| 176 | Presternas wigning. | Exodus. | Cap. 29. |
den twagning, som sker i den nya födelsen, utan den fortgående twagningen, som sker i den dagliga bättringen, hwarpå wår Frälsare syftade, då Han twådde lärjungarnes fötter. Till prestarnas wigning hörde således både watten, blod och olja. Rentwagning från synden, rättfärdiggörelse genom Jesu blod och den Helige Andes gåfwor behöfwa framför allt Guds ords tjenare; men icke blott de, utan alla, som höra till Christi församling och det andeliga presterskapet.
I wåra dagliga offer måste syndens surdeg wara borttagen genom trons tillegnade af Christi rättfärdighet, och dessa offer, som skola bestå af bön och tacksägelse, försakelse och trogen werksamhet i Guds rike, måste till sin hufwudsak hafwa den Helige Andes nåd, och deraf wara genomträngde och öfwergjutne. Rom. 12: 1.
5. Och taga kläderna och kläda uppå Aaron den trånga kjorteln och den silkeskjorteln och lifkjorteln och skölden till lifkjorteln, och skall begjorda honom utan uppå lifkjorteln:
6. Och sätta hatten uppå hans hufwud och den heliga kronan uppå hatten:
Här föreskrifwes, huru kläderna, hwilka förut blifwit beskrifna, skulle anwändas. Den heliga kronan, eller Helgedomens krona, är en bild af Christi härliga krona, Ps. 132: 18. Ebr. 2: 9. Af den himmelska Öfwersteprestens härliga prydnad äro alla trogna delaktige, de äro Hans lemmar och klädde i Hans kläder.
7. Och skall taga smörjoolja och gjuta uppå hans hufwud och smörja honom.* *3 Mos. 8: 12.
Smörjelsen med olja betyder den Helige Andes utgjutelse, hwaraf alla Guds barn blifwa delaktige och isynnerhet ordets tjenare, så framt de wilja emottaga dessa höga gåfwor och icke utestänga Guds Anda genom ett werldsligt sinne.
Christus betyder Smord; Han bär detta namn, emedan Han har undfått den Helige Anda utan mått, Ps. 45: 4, 8, och Christna kallas Hans trogna efter Hans namn, och detta innebär, att de alla måste wara delaktige af Hans Anda. Rom. 8: 9, 14. 1 Joh. 2: 20.
8. Och hans söner skall du ock hafwa fram och kläda uppå dem den trånga kjortelen:
9. Och begjorda både Aaron och dem med bälten, och binda hufworna på dem, att de skola hafwa presterskapet till ett ewigt sätt. Och du skall fylla händerna uppå Aaron och hans söner.
Aarons söner inwigdes alla till prestembetet. Christus är wår Öfwersteprest, och alla, som genom Honom äro födde till Guds barn, Joh. 1: 12, 13, och hafwa barnaskapets Ande, Rom. 8: 15, äro tillika wigde till det konungsliga presterskapet, 1 Pet. 2: 5, 9. Bältet påminner om Apostelns föreskrift, att alla Herrans tjenare skola hafwa sina länder omgjordade med sanningen. Skölden påminner om rättfärdighetens kräfweta (bröstpansar), och hufwudbonaden om salighetens hjelm, Eph. 6: 14, 17. I händerna skulle Aaron och hans söner hafwa offer att frambära, ty ingen får komma tomhändt inför Herran. Wi måste medföra Christi försoningsoffer. De frukter, som Guds Ande hos oss werkat, och alla de gåfwor, som Gud oss gifwit, måste frambäras med ett friwilligt hjerta. Rom. 12: 1.
10. Och skall hafwa stuten fram för dörren af wittnesbördets tabernakel. Och Aaron med hans söner skola lägga sina händer på hufwudet af stuten.* *3 Mos. 8: 14.
11. Och du skall slagta stuten för HERran, inför dörren af wittnesbördets tabernakel.
12. Och skall taga af hans blod och stryka uppå altarets horn med ditt finger, och allt det andra blodet kasta neder på bottnen till altaret.
Mose, som war inwigd af Herran sjelf, skulle inwiga Aaron och hans söner. Märkom här, huru oupplösligt Lagen och Evangelium äro förenade.
Både bränneoffer-altaret och rökoffer-altaret, hwilka liksom inneslöto dem, som skulle försonas och blifwa Herrans rätte tillbedjare, blefwo bestänkta med offerblod och derigenom renade och helgade.
13. Och skall taga allt det feta, som är på tarmarne, och det nätet öfwer lefwern och båda njurarne med det feta, som derpå är, och skall bränna det upp på altaret.* *3 Mos. 3: 3.
Allt det bästa menniskan eger, är hon skyldig att offra åt Herrans tjenst. Men uti det feta wid lefwern är gallan innesluten, och den skulle således äfwen förbrännas, till tecken att synden och alla dess bittra frukter måste dödas och förbrännas, så framt man skall kunna förblifwa i försoning med Gud. Isynnerhet är det nödwändigt, att församlingens lärare icke behålla syndens galla inom sig, utan kasta den i offerlågan.
14. Men stutens kött, huden och goret skall du uppbränna med eld utanför lägret; ty det är ett syndoffer.* *3 Mos. 4: 14.
Utanför lägret skulle detta syndoffer förbrännas helt och hållet, till tecken att synden måste helt och hållet bortskaffas och förbrännas, på det Christi församling må blifwa uppbyggd till ett lefwande och heligt tempel. Derföre led ock wår Frälsare för wåra synder utanför staden, hwarmed betecknades, att Han bar bort synden ifrån folket för att på korset göra den om intet. Försoningens werksamhet fortgår beständigt, synden motarbetas och dödas i Christi kyrka genom den Helige Andes werksamhet. Den förbrännes i nådens eld, den korsfästes dagligen, Gal. 5: 24, och ändtligen skall den fullkomligt förbrännas i den stora eldsdomen, som öfwergår jorden, då Christi församling förblifwer fullkomligt förklarad
_186.jpg&oldid=342758){kind=link}