.* *5 Mos. 4: 16.
5. Bed icke till dem, och tjena dem icke: ty jag, HERren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning in på barnen allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata:
Dessa twå verser äro en förklaring öfwer det första budet. Hwarken något slags beläte eller något skapadt wäsende skall menniskan tillbedja, dyrka eller älska så, att denna kärlek uttränger kärleken till Gud, ej heller skall menniskan sätta sin lit till sig sjelf eller andra menniskor, eller till rikedom, makt och ära m. m., utan till Herran allena.
En stark hämnare, grt.: en nitälskande Gud, som är rädd om sin ära. Gud hotar här att låta barn och barnabarn umgälla fädernas missgerningar, då dessa barn och barnabarn följa fädernas onda exempel och således hata Gud; ty all synd bewisar ett hat emot Gud. I 5 Mos. 24: 16 gifwes en tydlig förklaring öfwer dessa ord. Då barn och barnabarn icke fortfara i synden, så drabbar dem icke denna hotelse, men ofta få de lida af bedröfliga följder, förorsakade af fädernas ogudaktighet.
6. Och gör barmhertighet uppå många tusende, som mig hafwa kär och hålla mina bud.
Den sanna gudaktigheten medförer stor och långwarig wälsignelse, ja, den werkar ewinnerligen, emedan den sjelf är ett Guds werk. 5 Mos. 5: 10. 5 Mos. 11: 1. Ps. 103: 17, 18. Joh. 14: 15.
7. Du skall icke missbruka HERrans din Guds namn: ty HERren skall icke låta honom blifwa ostraffad, som Hans namn missbrukar.* *3 Mos. 19: 12.
Att bruka Guds namn till falska eller onödiga eder och bekräftelser, och att utan wördnad och andakt föra Guds namn på tungan, är en stor synd, som Gud sjelf will straffa. 3 Mos. 19: 12. 5 Mos. 5: 11. Joh. 17: 6.
_165.jpg&oldid=342692){kind=link}