| Helighetsreglor. | 3 Mose Bok. | Cap. 20. | 235 |
emot den menniskan och emot hans slägt, och skall utrota honom och alla dem, som efter honom med Molech hor bedrifwit hafwa, utur deras folk.
Se cap. 17: 7, 10.
6. Om en själ wänder sig till spåmän och tecknatydare, så att hon hor bedrifwer efter dem; så will jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och will utrota henne utur hennes folk.* *3 Mos. 19: 31. 5 Mos. 18: 11.
Att wända sig till spåmän och tecknatydare war ett öppet affall ifrån Gud och en förklaring, att den frågande hade mera förtroende till mörkrets makt än till Herren, se Es. 8: 19, 20.
7. Derföre helger eder, och warer helige: ty jag är HERren eder Gud.* *3 Mos. 11: 44; cap. 19: 2. 1 Pet. 1: 16.
Skiljer eder ifrån afgudar och afgudadyrkare och från alla mörkrets gerningar.
8. Och håller mina stadgar och görer dem: ty jag är HERren, den eder helgar.
Herren hade från den öfriga werlden afsöndrat och utwalt detta folk. De skulle wara Honom en lefwande helgedom, och med sin Andas nåd och ledning wille Han fortfarande helga dem.
9. Den som bannar sin fader eller sin moder, han skall döden dö; hans blod ware öfwer honom, att han sin fader eller moder bannat hafwer.* *2 Mos. 21: 17. 5 Mos. 27: 16. Ordsp. 20: 20. Matth. 15: 4.
Hans blod ware öfwer honom, det är: Han sjelf är skulden till sin död, emedan han bannat sin fader eller moder. Så stor är inför Gud denna synd, som dock nu så ofta begås. Derföre är också werlden i wår tid så full af uppror; upprorsanden börjar redan i barnasinnet. Brist på gudsfruktan, brist på bön, brist på andelig omsorg om barnen, är å föräldrarnes sida skulden till detta onda. Då barnen icke lära att frukta och älska Gud, så kunna de icke heller lära att hålla det fjerde budet.
10. Den som hor bedrifwer med någon mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan: derföre att han med sin nästas hustru hor bedrifwit hafwer.* *Matth. 5: 27. Joh. 8: 4, 5.
Ordagrant: Den som hor bedrifwer med en mans hustru, den som hor bedrifwer med sin nästas hustru: så skall döden dö både horkarlen och horkonan. Ordens upprepande tillkännagifwer den fasa och afskywärdhet, hwarmed denna synd bör anses, då den nämnes.
11. Om någon ligger när sin faders hustru, så att han sin faders blygd blottat hafwer, de skola båda döden dö; deras blod ware öfwer dem.* *3 Mos. 18: 8. 5 Mos. 27: 20.
12. Om någon ligger när sin sonhustru, så skola de båda döden dö: förty de hafwa gjort en skam; deras blod ware öfwer dem.* *3 Mos. 18: 15.
13. Om någon ligger när en dräng, såsom när en qwinna, de hafwa gjort en stygghet, och skola båda döden dö; deras blod ware öfwer dem.* *3 Mos. 18: 22.
14. Om någon tager en hustru och hennes moder dertill, han hafwer gjort en last:* man skall bränna honom upp i eld, och de båda med, att ingen last blifwer ibland eder. *3 Mos. 18: 17.
15. Om någon hafwer skaffa med oskäliga djur, han skall döden dö; och djuret skall man dräpa.* *3 Mos. 18: 23.
16. Om en qwinna låter sig in till något oskäligt djur, så att hon dermed hafwer skaffa, den skall du dräpa, och djuret desslikes: döden skola de dö; deras blod ware öfwer dem.
Alla dessa förbrytelser skulle med döden bestraffas genom domare-embetets åtgärder. Deremot betyda orden: utrotad warda, hwilka så ofta förekomma, att Herren sjelf wille werkställa straffdomen.
17. Om någon tager sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk: ty han hafwer blottat sin systers blygd; han skall bära sin skuld.* *3 Mos. 18: 9.
Förgöras inför deras slägtes folk betyder, att de skulle straffas offentligen till warning för andra.
18. Om en man ligger när en qwinna i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och upplåter hennes brunn, och hon blottar sin blods brunn; de skola båda förgjorde warda utur deras folk.* *3 Mos. 18: 19.
Då detta bud öfwerträddes med wett och wilja, så följde utrotande såsom straff.
19. Din modersysters blygd och din faderssysters blygd skall du icke blotta; ty en sådan hafwer sin nästa blodsfränka blottat; och de skola bära deras skuld.* *3 Mos. 18: 12, 13.
20. Om någon ligger när sin
_245.jpg&oldid=342904){kind=link}