| 158 | Werldslig lag. | Exodus. | Cap. 21. |
12. Den som slår en menniska, så att hon dör, han skall döden dö.* *1 Mos. 9: 6. 3 Mos. 24: 17. 4 Mos. 35: 16, 22.
Uppsåtligt mord skulle straffas med döden.
13. Hafwer han det icke gjort med wilja, utan Gud hafwer låtit henne oförwarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.* *5 Mos. 19: 3, 5. Jos. 20: 3.
Om någon begått ett dråp genom Guds försyns tillstädjelse, 5 Mos. 19: 4, 5, utan afsigt och wilja, så fick han fly till en af de sex fristäder, som dertill förordnades.
14. Om någon går sin nästa efter med arghet och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrån mitt altare, så att man skall dräpa honom.* *1 Kon. 2: 28, 31.
Tabernaklet och altaret skulle tjena till skydd för den, som af olyckshändelse utan afsigt begått ett dråp. Detta gäller i afseende på tiden, innan fristäderna funnos, eller då den olycklige icke kunde uppnå en af fristäderna.
15. Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.
16. Den som stjäl en menniska och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.* *5 Mos. 24: 7.
17. Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.* *3 Mos. 20: 9. 5 Mos. 21: 18; cap. 27: 16. Ordspr. 20: 20. Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
18. Der som någre män kifwa tillhopa, och den ene slår den andre med en sten eller med näfwen, så att han icke dör, utan ligger på sängen:
19. Fås han wid, så att han utgår wid sin staf, så skall han, som slog honom, wara ursaker: undantaget, att han skall betala honom hwad han försummat hafwer, och gifwa honom hans läkarelön.
Ursaker, d. w. s. utan skuld och straff.
20. Den sin träl eller trälinna slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida straff derför.
21. Lefwer han öfwer en eller twå dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.
Ibland hedningarne hade egaren rättighet att döda sin träl eller trälinna. Denna rättighet tillåtes ej Israel. Då ett dråp, begånget på en träl eller trälinna, för egaren sjelf medförde förlust, så kunde det icke wäntas, att egaren skulle med berådt mod mörda dem. Straffet skulle domaren bestämma.
22. Om män kifwa tillhopa, och någondera stöter någon qwinna, som hafwande är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar;Grt.: Så att hennes foster kommer fram, och dock ingen skada sker (moder eller barn).</ref> så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qwinnans man honom pålägger; och skall det utgifwa efter mäklares känning.
Mäklares känning, d. w. s. medlande personers bepröfning och afgörande.
23. Skadar henne något, då skall han gifwa själ för själ:
24. Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot:* *3 Mos. 24: 20. 5 Mos. 19: 21. Matth. 5: 38.
25. Brännande för brännande, sår för sår, blånad för blånad.
Dessa ord få icke förstås såsom om sjelfhämnd wore tillåten, Ordspr. 20: 22. 3 Mos. 19: 18, utan domaren skall undersöka skadan och omständigheterna, och derefter bestämma straffet.
26. Den som slår sin träl eller trälinna i ögat och förderfwar det, han skall låta dem fri lös för ögat.
27. Sammalunda om han slår sin träl eller trälinna en tand ut, skall han dem fri lös låta för tanden.
28. Om en oxe stångar en man eller qwinna, så att han dör, så skall man den oxen stena och icke äta hans kött; och så är oxens herre ursaker.
I detta fall hade egaren blott förlusten af kreaturet.
29. War oxen tillförene wan att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bewarade honom, och deröfwer dräper en man eller qwinna; så skall man stena den oxen, och hans herre skall dö.* *1 Mos. 9: 5.
30. Warda honom penningar pålagda, så skall han gifwa till att lösa sitt lif, så mycket som honom pålagdt warder.
Om sådana omständigheter äro för handen, som mildra egarens skuld.
31. Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar.
32. Stångar han en träl eller trälinna; så skall han gifwa deras herre trettio silfwersiklar, och oxen skall man stena.
33. Om någon öppnar en grop eller gräfwer en grop och täcker henne icke till, och en oxe eller åsna faller så deruti:
34. Då skall gropens herre lösa det med penningar, och gifwa dem dess herre igen: men kroppen skall wara hans.
_168.jpg&oldid=342701){kind=link}