| 234 | Helighetsreglor. | Leviticus. | Cap. 19, 20. |
27. I skolen icke skära någon plätt på edert hufwud och icke allstinges raka edert skägg af.* *3 Mos. 21: 5.
Äfwen detta förbud syftar på hedningarnes bruk till sina afgudars ära, såsom t. ex. Hinduerna hafwa hela hufwudet rakadt och blott en enda hårtofs qwar ofwanpå hufwudet.
28. I skolen icke skära något märke på eder kropp öfwer en död; eller skrifwa bokstäfwer på eder:* ty jag är HERren. *5 Mos. 14: 1.
Här förbjudas äfwen hedniska bruk.
På Söderhafsöarne består folkets största fåfänga uti att inrista allahanda figurer på kroppen, för att smycka den, och genom inristade afgudiska tecken anse de sig stå under sina gudars särskilda wård. Men de som blifwit omwända till christendomen, wilja aldrig weta af detta bruk.
Uttrycket: öfwer en död, gifwer tillkänna, att inskärningen begagnades såsom ett sorgetecken wid anförwandter och wänners död.
29. Du skall icke hålla din dotter till boleri; på det att landet icke skall bedrifwa boleri, och warda fullt med laster.
För winnings skull brukade hedningarne sända sina döttrar till afgudatemplen, der de kallades helgade, och på detta sätt förskönades både lasten och winningslystnaden. Tempeltärnorna bland hedningarne woro offentliga. På intet sätt skulle någon sådan styggelse bedrifwas i Israel, 5 Mos. 23: 18.
30. Håller mina helgedagar och frukter för min helgedom: ty jag är HERren.
Med helig fruktan skulle de nalkas Herrans helgedom och icke tillåta sig att inträda med falska hjertan och syndiga tankar.
31. I skolen icke wända eder till spåmän, och fråger intet af de tecknatydare,* att I icke warden orenade på dem: ty jag är HERren eder Gud. *3 Mos. 20: 6, 27. 1 Sam. 28: 7.
Tecknatydare äro sådane personer, som föregifwa, att de genom allahanda tecken kunna utforska mera, än en menniska genom blotta förståndet kan weta, se v. 26. Till spådomskonsten hörde äfwen att beswärja och fråga de döda, se 1 Sam. 28. Es. 8: 19, 20.
32. För ett grått hufwud skall du uppstå och ära de gamla; ty du skall frukta din Gud: ty jag är HERren.
33. Om en främling warder boende när eder i edert land; den skolen I icke öfwerfalla.* *2 Mos. 22: 21; cap. 23: 9.
34. Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder, och du skall älska honom såsom dig sjelf: förty I woren ock främlingar i Egypti land. Jag är HERren eder Gud.
Till mildhet och kärlek emot främlingar förmanar Herren ofta sitt folk. Detta war behöfligt både för det naturliga högmods skull, hwarmed ett folk så lätt will förhäfwa sig öfwer och hysa hat mot andra folk, och i synnerhet derföre att Gud hade bewisat sitt folk så otaliga wälgerningar, hwaraf de kunde taga sig mycken anledning att med ett stolt förakt behandla hedniska folk och wara hårdhjertade och känslolöse mot främlingar.
35. I skolen intet olika handla i dom, med aln, med wigt, med mått.* *5 Mos. 25: 13, [et]c. Ordspr. 11: 1; cap. 16: 11; cap. 20: 10.
Olika, d. w. s. orätt.
36. Rätt wåg, rätt pund, rätt skäppa, rätt kanna skall wara när eder: ty jag är HERren eder Gud, som hafwer fört eder utur Egypti land:
Skäppa, epha; kanna, hin; se 2 Mos. 16: 36; cap. 29: 40.
37. Att I skolen hålla och göra alla mina stadgar, och alla mina rätter: ty jag är HERren.
20. Capitel.
Molechs offer. Spåmäns, blodskams straff.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Säg Israels barn: Hwilken af Israels barn eller en främling, som bor i Israel, gifwer af sin säd Molech, han skall döden dö; folket i landet skall stena honom.* *3 Mos. 18: 21. Ps. 106: 37.
Se cap. 18: 21. Molechs afgudabild war ett stort beläte af koppar, som hade ett oxehufwud med horn samt utsträckta armar, i hwilka barnen kastades, som skulle offras; och då offringen skedde, war belätet uppeldadt till glödande hetta. Barnens jemmerrop öfwerröstades af folkets skrän samt ljudet af cymbaler och pipor.
3. Och jag skall sätta mitt anlete emot sådan menniska, och skall utrota honom utur hans folk: derföre att han af sin säd gifwit hafwer Molech, och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
Allt slags afguderi är ett förorenande af Guds helgedom, och då någon i sitt hjerta hyser någon afgud och älskar någonting högre än Gud, så blifwer hjertat, som är Guds helgedom, derigenom besmittadt och Guds namn ohelgadt.
4. Och om folket i landet ser genom finger med den menniskan, som af sin säd hafwer gifwit Molech, så att de icke dräpa honom:
5. Så will jag dock sätta mitt anlete
_244.jpg&oldid=342902){kind=link}