| Lamporna och Skådobröden. | 3 Mose Bok. | Cap. 23, 24. | 243 |
utgjutelse, hwarigenom nytt lif och nya krafter skulle nedkomma från himmelen och en ny församling bildas. Förstlingskärfwarne wid denna högtid woro både tackoffer för wälsignelsen på marken och tillika en predikan om de trognas pligt att alltid offra sig åt Herran, samt tillika ett härligt löfte om att blifwa insamlade en gång i Guds härliga rike genom en salig uppståndelse. Försoningsdagen syftade äfwen både på det förslutna, det närwarande och det tillkommande. Den påminte om all förutgången nåd, den satte den trogna själen på nytt i fridens gemenskap med Gud och upplifwade tron samt hoppet om den utlofwade Försonaren. Herren hade sjelf föreskrifwit de inrättningar, genom hwilka folkets försoning med Honom hade blifwit werkställd och beständigt förnyades, hwilande på den fasta grunden af den försoning genom Christus, som war bestämd i Guds ewiga rådslut. Löfhyddorna påminte om folkets frihet, glädje och trygghet efter förlossningen utur Egypti land. De uppmanade folket att lofwa och tacka Gud både för den lekamliga wälsignelsen, som Han under året hade gifwit och som nu war helt och hållet insamlad; men i synnerhet att tacka Honom för den härliga försoning, som just hade blifwit fullbordad. Tillika afbildade löfhyddorna och den festliga fröjden den ewiga fridens ewinnerliga hyddor, i hwilka de trogna blifwa insamlade, då allt är fulländadt. Luc. 16: 9.
44. Och Mose sade israels barnom om denna HERrans helg.
24. Capitel.
Lyseolja, skådobröd. Bannors, skadas straff.Och HERren talade till Mose och sade:
2. Bjud Israels barn, att de bära till dig klar stött bomolja till lysning, hwilken dagligen skall slås upp i lamporna,* *2 Mos. 27: 20.
Stött, d. w. s. pressad.
3. Utanför wittnesbördets förlåt i wittnesbördets tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för HERran dagligen. Det skall wara en ewig rätt med edra efterkommande.
Aaron skulle hafwa tillsyn och bestyr om hela gudstjensten, men hans söner, de öfriga presterna, skulle deltaga i förrättningarne. 2 Mos. 27: 21.
4. Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusstaken för HERran dagligen.
5. Och du skall taga semlomjöl och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla twå tiungar* *2 Mos. 25: 30. Matth. 12: 4.
Skådobröden skulle wara tolf, efter antalet af stammar i Israel. En tiung: det samma som gomer. Se 2 Mos. 16: 36.
6. Och skall lägga dem ju sex i hwar hop på det sköna bordet för HERran.
7. Och skall lägga på dem ren rökelse, att det skall wara åminnelsebröd till ett offer HERranom.
Se 2 Mos. 25: 30, cap. 30: 34. Skådobröden lågo på skådobrödsbordet hela weckan, och på sabbathen blefwo de af presterna borttagna och förtärda, och nya skådobröd lagda i stället. De woro åminnelsebröd inför Herran och antydde, att hela folket, alla Israels stammar, skulle offra sig sjelfwa tillika med bönens rökelse såsom ett beständigt spisoffer åt Herran. Men så snart menniskan helt och hållet öfverlemnar sig åt sin Gud och Frälsare, så blifwer hon sjelf mättad med lifsens bröd, och derföre betyda skådobröden äfwen den andliga näring, som Herrans trogna, hela det andeliga presterskapet, af Honom får åtnjuta; de blifwa mättade med Hans huses rika håfwor. Denna andeliga Spis blifwer på det högsta och underbaraste sätt gifwen wid Herrans bord, Joh. 6. 1 Cor. 11: 26. Skådobröden skulle liksom påminna Gud om Christus, som är lifsens bröd, på det Han beständigt skulle tänka på sitt nådelöfte att alltid wederqwicka sin församling med andelig mat och dryck. Nu är wår Frälsare och Försonare sjelf wårt offer och åminnelsebröd inför Gud; Han beder för oss, och är sjelf en beständig lefwande påminnelse om sitt försoningswerk i sin församlings ställe, och derföre kan Gud aldrig glömma att tänka på sin Sons återlösta, isynnerhet dem, Som hungra och törsta efter rättfärdighet. Löftet står fast för Christi skull, att de skola blifwa mättade.
8. På hwar sabbathsdag skall han pynta dem till HERranom alltid af Israels barn till ett ewigt förbund.
9. Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans allraheligaste af HERrans offer till en ewig rätt.* *2 Mos. 29: 32. 3 Mos. 8: 31. 1 Sam. 21: 6.
På Sabbathen skall Guds folk isynnerhet bedja om nåd att gifwa sitt hjerta åt Herran och att för själen hemta näring utur Hans helgedom.
10. Och en man utgick, en Israelitisk qwinnas son, den en Egyptist mans son war ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret:
11. Och nämnde namnet och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder hette Selomith, Dibri dotter af Dans slägte:
Detta namn som är öfwer alla namn, namnet Jehovah, missbrukades således af denna man, som till sin härkomst war till hälften en hedning.
12. Och de lade honom i fängelse, till dess dem worde wissa swar gifna genom HERrans mun.* *4 Mos. 15: 34.
13. Och HERren talade med Mose och sade:
14. För honom ut för lägret, som bannats hafwer, och låt alla dem, som
_253.jpg&oldid=342921){kind=link}