| 246 | Klang- och friår. | Leviticus. | Cap. 25. |
gören, på det I mågen tryggeligen bo i landet:
19. Ty landet skall gifwa eder sin frukt, att I skolen hafwa nog till att äta, och bo tryggeligen derinne.
20. Och om du worde sägande: Hwad skola wi äta på sjunde året, ty wi så intet och församla ingen årswäxt:
21. Så will jag bjuda min wälsignelse i sjette året öfwer eder, så att det skall göra eder tre års wäxt.
22. Det I sån på det åttonde året och af den gamla årswäxten, der äter af intill nionde året, så att I äten af det gamla, intill dess åter ny årswäxt kommer.
Det fyrtioåttonde årets gröda måste således räcka, till dess en ny gröda i det femtiondeförsta året war inbergad. Detta war det nionde året efter det fyrtiondeandra, som war sabbathsår, hwarifrån man räknade. Till det nionde årets gröda skedde utsädet näst föregående höst, således på det åttonde året, och här lofwar Herren, att förrådet ifrån det sjette året skulle räcka både till att så på det åttonde (kyrkliga) året och till föda under hela tiden.
23. Derföre skolen I icke sälja landet ewinnerligen: ty landet är mitt, och I ären främmande och gäster för mig.
Ewinnerligen, d. ä. för alltid. Se v. 10.
24. Och I skolen i allt edert land låta landet till lösen.
Äfwen före jubelåret skulle säljaren eller hans slägt kunna återköpa en försåld fastighet.
25. Om din broder warder fattig och säljer dig sina egor, och hans näste skyldman kommer till honom och will lösa det, så skall han lösa det hans Broder sålt hafwer.* *Ruth 4: 1, [et]c.
26. Om någon wore, som ingen lösare hafwer, och kan med sin hand så mycket åstadkomma, att han löser en del:
27. Då skall man räkna årtalet sedan han sålde det, och hwad igen står, gifwe honom som köpt hafwer, att han må komma till sina egor igen.
För de årens gröda, som ännu återstodo intill jubelåret, skulle den lösande återbetala till löparen det pris, som han hade erlagt.
28. Om hans hand icke kan finna så mycket, att han kan få någon del igen, så skall det, som han sålt hafwer, wara i köparens händer intill klangåret; då skall det wara ute, och han komme till sina egor igen.
29. Ho som säljer bort ett boningshus inom stadsmuren, han hafwer ett helt års frist till att lösa det igen: det skall wara tiden, inom hwilken han det lösa må.
Frist, d. w. s. anstånd.
30. Om han icke löser det, förrän hela året ute är, så skall köparen behålla det ewinnerligen, och hans efterkommande; och skall icke löst utgå i klangåret.
31. Men är det ett i sådan by, der ingen mur om är, det skall man räkna lika med marken i landet; och skall warda löst, och i klangårtet fritt utgå.
32. De Leviters städer och husen i städerna, der deras egor inne äro, må alltid löste warda.
33. Den som något löser ifrån de Leviter, den skall gå derifrån i klangåret, ware sig hus eller stad, som han besuttit hafwer: förty husen uti de Leviters städer äro deras egor ibland Israels barn.
34. Men marken för deras städer skall man icke sälja: förty det är deras egendom ewinnerligen.* *4 Mos. 35: 2.
35. Om din broder warder fattig och af sig kommer när dig, så skall du taga honom till dig såsom ett främling eller husman, att han må lefwa när dig.
Här har Herren sjelf gifwit en grundlag för en bestämd fattigwård. Härwid är att märka, att denna föreskrift icke gifwes åt staten och dess öfwerhet, utan åt hwar och en enskildt, som icke sjelf är fattig. Hwar och en, som kan, är alltså förbunden att med kärlek och ömhet draga försorg för sin fattige broder. Enligt Herrans lag skall således fattigwården icke wara ett kärlekslös twångsinrättning.
36. Och du skall icke taga ocker af honom eller winning;* utan skall frukta din Gud, att din broder må lefwa bredwid dig. *2 Mos. 22: 25. 5 Mos. 23: 19. Ords. 28: 8. Hes. 18: 8; cap. 22: 12.
37. Ty du skall icke få honom dina penningar på ocker och icke utfå din spis på fördel.
38. Ty jag är HERren eder Gud, den eder utur Egypti land fört hafwer, att jag skalle gifwa eder det landet Canaan och wara eder Gud.
39. Om din broder warder fattig när dig, och säljer sig dig, så skall du icke låta honom göra trälars arbete:* *2 Mos. 21: 2. 5 Mos. 15: 12. Jer. 34: 14.
40. Utan han skall wara när dig
_256.jpg&oldid=342927){kind=link}