| Aarons förfta offer. | 3 Mose Bok. | Cap. 8, 9. | 211 |
29. Och Mose tog bröstet, och weftade det till ett weftoffer för HERran af fylleoffrets wädur: den kom Mose på hans del; såsom HERren honom budit hade.
30. Och Mose tog af smörjooljan* och af blodet på altaret och stänkte på Aaron och hans kläder, på hans söner och deras kläder och wigde så Aaron och hans kläder, hans söner och deras kläder med honom. *3 Mos. 10: 7.
31. Och sade till Aaron och hans söner: Koker köttet för dörren af wittnesbördets tabernakel; och äter det der, dertill med brödet i fylleoffrets korg, såsom mig budet är och sagdt, att Aaron och hans söner skulle äta det.
32. Hwad öfwer blifwer af köttet och brödet, det skolen I uppbränna på eld.
33. Och I skolen icke utgå i sju dagar ifrån dörren af wittnesbördets tabernakel allt intill den dagen, då edra fylleoffersdagar äro ute; ty i sju dagar äro edra händer fyllda:
I dessa sju dagar skulle wigningshögtidligheterna räcka.
34. Såsom det på denna dag skedt är: HERren hafwer så budit att göra, på det I skolen wara försonade.
35. Och I skolen blifwa för dörren af wittnesbördets tabernakel dag och natt i sju dagar långt. Och skolen taga wara på HERrans wakt, att I icke dön: ty så är mig budet.
36. Och Aaron med hans söner gjorde allt det Herren genom Mose budit hade.
I detta capitel beskrifwes werkställandet af allt det, som Herren förut hade föreskrifwit, 2 Mos. 28: 1. 2 Mos. 29: 1, 2.
9. Capitel.
Aarons första offer. Eld af himmelen.Och på åttonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner och de äldsta i israel;
Sedan inwigningens sju dagar woro tilländalupne, så förrättade Aaron och hans söner offentligen sitt embete på den åttonde dagen.
2. Och sade till Aaron: Tag till dig en ung kalf till syndoffer och en wädur till bränneoffer, båda utan wank, och haf dem fram för HERran.* *2 Mos. 29: 1.
3. Och tala med Israels barn och säg: Tager en getabock till syndoffer och en kalf och ett får, båda årsgamla och utan wank, till bränneoffer:
4. Och en oxe och en wädur till tackoffer, att wi offra för HERran; och ett spisoffer blandadt med olja: förty i dag skall HERren låta eder se sig.
5. Och de togo det Mose budit hade inför dörren af wittnesbördets tabernakel: och hela menigheten gick fram och stod för HERran.
6. Då sade Mose: Detta är det HERren budit hafwer, att I göra skolen; så warder HERrans härlighet sig se låtande.
7. Och Mose sade till Aaron: Gack fram till altaret, och gör ditt syndoffer och ditt bränneoffer, och försona dig och folket. Derefter gör folkets offer och försona desslikes dem; såsom HERren budit hafwer.
Med det första syndoffret måste öfwerstepresten försona sig och folket gemensamt, hwilket wisar att af prestens synder en skuld widlåder församlingen. Med det andra syndoffret försonade han folket särskildt.
8. Och Aaron gick fram till altaret och slagtade kalfwen till sitt syndoffer.
9. Och hans söner buro blodet till honom, och han doppade med sitt finger i blodet och strök på hornen af altaret och göt blodet på bottnen af altaret:
Se cap. 8: 15. Här berättas korteligen werkställandet af det, som befalldes cap. 4: 7.
10. Men det feta och njurarne och det nätet på lefren af syndoffret brände han upp på altaret; såsom HERren hade budit Mose.
Den himmelska elden upptände först folkets syndoffer, v. 24. Aaron begagnade här till sitt offer densamma eld, hwarmed Mose hade antändt offren.
11. Och köttet och skinnet brände han upp på eld utanför lägret.
12. Sedan slagtade han bränneoffret, och Aarons söner buro blodet till honom, och han stänkte det på altaret allt omkring.
13. Och de buro bränneoffret till honom styckadt, och hufwudet: och han brände det upp på altaret.
14. Och han twådde inelfworna och fötterna och brände det upp ofwanpå bränneoffret på altaret.
15. Derefter bar han fram folkets offer och tog bocken, folkets syndoffer, och
_221.jpg&oldid=342853){kind=link}