| Presternas wigning. | 2 Mose Bok. | Cap. 29. | 177 |
och allt det, som besmitteligt är, blifwer utkastadt i den brinnande sjön. Uppb. 20: 14; cap. 21: 8, 27.
15. Men den ena wäduren skall du taga; och Aaron med hans söner skola lägga deras händer på hans hufwud.* *3 Mos. 8: 18.
16. Sedan skall du slagta honom och taga hans blod och stänka uppå altaret allt omkring.
17. Men wäduren skall du hugga i stycken och twå hans inelfwor och fötter och Skall lägga det på hans stycken och hufwud.
18. Och bränna upp all wäduren på altaret: ty det är ett bränneoffer HERranom; en söt lukt HERranom.
En söt lukt, ett eldoffer Herranom. Ordet eld eller eldoffer förekommer ofta i Herrans lag, och af denna eld uppgick offerröken såsom en söt lukt inför Gud. Det är Christi försoningsoffer allena, som är en söt lukt inför den ewige Guden. Men för detta offrets skull woro dessa bränneoffer, som här föreskrifwas, en söt lukt inför Herran. Det war ifrån Christus, som den söta lukten ingick i offerlågan. Så skall trons offereld brinna i Guds barns hjertan, och i denna offerlåga intränger den söta lukten af Jesu försoningsoffer och uppstiger till himmelen, Eph. 1: 6. Både i närheten och på långt afstånd kunde man se elden brinna på altaret, och man sade derom: det är Herrans eld. Så skola Herrans trogna låta sitt ljus lysa för menniskorna, att de, som se trons goda gerningar, må kunna säga: det är Herrans eld, och att detta må lända till den himmelske Fadrens lof och pris, Matth. 5: 16. 1 Pet. 2: 12.
19. Den andra wäduren skall du taga, och Aaron med hans söner skola lägga sina händer på hans hufwud.* *3 Mos. 8: 22.
20. Och skall slagta honom och taga af hans blod och stryka på högra örontimpen af Aaron och hans söner och uppå tummen af deras högra hand och på största tån af deras högra fot och skall stänka blodet på altaret allt omkring.
Örat är en bild af uppmärksamhet och lydnad, handen och foten en bild af werksamhet. Att dessa lemmar blefwo berörda med offerblodet skulle påminna presterna och alla trogna, att hjertat skall wara willigt att förnimma och lyda Guds Andes röst, och alla kropps- och själskrafter beredwilliga att werkställa Hans wilja. En sådan lydnad och werksamhet efter Guds wilja är icke möjlig förr, än menniskan har blifwit försonad med Gud genom tron på Guds Son och bestänkt med Hans försoningsblod. Ebr. 12: 24. Till en from wandel är framför allt trons rättfärdighet nödwändig.
21. Och skall taga blodet på altaret och smörjoolja och stänka på Aaron och hans kläder, hans söner och deras kläder: så warder han och hans kläder, hans söner och deras kläder wigde.
I himmelen inkommer ingen annan än den, som har twagit sina kläder och gjort dem hwita i Lammets blod. Uppb. 7: 14.
22. Sedan skall du taga det feta af wäduren, stjerten och det feta som är på inelfworna, nätet som är öfwer lefwern, och båda njurarne med det feta, som der öfwer är, och den högra bogen: ty det är fyllelsens wädur:
Fyllelsens wädur. Jfr v. 9; cap. 28: 41.
23. Och ett bröd och en oljokaka och en tunnkaka utur korgen, der det osyrade brödet i är, den för HERran står.
24. Och lägga allt detta på Aarons och hans söners händer; och wefta det HERranom.
Detta offer weftades mot alla fyra wäderstrecken, till tecken att man helt och hållet erkände Herran Gud såsom himmelens och jordens Herre, och att allt hwad han deraf gifwer åt menniskan, skall anwändas i hans tjenst.
25. Och så skall du taga det utaf deras händer, och bränna det upp på altaret för ett bränneoffer till en söt lukt för HERran: ty det är HERrans offer.
26. Och du skall taga bröstet af fyllelsens wädur Aarons, och skall wefta det för HERran: det skall wara din del.
27. Och skall alltså helga weftebröstet och häfwobogarne, som weftade och häfne äro af fyllelsens wädur, Aarons och hans söners.
Genom denna handling blefwo dessa stycken, för hela det gamla förbundets tid, bestämda såsom prefternas andel af offren.
28. Och det skall wara Aarons och hans söners till ett ewigt sätt af Israels barn: ty det är ett häfoffer: och häfoffren skola höra HERran till af Israels barn i deras tackoffer och häfoffer.* *3 Mos. 7: 34; cap. 10: 14.
Weftoffret, v. 26, 27, det som icke fick förbrännas, skulle icke gifwas till spis åt dem, som frambragt det till offer åt Herran, utan det tillhörde Herran, och Han hade skänkt det åt presterna och tillåtit dem att äta det, 3 Mos. 7: 34. Det war folket tillåtet att äta af tackoffren, 3 Mos. 19: 6, 7, men icke af wefteoffren.
29. Men Aarons heliga kläder skola hans söner hafwa efter honom, att de derutinnan skola warda smorde, och deras händer fyllda.
30. Hwilken af hans söner warder prest i hans stad, han skall kläda dem
_187.jpg&oldid=342761){kind=link}