| 330 | Edom m. fl. skonas. | Deuteronomion. | Cap. 1, 2. |
42. Sade HERren till mig: Säg dem, att de icke draga dit upp, ej heller strida: ty jag är icke med eder; att I icke warden slagne för edra fiender.
43. Då jag detta sade eder, lydden I icke, och worden HERrans ord ohörsamme, och worden öfwerdådige, och drogen upp på berget;
44. Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, slogo eder i Seir allt in till Horma.* *4 Mos. 14: 45.
Amoreerna, såsom det mäktigaste, hedningafolket, nämnes stundom, ensamt, fastän andra Canaanitiska stammar och Amalekiterna deltagit i striden.
45. Då I nu igen kommen och greten för HERran; wille HERren icke höra eder röst, och böjde sina öron icke till eder.
46. Så blefwen I uti Kades en lång tid.
2. Capitel
Edom, Moab, Ammon skonas. Sihon slagen.Då wände wi om och drogo ut i öknen, på den wägen till Röda hafwet, såsom HERren sade till mig: och drogo omkring Seirs berg, en lång tid.
Detta war öknen söder om Döda hafwet, wester om Seirs berg.
2. Och HERren sade till mig:
3. I hafwen nu nog dragit kring om detta berget; vänder eder norr ut.
4. Och bjud folket, och säg: I skolen draga genom edra bröders Esaus barns gränser,* som bo i Seir, och de skola frukta för eder: men förwarer eder granneligen. *4 Mos. 20: 14, [et]c.
5. Slår icke uppå dem: ty jag skall icke gifwa eder en fot bredt uti deras land: förty Esau barn hafwer jag gifwit Seirs berg till att besitta.* *1 Mos. 36: 8.
Edomiterna skulle icke nu underkufwas, deras tid war ännu icke kommen, men den kom sednare. 1 Sam. 14: 47. 2 Sam. 8: 14.
6. Maten skolen I köpa af dem för edra penningar, den I äten; och wattnet skolen i köpa af dem för penningar, som I dricken.
7. Ty HERren din Gud hafwer wälsignat dig i alla dina händers gerningar: Han hafwer lagt på hjertat ditt resande genom denna stora öknen: och HERren din Gud hafwer i fyrtio år warit när dig, så att dig intet hafwer fattats.
Edoms folk war nu förskräckt för Isreliterna, då de kommo från ett annat håll, der Esaus land, icke war skyddat af berg, såsom på andra sidan. Nu skulle Israels folk icke begagna Esaus barns fruktan, för att göra dem skada, utan betänka, att Herren sjelf hade gifwit Seirs berg till besittning åt Esau. 1 Mos. 27: 39, och cap. 36: 8. Widare skulle Israel komma ihåg, huru Herren hade genom det långa resandet genom den stora öknen likasom burit hela Israels folk på sitt hjerta. Det skulle derföre wara barmhertigt mot sina stamförwandter, emedan Herren warit så barmhertig emot dem. Innan folket nu får ingå i Canaan, måste det lära försonlighet och broderlig kärlek. Mycket kunna wi lära af den föreskrift, som Herren nu gaf sitt folk. Esaus barn woro woro wida åtskilde ifrån Israel både i lära, tänkesätt och lefwerne; men likwäl skulle Israel behandla dem broderligt och icke tänka på, att Edomiterna gjorde motstånd med en fiendtlig här, då Israel från söder wille intränga i Canaans land. Så skola ock wi wara kärleksfulla äfwen mot de menniskor, som icke hafwa samma tänkesätt som wi, utan snarare stå oss emot. Wi måste fördraga dem, så länge de förgragas af Gud, och aldrig gå Hans straffande hand i förwäg, ej heller ingripa, då Han straffar dem, likaså litet som wi wilja, att de skola lägga sten på börda, då wi lida aga och pröfningar. Han befallde att Canaaniterna skulle utrotas, men Han befallde, att Edom skulle skonas. Någon sådan befallning att utföra en Herrans straffdom gifwer Gud aldrig i Nya Testamentet åt någon enskild menniska, som är ett Guds barn, likasom Herren Jesus sjelf icke under sin synliga wistelse på jorden uppträdde såsom domare och lät straffdomar öfwergå de ogudaktiga, utan twärtom, då Jacobus och Johannes i kärleksfull ifwer frågade: Herre, will du, så wilje wi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde? så näpste Jesus dem och sade: ”I weten icke hwars Andas (barn) I ären, ty menniskones Son är icke kommen till att förderfwa menniskornas själar, utan till att frälsa dem”. Luc. 9: 54–56. Så har också Jesus sjelf icke gifwit åt sin kyrka och församling någon befallning att utföra straffdomar öfwer Hans rikes finder, utan Hans befallning lyder annorlunda: I hafwen hört att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fiende. Men jag säger eder: älsker edra owänner, wälsigner dem, som eder banna: görer wäl emot dem, som eder hata: beder för dem, som göra eder skada, och förfölja eder. Matth. 5: 43, 44. Denna befallning är bindande för alla sanna christna. Hwad åter beträffar de krig, hwaruti någon gång äfwen sanna christna måste deltaga till trons förswar, så är att märka, att detta deltagande icke får ske utan twingande nödwändighet. Något krig kan icke börjas af styresmän med christerligt sinne. De kunna blott af yttre omständigheter twingas
_340.jpg&oldid=343098){kind=link}