Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 169.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Werldslig lag. 2 Mose Bok. Cap. 21, 22. 159

35. Om någon mans oxe stångar en annans oxe, så att han dör; då skola de sälja den lefwande oxen och byta penningarna och desslikes byta kroppen.

36. War det weterligt, att oxen war tillförene wan att stångas, och hans herre icke bewarade honom: då skall han gifwa en oxe för den andra och behålla kroppen.

22. Capitel.

Tjufnad, handfång, lån, mökränkning, trolldom, enkor, panter, etc.

Om någon stjäl en oxe eller ett får, och slagtar det eller säljer, han skall igen gifwa fem oxar för en oxe; och fyra får för ett får.* *2 Sam. 12: 6.

Här bestämmes ett högre straff än i v. 4, emedan det stulna, om det war försåldt eller slagtadt, icke kunde återgifwas. Oxarne woro nödwändiga till åkerbruket och stodo derföre i högt wärde.

2. Om en tjuf beslagen warder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfwer dråparen.

Blodsrätt: tillämpning af lagen angående mord, cap. 21: 12.

3. Men är solen öfwer honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafwer han intet, så skall man sälja honom för hans tjufnad.

Om stölden blifwit begången efter solens uppgång, och dråpet derwid skett.

4. Finner man tjufnaden när honom lefwande, det ware sig oxe, åsna eller får, så skall han gifwa dubbelt igen.

Dubbel ersättning war den wanliga, och den fyra- eller femdubbla ersättningen förekom i de fall, då stölden war så beskaffad, att skadan blef mångdubbel; såsom då man af brist på oxar icke kunde plöja sin åker, v. 1.

5. Om någon gör skada på åker eller wingård, så att han låter sin boskap skada göra uti en annans åker; han skall af det bästa i sin åker och wingård igen betala.

6. Om en eld uppkommer och fänger i törne, så att skylarne eller säden, som ännu står, eller åkern uppbränd warder; det skall han betala igen, som elden släppt hafwer.

7. Om någon får sin nästa penningar eller tyg till att gömma, och från den samma warder det stulet utur huset: finner man tjufwen, då skall han gifwa det twåfaldt igen.

8. Finner man icke tjufwen, så skall man hafwa huswärden fram för gudarna: om han icke hafwer kommit sin hand wid sin nästas ting.

Gudarne kallas domarena, emedan de skulle döma i Guds ställe och efter Guds lag.

9. Och om en den andra skyller för någon orätt, ware sig om oxe eller åsna eller får eller kläder, eller hwad som helst bortkommet är, då skall bägges deras sak komma inför gudarna: hwilken gudarne* fördöma, han skall betala sin nästa dubbelt igen. *Joh. 10: 34.

10. Om någon sätter neder när sin nästa åsna eller oxe eller får, eller hwad boskap det kan wara, och det dör eller eljest får skada eller warder honom bortdrifwet, så att ingen ser det;

11. Så skall det komma till en ed dem emellan wid HERran, att han icke hafwer låtit komma sin hand wid hans nästas ting; och egaren skall den anamma, att hin icke skall gifwa det igen.

Hin, d. w. s. den förre, hos hwilken kreaturet war nedsatt.

12. Om en tjuf stjäl honom det ifrån, skall han då betala det egaren igen.

13. Warder det rifwet, skall han hafwa fram wittne deruppå, och så intet igen gifwa.* *1 Mos. 31: 39.

14. Om någon lånar af sin nästa, och det warder förderfwadt eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifwa det igen.

15. Är dess herre der när, då skall han icke gifwa det igen: medan han det för sina penningar legt hafwer.

16. Om någon lockar en jungfru, den ännu icke förlofwad är, och lägrar henne; han skall gifwa henne hennes morgongåfwor och hafwa henne till hustru.* *5 Mos. 22: 28.

17. Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifwa penningar, så mycket som jungfrurs morgongåfwor tillhörer.

Försön honom henne, d. w. s. wägrar att gifwa henne åt honom till hustru.

Denna lag införes här, emedan äfwen döttrarne ansågos såsom fadrens egendom.

18. En trollkona skall du icke låta lefwa.* *3 Mos. 20: 27.

19. Den som hafwer wärdskap med någon boskap, han skall döden dö.* *3 Mos. 18: 23; cap. 20: 15. 5 Mos. 27: 21.

Denna fasansfulla synd utöfwades i Egypten såsom en del af gudstjensten wid wissa tillfällen.