| 238 | Offers lag. | Leviticus. | Cap. 21, 22. |
21. Den som nu af presten Aarons säd hafwer en wank uppå sig, han skall icke gå fram till att offra HERrans offer: ty han hafwer en wank, derföre skall han icke nalkas in till sin Guds bröd, att han dem offrar.
Sådana kroppsliga lyten skulle hafwa ohelgat embetet i folkets ögon. Men hufwudorsaken, hwarföre ingen, som hade ett sådant lyte, fick deltaga i de presterliga förrättningarne, är den, att Gud derigenom wille wisa, att själen måste wara fri från fläckar och lyten hos alla Herrans prester. De måste wara utan wank, de få icke wara andeligen blinde och okunnige, icke halta på båda sidor och wackla af och an emellan himmelriket och denna werlden, icke hafwa näsa och ansigte wanställda af rusdrycker och syndiga böjelser, icke hafwa en sönderbruten fot, att de icke kunna wandra på rättfärdighetens wäg. Prestens hand får icke wara förlamad eller sönderbruten af någon synd, ty han måste kunna i bön och förbön uppräcka rena, heliga, kraftiga händer inför Herran. Hans själ får icke wara befläckad med syndens ärr; ingen skötesynd får wara en hinna öfwer hans ögon, som hindrar honom att se den rena klara sanningen uti allt; han får icke wara andeligen windögd, han får icke kasta lustans skelande blickar hit och dit, utan med den sanna redlighetens öppna blick se på sin Frälsare och sin höga kallelse. Han måste inför församlingen tjena Herran med obefläckad själ och med ett redligt hjerta; han får icke wara förbråkad och oduglig att föda andeliga barn och föra dem till sin Herre och Frälsare; han måste wara ostrafflig, kysk, wakande, nykter, sedig, gästfri, läraktig, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem winning; utan mild, icke trätosam, icke girig m. m. 1 Tim. 3: 2–7.
22. Dock skall han äta af sin Guds bröd, både af det heliga, så ock af det allraheligaste.
23. Men dock skall han icke komma in till förlåten, ej heller nalkas altaret, så länge sådan wank på honom är; att han icke ohelgar min helgedom: ty jag är HERren, som helgar dem.
Då de, som hade sådana kroppsliga lyten, likwäl kunde hafwa ett redligt sinne, och detta förutsätter, så länge de icke försyndat sig på något sätt emot Herrans lag, så skulle de försörjas af offren såsom de tjenstförrättande presterna. Äfwen härutinnan ligger en tröstelig lärdom. Herren fördrager och försörjer med sin rikeliga nåd äfwen de swagaste och mest föraktade medlemmarne i sin församling. Äfwen de som ännu icke äro andeligen helbregdagjorde och från alla fläckar befriade, men längta efter befrielse, stå under himmelsk läkarewård och försörjas af Guds rika bord.
24. Och Mose sade detta till Aaron och till hans söner och till alla Israels barn.
22. Capitel.
Lag om offers ätande och art.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Säg Aaron och hans söner, att de hålla sig ifrån Israels barns heliga, hwilket de mig helga, och icke ohelga mitt heliga namn, ty jag är HERren.
Om Herrans prester icke woro efter Herrans lag rena, så fingo de icke äta af offren eller tjena Herran i helgedomen. Så kan icke heller någon menniska rätt tjena Herran eller till wälsignelse för sitt hjerta anamma Christi lekamen och blod, förr än Guds Ande fått föra henne till Christus och i hennes hjerta werka hat till synden, tro på Guds Son och ett presterligt sinne.
3. Säg dem nu till, och deras efterkommande: Hwilken af eder säd går till det heliga, som Israels barn helga HERranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad warda för mitt anlete: ty jag är HERren.
4. Hwilken af Aarons säd är spetelsk eller hafwer en flöd, den skall icke äta af det heliga, till dess han warder ren. Den som kommer wid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen:* *3 Mos. 15: 2, 16.
5. Eller den som kommer wid en mask, den honom oren är, eller en menniska, som honom oren är, och allt det honom orenar:
6. Hwilken själ kommer wid något deraf, den är oren intill aftonen och skall icke äta af det heliga; utan skall först bada sin kropp med watten.
7. Och när solen är nedergången, och han ren worden är, då må han äta deraf, ty det är hans spis.
8. Ett as, och hwad af wilddjur rifwet är, skolen I icke äta, att I icke skolen warda orene deruppå: ty jag är HERren.* *Hes. 44: 31.
9. Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig och dö deröfwer, när de ohelga sig: ty jag är HERren, som dem helgar.
Se 1 Cor. 11: 30.
10. Ingen annan skall äta af det heliga, ej heller prestens husman, ej heller någon dagakarl.
11. När presten köper en själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans hus födt är, det må ock äta af hans bröd.
_248.jpg&oldid=342910){kind=link}