| Prestdrägten. | 2 Mose Bok. | Cap. 28. | 173 |
7. Att han warder sammanfogad på båda axlar och tillhopabunden på båda sidor.
Grt.: Han (lifkjorteln) skall bestå af twå axelstycken, ihopfogade uppå båda sina kanter, och så ihopfogas. — På dessa axelstycken u oro lifrockens twänne delar sammanfogade, och deröfwer woro onyxstenarne, v. 9, 10, 11, 12.
8. Och hans bälte deröfwer skall wara af (samma konst och werk; af guld, gult ulke, skarlakan, rosenrödt och twinnadt hwitt silke.
Med detta bälte war lifrocken sammanbunden om lifwet.
9. Och du skall taga twå onichstenar och grafwa deruppå Israels söners namn:
10. På hwardera sex namn, efter som de äro gamla till.
11. Det skall du beställa med de stensnidare, som grafwa insegler, så att de warda infattade i guld.
12. Och du skall fästa dem uppå axlarne på lifkjorteln att de äro åminnelsestenar för Israels barn; att Aaron drager deras namn på båda sina axlar, till åminnelse för HERran.
Se cap. 25: 7. Såsom Aaron bar Israels barns namn sina axlar inför Herran, så bär den himmelske Öfwerstepresten och konungen sina trognas namn inför sin Fader i himmelen. Jfr Luc. 15: 5. Ebr. 7: 25.
13. Och du skall göra gyldene spännen:
14. Och twå kedjor af klart guld, som uppåt gå skola, dem skall du fästa uti spännena.
Dessa guldspännen woro med korta guldkedjor fästade wid liffjortelns axelftycken, och i dessa spännen fästades kedjorna af skölden, v. 25.
15. Embetsskölden skall du göra efter konst såsom lifkjorteln af guld, gult silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnadt hwitt silke.* *2 Mos. 39: 8.
Embetaskölden (grt. domskölden) kallades så, emedan öfwerstepresten skulle hafwa den uppå sig, då han skulle framgå inför Gud för att fråga efter Hans dom och wilja i wigtiga angelägenheter.
16. Fyrahörnad skall han wara och twäfall: en hand bredt skall wara hans längd, och en hand bredt hans bredd.
Grt.: Den skall wara fyrkantig, dubbel, en spann skall wara hans längd och en spann hans bredd.
17. Och du skall uppfylla det med fyra rader af stenar. Den första raden skall wara en sardius, topas, smaragd:
Sardius, en blodröd ädelsten (karneol). Topasen är gul. Smaragden är grön; de twå sistnämnda genomskinliga.
18. Den andra, en rubin, saphir, diamant.
Rubin, karbunkel, det bästa slag af rubin, är mörkröd. Saphiren är ljusblå, och Diamanten hwit; alla genomskinliga och mycket kostbara.
19. Den tredje, en lyncurer, agat, amethist:
Lyncurer eller opal, en halsgenomskinlig ädelsten med många färgbrytningar i mjölkhwit grundfärg. Agat, en halsgenomskinlig sten med omwexlande färger (hwitt och brunt m. m.) Amethist är purpurfärgad, genomskinlig.
20. Den fjerde, en turkos, onich, jaspis. Uti guld skola de satte warda på alla rader:
Turkosen är ljusblå, icke genomskinlig. Onich, se cap. 25: 7. Jaspis har flera färger, mest röd och grön; af jaspisstenen finnas många slag.
En del af dessa ädelstenar höra till de så kallade halfädla. De woro radwis infattade i guld på bröstskölden.
21. Och skola stå efter de tolf Israels söners namn, utgrafne af stensnidare, hwardera med sitt namn efter de tolf slägten.
På sitt bröst såwäl som på sina axlar hade öfwerstepresten namnen af de tolf Israels slägter, då han, inträdde inför Herran. Så bär den himmelske Öfwerstepresten hela sin församling på sina axlar och på sitt hjerta. Att Han bär dem på sina axlar innefattar, att Han bär alla deras omsorger, hjelper dem i all nöd, sörjer för alla deras behof och tröstar dem i all bedröfwelse och wedermöda. Under det de bära korset, bär Han dem och korset tillika. Att Han bär dem på sitt hjerta innebär den Öfwerstepresterliga förbön, hwarmed Han har dem i åminnelse inför den himmelske Fadren, och wisar Honom de trognas namn tecknade på Hans bröst såsom Hans återlösta och pånyttfödda församling.
Icke alla stenarne i skölden woro lika ädla och kostbara, icke alla kunde emottaga lika mycket af ljusets strålar. Så är ock uti Christi församling en stor skilnad emellan de trogna i afseende på förnyelsen och helgelsen och de gåfwor de undfått, men den himmelske Öfwerstepresten bär dem alla med samma kärlek på sitt trogna bröst.
22. Och du skall göra kedjor till skölden, som neder åt ga, af klart guld.
Se v. 14.
23. Och twå gyldene ringar, så att du fäster de twå ringar wid de tu hörnen af skölden.
24. Och låt komma de twå gyldene kedjorna in uti de twå ringarne:
25. Men de twå ändarne af de twå kedjor skall du låta komma in uti de tu spännena och fästa dem på axlarna af lifkjorteln emot hwartannat.
26. Och du skall göra twå andra gyldene ringar och fästa dem wid de andra tu hörnen af skölden, nemligen till sin brädd, der de utanpå lifkjorteln med hänga.
27. Och skall åter göra twå gyldene
_183.jpg&oldid=342748){kind=link}