| Löftens lag. | 4 Mose Bok. | Cap. 30, 31. | 315 |
förmän till wrede och owilja emot Christendomen: ty derigenom ohelgas Guds namn.
4. Om en qwinna gör HERranom ett löfte och förpligtar sig, medan hon är i sin faders hus och i sin pigedom;
”Det är icke lika hwad man lofwar, utan om ett löfte skall wara Gudi behagligt, så bör man akta dessa fyra stycken: 1:o att det, som lofwas, skall wara ärligt, som göras kan utan Guds förtörnelse, 2:o att det sker med deras wilja, uti hwilkas wåld de äro, som lofwa, 3:o skall det ske af wälberådt mod och icke af twång, 4:o det skall icke wara omöjligt, utan i hans makt och förmögenhet, som lofwar.” (Se 3 Mos. 27.) Dessa löften kunde wara af olika beskaffenhet. Dels kunde det wara Nazireatlöftet, 4 Mos. 6, dels ett löfte att tjena i en wiss tid i något arbete för Herrans helgedom eller ock försakelse och återhållsamhet i något, som eljest war lofligt, såsom fastande m. m., se äfwen 1 Cor. 7: 5.
5. Och hennes löfte och förpligtelse, som hon gör öfwer sin själ, kommer för hennes fader, och han tiger dertill; så gäller allt hennes löfte och all hennes bepligtelse, som hon sig med öfwer sin själ förpligtat hafwer.
Själ betyder här såsom på flera andra ställen icke blott själen, utan ock kroppen, i hwilken själen bor.
6. Men om hennes fader säger der nej till på den dagen, han det hörer, så gäller intet löfte eller bepligtelse, der hon sig med öfwer sin själ förpligtat hafwer: och HERren skall wara henne nådelig, efter fadren hafwer det nekat henne.
7. Hafwer hon man, och hafwer ett löfte uppå sig, eller af hennes mun utgår en bepligtelse öfwer hennes själ;
8. Och mannen hörer det och tiger den dagen stilla; så gäller hennes löfte och bepligtelse, med hwilken hon sig öfwer sin själ förpligtat hafwer.
9. Men om hennes man säger der nej till på den dagen, han det hörer; så är hennes löfte löst, som hon hafwer på sig, och den bepligtelsen, som af hennes mun öfwer hennes själ utgången är: och HERren skall wara henne nådelig.
10. En enkas löfte och ens, som bortdrifwen är, allt det hon förpligtar sig öfwer sin själ, det gäller öfwer henne.
11. Om någon mans tjenstehjon lofwar eller sig med en ed förpligtar öfwer sin själ;
Grt: Men om en qwinna i sin mans hus har gjort ett löfte eller o. s. w.
12. Och husbonden hörer det och tiger dertill och säger der intet nej till; så gäller allt det löftes, och allt det han sig till förpligtat hafwer öfwer sin själ.
Husbonden, grt.: hennes man.
13. Om husbonden gör det löst, den dagen då han det hörer; så galler det intet hwad utaf hans mun gånget är, och han lofwat, eller sig förpligtat hafwer öfwer sin fjäl: förty husbonden hafwer gjort det löst, och HERren skall wara honom nådelig.
Hans mun, grt.: hennes mun, o. s. w.
14. Och allt löfte och eder, som bepligta till att späka kroppen,* må husbonden wid makt hålla; eller om intet göra alltså. *3 Mos. 16: 29.
15. Om han tiger dertill ifrån den ena dagen till den andra; så gifwer han allt hans löfte och förpligtelse makt, som han hafwer på sig; derföre att han hafwer tegat, på den dagen, då han hörde det.
Grt.: hennes löfte..., som hon hafwer o. s. w.
16. Om han efteråt ryggar det, sedan han det hört hafwer, så skall han bära missgerningen.
17. Desse äro de stadgar, som HERren hafwer budit Mose emellan man och hustru, emellan fader och dotter, medan hön ännu en piga är i sin faders hus.
Här talas således icke om tjenstefolk.
31. Capitel.
De Midianiter sköflas. Bileam, piltar, qwinnor dräpas. Rofwet räknas, delas, offras.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Hämna Israels barn öfwer de Midianiter;* att du sedan församkar dig till ditt folk.† *4 Mos. 25: 17. †4 Mos. 27: 13.
Här befaller Herren sjelf Israels barn att taga hämnd på Midianiterna. Menniskan får i icke taga hämnden i sin egen hand. Hämnden är Herrans, och den, som sjelf will hämnas lidna oförrätter, ingriper i Herrans egna rättigheter och sätter sig på Hans domstol. Se 5 Mos. 32: 35. Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30. Herren hämnas antingen omedelbarligen genom olyckor och motgångar eller plågor till kropp och själ, eller med döden eller ändteligen med fördömelse. Till att hämnas uppenbara synder och lastar och motarbeta det onda i samhället är öfwerheten af Herran tillsatt, Rom. 13: 4.
3. Så talade Mose med folket och sade: Wäpner män af eder till härs emot
_325.jpg&oldid=343068){kind=link}