| 386 | Mose testamente. | Deuteronomion. | Cap. 32, 33. |
gemenskap med Gud i Christo, som sjelf är lifwet och gifwer werlden lif.
48. Och HERren talade till Mose på samma dagen och sade:
49. Gack upp på berget Abarim, uppå Nebo berg, som ligger i de Moabiters land, twärt öfwer Jericho, och bese landet* Canaan, som jag Israels barn till eget gifwa skall. *4 Mos. 27: 12, 13.
50. Och blif död på berget, då du dit uppkommen är, och församla dig till ditt folk; likasom din broder Aaron blef död på det berget Hor,* och församlade sig till sitt folk. *4 Mos. 20: 25; cap. 33: 38.
51. Derföre att I hafwen brutit emot mig ibland Israels barn wid trätowattnet i Kades i den öknen Zin, att I icke helgaden mig ibland Israels barn.* *4 Mos. 20: 12; cap. 27: 14.
52. Ty du skall få se landet twärt ifrån dig, det jag Israels barn gifwer; men du skall icke komma der in.
Nu har Herrans tjenare Mose fulländat sin höga kallelse, och hans dödsstund nalkas. Under påminnelse om sin synd och ofullkomlighet kallas han till skilsmessa från denna werlden, att han såsom en ödmjuk och nådehungrig menniska skulle utgå ur tiden. Att dö utan att få ingå i Canaans land war ett straff för hans synd, men detta straff war tillika en stor nåd, ty han hade lätt kunnat falla i andligt högmod efter så många härliga uppenbarelser. Att kunna afsomna såsom en fattig syndare, med en brinnande längtan efter full delaktighet i Jesu försoningsnåd, och att så hwila med hela själen wid Hans öppnade hjerta, är den enda sanna trösten och friden i den sista stunden.
33. Capitel.
Mose testamente och prophetia.Detta är wälsignelsen, der Mose Guds man med wälsignade Israels barn före hans död,
I föregående capitel framställas hufwudsakligen de straff, som alla öfwerträdare hade att wänta, men här följer en härlig wälsignelse öfwer hela Guds andliga Israel. Guds tjenares och fädernas hjertan i Gamla Testamentet woro fulla af en lefwande kunskap om den utlofwade Messias, och denne Messias war isynnerhet för deras ögon, då de kort före sin död wille meddela de sina den sista wälsignelsen. Ty emedan de wisste, att Messias icke blott är all wälsignelses enda källa, utan också det heliga strömdrag, genom hwilket all wälsignelse ledes och föres öfwer menniskorna, som ligga under Guds wrede och förbannelse, så riktade de wid alla sina wälsignelse-önskningar sina blickar på denne Frälsaren, för den fallna werlden, och wäntade af Honom uppfyllelsen af allt det goda, som de önskade de sina. Derföre är det klart, att Christus äfwen war kärnan och medelpunkten af Mose sista wälsignelse. Mose war i hela sitt lif en trogen Jesu Christi tjenare, med klar kunskap och brinnande kärlek till Honom.
2. Och sade: HERren är kommen af Sinai och är dem uppgången af Seir; Han är framkommen ifrån det berget Paran,* och är kommen med mång tusen heliga; på Hans högra hand är en brinnande lag för dem. *Hab. 3: 3.
Emedan bergen Sinai, Seir och Paran dels sammanhängde med hwarandra, dels wisade sig för ögat på en gång, så nämnas de här alla tre tillsammans. Då lagen utgafs på Sinai, så är det troligt, att molnet med sina ljungeldar, som stadnade öfwer Sinai, först wisade sig från fjerran öfwer Seirs berg, Dom. 5: 4, 6, och sedan såsom en soluppgång höjde sig öfwer berget Paran och kom närmare. Detta kommande af Guds härlighet jemföres med den i sin glans uppgående solen. Ehwar Herren är, är Han omgifwen af otaliga heliga englar och saliga andar. Då lagen blef gifwen, så woro de församlade himmelska härskarorna wittnen dertill, och woro derwid såsom tjensteandar werksamma, Apg. 7: 53, Gal. 3: 19, Ebr. 2: 2. Från Hans högra hand som lagens eld till dem — den lag som utgafs i elden, 5 Mos. 4: 36. Denna omgifwande eld afbildade lagens kraftiga, smältande, brännande, upplysande och förklarande eldsord, Jer. 23: 29.
3. O! huru kär hafwer Han folken: alla hans helige äro i din hand; de skola sätta sig till dina fötter, och skola lära af dina ord.
Äfwen lagen med alla dess inrättningar wittnar om Guds outgrundliga kärlek till menniskorna. Folken bet. hela Israels folk och alla jordens folk, som genom Herrans ord skulle blifwa medlemmar af det andliga Israel. Såsom Israels slägter wid foten af berget Sinai lyssnade till Herrans ord, så skola i tidernas lopp jordens slägter sätta sig till Hans fötter. Ordagrannt lyder denna vers: O, du folks älskare, alla deras (folkens) helige äro i din hand m. m. Bland alla folk känner Herren sina heliga från begynnelsen; de äro i Hans hand, och Hans hand förer dem genom lifwets öken till det rätta Canaan.
4. Mose hafwer budit oss lagen, Jacobs menighets arf.
Lagen war det högsta arf, som Gud gaf år Jacobs folk, Ps. 119: 111. Mose talar här från folkets ståndpunkt och ur folkets mun.
5. Och Han war i konungawälde, och I förstarna för folket höll Han tillhopa, samt med Israels slägter.
Grt.: Och han wardt konung i Jeschurun, då folkets höfdingar församlade Israels
_396.jpg&oldid=343252){kind=link}