| 304 | Bileam propheterar. | Numeri. | Cap. 24. |
Gud ibland dem inrättat, och som syftade på Christus, samt den rättfärdighet, hwaraf de derigenom blefwo delaktige. Wid offren anmärkes wid flera tillfällen: Herren luktade en söt lukt; och denna söta lukt är en bild af den inre ljuflighet, som är Guds barn skänkt genom föreningen med Christus. Den betecknar tillika trons werkningar genom kärleken, hwilka utgå från Herrans trogna såsom wällukten från aloeträdet. Med cederträd betäcktes hela det inre af Herrans tempel, som war Guds boning. Således är cederträdet här en bild af det andeliga Israel, som är Guds lefwande tempel på jorden, och äfwen af hwarje troget hjerta, som särskildt är Hans Andas tempel.
7. Watten skola flyta utur hans ämbar, och hans säd skall warda till ett stort watten. Hans konung skall warda högre än Agag, och hans rike skall upphäfwa sig.
Stort watten är här en bild af ett talrikt folk, likasom också i Uppb. 17: 1. Lekamlig och andelig fruktbarhet är i denna prophetia antydd. Hufwudsakligast syftar den på den andeliga säden, som födes till ewigt lif af menniskoslägtets nya stamfader Christus. Denne konung är det, som i grunden menas i denna prophetia. Agag war en beständig titel på Amalekiternas konungar, såsom Egyptens konungar kallades Pharao. Amalekiterna woro de första, som angrepo Israel, efter utgången ur Egypten, 2 Mos. 17: 8. Men Israels förste konung öfwerwann Agag, 1 Sam. 15. Redan Saul war således högre än Agag. Men Amalekiterna äro en bild af Guds folks andeliga fiender, och Agag en bild af dessa fienders anförare, denna werldens furste; och såsom Agag blef öfwerwunnen, så har Israels andelige konung, Christus, öfwerwunnit djefwulens makt (se Ps. 2: 9. Phil. 2: 10, 11.) och grundat ett ewigt rike.
8. Gud hafwer honom fört utur Egypten; hans frimodighet är såsom en enhörnings:* han skall uppfräta sina motståndare, hedningarna, och deras ben sönderkrossa, och med sina pilar sönderbråka. *4 Mos. 23: 22.
9. Han hafwer sig nederlagt såsom ett lejon och såsom ett ungt lejon. Ho will sätta sig emot honom?* Wälsignad ware den, som dig wälsignar, och förbannad, den dig förbannar.† *1 Mos. 49: 9. †1 Mos. 12: 3.
Man finner af Bileams uttryck, att han war wäl bekant med Guds uppenbarade ord. Jacobs prophetia (1 Mos. 48: 9) införes här till sin egentliga betydelse, och likaså Herrans löfte till Abraham (1 Mos. 12: 3). Det förändrar icke saken, antingen Bileam förut bokstafligen kände dessa uppenbarelser, eller Herrans Ande nu lade dem i hans mun. Ehuru gerna Bileam wille göra Balak till wiljes, uttalar han här en bestämd förbannelse både öfwer Balak och öfwer sig sjelf.
10. Då förgrymmade sig Balak i wrede emot Bileam och slog händerna tillsamman och sade till honom: Jag hafwer kallat dig, att du skulle förbanna mina fiender; och si, du hafwer nu tre gånger wälsignat dem.
11. Far nu hem till ditt: jag tänkte, att jag skulle ärat dig; men HERren hafwer den äran förtagit dig.
I Balaks ord ligger ett slags hån icke blott emot Bileam, utan emot Herran.
12. Bileam swarade honom: Hafwer jag ock icke talat med dina sändningabud, som du sände till mig, och sagt:
13. Om Balak gåfwe mig sitt hus fullt med silfwer och guld, så kunde jag dock icke gå utöfwer HERrans ord, antingen till att göra ondt eller godt efter mitt sinne: utan hwad, som HERren sägande worde, det skulle jag ock säga?* *4 Mos. 22: 18.
Bileams swar liknar hans föregående undflykter; men märkwärdigt är, att han här icke säger: min Gud, såsom cap. 22: 18. I hans hjerta hade nu tydligen uppwäxt en bestämd motwilja emot Gud: detta följer alltid af Guds Andes inwerkan på menniskohjertat, då menniskan icke will lyda Honom.
14. Och nu si, när jag far till mitt folk, så kom, jag skall råda dig, hwad detta folk med ditt folk göra skall, på yttersta tiden.
Jag skall råda dig angående det, som detta folk med ditt folk göra skall m. m. Bileam will nu låta Balak förstå, att detta folk icke kan med makt öfwerwinnas; men han wille gifwa honom ett råd, och detta råd blef för Israel ganska förderfligt, se 4 Mos. 31: 16. — På Bileams råd lät Balak förföra Israels folk till afguderi och otukt, och derigenom drabbade Israel en swår straffdom. Måhända trodde Bileam werkligen, att han derigenom skulle kunna omintetgöra detta folks höga bestämmelse, hwarom han i det följande talar. Meningen med detta råd till Balak är således denna: Israel skall på yttersta tiden öfwerwinna och utrota ditt folk, detta ligger i Guds rådslut; men kan du wända Israel ifrån Herran till dina afgudar, så kan det hända, att Herren wänder sig ifrån Israel, och att Hans rådslut blifwer om intet.
15. Och han hof sitt tal upp och sade: Detta säger Bileam, Beors son; det säger den man, hwilkom ögonen öppnade äro:
16. Det säger den, som hörer Guds tal, och den, som den Högstes kunskap hafwer; den som ser den Allsmäktiges uppenbarelse, hwilkom ögonen öppnade warda, när han på knä faller:
Med samma egenkärlek och i samma anda som förut börjar Bileam sin sista prophetia.
_314.jpg&oldid=343046){kind=link}