| Werldsliga stadgar. | 5 Mose Bok. | Cap. 23. | 367 |
Äfwen detta påminner om Matth. 25: 35, 36, men till sådan upptagning i den andeliga och himmelska församlingen fordras sann tro, hunger och törst efter rättfärdighet, liksom det fordrades kärlek till Israels folk och åstundan efter gemenskap med detta folk, för att Edomeer och Egyptier skulle kunna kommo in uti Herrans församling. Icke Egyptens folk, utan blott de sednare af Egyptens konungar hade behandlat Israel med hårdhet; men Israel skulle komma ihåg det goda och glömma det onda, som de i Egypten erfarit. Se Rom. 12: 17–21.
9. När du utdrager ur lägret emot dina fiender, så tag dig wara för allt ondt
10. Är någon ibland dig, som icke är ren, att honom om natten något wederfaret är,* han skall gå ut för lägret och icke igen inkomma; *3 Mos. 15: 16.
11. Förr än han mot aftonen twår sig i watten; och när solen nedergången är, skall han åter komma i lägret igen.
12. Utanför lägret skall du hafwa en plats, der du ut uppå går till dina tarfwer:
13. Och skall hafwa en stake wid bältet, och när du dig der ute sätta will, skall du grafwa dermed; och när du suttit hafwer, skall du med mullen öfwerskyla det af dig gånget är.
14. Ty HERren din Gud wandrar i ditt läger, att Han skall frälsa dig, och gifwa dina fiender för dig: derföre skall ditt läger wara heligt, att ingen skam skall sedd warda ibland dig, och Han wänder sig ifrån dig.
Sorgfälligt skulle Israels folk wakta sig för lekamlig orenhet, och detta skulle alltid påminna dem att taga sig till wara för all andelig orenhet. Christus har lofwat att wara när sina trogna alla dagar intill werldens ända. Såsom Israels Gud wandrade i sitt folks läger, så är Christus närwarande i sin församling, och Hans ögon genomskåda alla hjertan. Efter wi nu hafwa sådana löften, mine käraste, så görom oss rena af all köttets och andans besmittelse, fullbordande helgelsen i Guds räddhåga. 2 Cor. 7: 1.
15. Du skall icke igen antwarda åt husbonden tjenaren, som ifrån honom flyr till dig:
16. Han skall blifwa när dig, på det rum, som honom täckes i någon af dina portar, sig till godo, och du skall icke bedröfwa honom.
Då en hednisk träl flydde från sin hedniska egare till Israels land, så skulle han icke utdrifwas. Christus säger om alla, som komma till Honom: Den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.
17. Ingen sköka skall wara ibland Israels döttrar; och ingen bolare ibland Israels söner.
Sköka och bolare betecknas på grundspråket med ett ord, som betyder inwigd, nemligen till en afguds ära. Sådana inwigda, som dyrkade afguden med köttsliga styggelser, funnos wid alla stora afgudatempel i betydligt antal, såsom ännu i Indien, China o. s. w.
18. Du skall icke bära skökolön eller hundapenningar uti HERrans din Guds hus, af någrahanda löfte: ty båda äro HERranom din Gud en styggelse.
Genom dessa styggelser hade afgudatemplen en inkomst. Hundar kallades sådane ynglingar, som egnade sig åt onaturliga laster, och hundapenningar war den lön, som derwid förtjentes. Se 1 Cor. 6: 9. Rom. 1: 27.
19. Du skall icke ockra på din broder, antingen med penningar eller fetalia eller med någon ting, der man med ockra kan.* *2 Mos. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. Neh. 5: 7. Ps. 15: 5. Luc. 6: 35.
Fetalia: lifsmedel. Ockrande, se 2 Mos. 22: 25. Ocker, ränta, är i Österlanden ofta orimlig, så att den, som lånar ut 100 riksdaler till en nödställd menniska, efter ett år will hafwa 150 eller 200 igen. Detta förbud syftar på den christliga brödrakärlekens fulla werkställighet, Apg. 2: 44 och cap. 4: 32, och kan anses såsom en förberedelse dertill.
20. På den främmande må du ockra, men icke på din broder; på det HERren din Gud skall wälsigna dig i allt det du företager i landet, dit du kommer titt att intaga det.
21. När du gör HERren din Gud ett löfte,* så skall du icke fördröja att hålla det: ty HERren din Gud warder det utkräfwande af dig; och det blifwer dig räknadt till synd.† *3 Mos. 27: 2. 4 Mos. 30: 3. †Pred. 5: 4.
22. Om du intet löfte lofwar, så är det dig ingen synd.
23. Hwad af dina läppar utgånget är, det skall du hålla och göra derefter, såsom du HERren din Gud med fri wilja lofwat hafwer, det du med din mun talat hafwer.
24. När du går i din nästas wingård, så må du äta af winbären så mycket dig täckes, till dess du blifwer mätt; men du skall intet taga med dig, i ditt käril.
_377.jpg&oldid=343196){kind=link}