| 364 | Werldsliga stadgar. | Deuteronomion. | Cap. 21, 22. |
17. Utan han skall bekänna den okäras son för förstfödda sonen, så att han gifwer honom dubbelt af allt det på färde är:* förty densamme är hans första kraft, och honom hörer förstfödslorätten† till. *1 Chrön. 5: 1. †1 Mos. 49: 3.
18. Om någon hafwer en sjelfswyrding och ohörsam son, som faders och moders röst icke lyder, och när de tukta honom, lyder han dem icke:
Sjelfswyrding: sjelfswåldig, sjelfrådig.
19. Så skola hans fader och moder taga honom fatt, och hafwa honom fram för be äldsta i staden, och till porten åt samma rum;
I porten höllos offentliga rådplägningar och öfwerläggningar. Port står således ofta i stället för rådstuga eller tingssal.
20. Och säga till de äldsta i staden: Denne wår son är en sjelfswyrding och ohörsam, och lyder icke wår röst, och är en frossare och drinkare;
21. Så skall allt folket i staden stena honom ihjäl: och alltså skall du skilja den onda ifrån dig, att hela Israel skall det höra och rädas.
22. När någon hafwer bedrifwit en synd, den döden wärd är, och warder så dödad, att man hänger honom upp i träd:
23. Så skall hans lekamen icke blifwa på trädet öfwer natten; utan I skolen begrafwa honom på den samma dagen: ty förbannad är den för Gud, som hängder är;* på det att du icke skall orena ditt land, som HERren din Gud gifwer dig till arfs. *Gal. 3: 13.
Hängning war icke ett af lagen befaldt dödsstraff bland Judarne, utan missdådaren skulle först stenas eller på annat sätt dödas, och derefter skulle i wissa fall liket upphängas, såsom ett tecken till ben förbannelse, som brottet medförde. Dermed skulle i sinnebildlig handling antydas förbannelsens upplyftande ifrån jorden och fastknytning wid trädet. Apostlarne anwända denna lagbestämmelse på det stora försoningsoffer, genom hwilket werldens syndaskuld och förbannelse blifwit fästad wid korsets träd, Gal. 3: 13. 1 Pet. 2: 24. Från det förbjudna trädet kom synd och förbannelse öfwer jorden, men borttogos och fastnaglades wid ett annat träd, på hwilket Guds Lam, som borttager werldens synder, burit wår förbannelse och förwandlat korset till lifsens träd, hwars frukt befriar från synden och döden och gifwer ewinnerligt lif.
I hängningen låg den betydelsen, att den hängde war så brottslig, att han icke war wärd att wara på jorden, som är Guds fotapall, likasom himlen är Hans stol. Sedan denna bekännelse just genom hängningen blifwit af menigheten aflagd, så skulle liket begrafwas. Förbannelsen skulle borttagas, på det icke landet måtte blifwa förorenadt.
Den gamla menniskan måste med Christo begrafwas, på det wi må blifwa befriade ifrån förbannelsen och lefwa i Christus, som för fullbordat fullkomlig tillfyllestgörelse, då Han, som af ingen synd wisste, för oss blef gjord till synd (till ett syndoffer, belagdt med lagens högsta straff), på det wi skulle warda Guds rättfärdighet genom Honom. 2 Cor. 5: 21.
22. Capitel.
Fynd. Klädnad. Fågelbo. Blandsäd. Klutar. Jungfruskap. Hor. Wåldtägt.När du din broders oxe eller får ser wilse fara, så skall du icke draga dig derifrån; utan skall drifwa dem till din broder igen.* *2 Mos. 23: 4.
2. Om din broder icke bor när, och du känner honom icke, så skall du taga dem in uti ditt hus, att de blifwa när dig, till dess din broder söker efter dem, och då får du honom dem igen.
3. Sammalunda skall du göra med hans åsna, med hans kläde, och med allt det som tappadt är, det din broder mist hafwer, och du finner det: drag dig icke derifrån.
4. Om du ser din broders åsna eller oxe falla på wägen, så skall du icke draga dig derifrån, utan skall hjelpa honom upp.* *Matth. 12: 11. Luc. 13: 15; cap. 14: 5.
Detta är en förklaring af den lag, som står 2 Mos. 23: 4. Der står owän, här står broder. Den som är din owän, skall du dock älska såsom en broder.
5. En qwinna skall icke bära mans tyg, och en man skall icke draga qwinnokläder uppå: ty den som det gör, är HERranom din Gud en styggelse.
Förklädning är alltid förenad med lättsinnighet eller onda afsigter, och derföre syndig. Men detta förbud syftar isynnerhet på wissa styggelser, som herrskade i somliga afgudars dyrkan. Rom. 1: 26, 27.
6. Om du råkar på wägen ett fågelbo, på ett träd eller på jorden, med ungar eller med ägg: och modren sitter på ungarna eller på äggen, så skall du icke taga modren med ungarna:
7. Utan skall låta modren flyga, och taga ungarna; att dig må gå wäl, och du må länge lefwa.
_374.jpg&oldid=343187){kind=link}