Jesu fotspår, följa Honom och bära Hans kors, älska Honom och winnlägga sig att hålla Hans bud och blifwa trofaste intill ändan. 2 Cor. 7: 1. Det war med manna och wattnet ur klippan, som Herren uppehöll sitt folk under wandringen genom öknen. Det är med andligt manna från himmelen och med det lefwande wattnet, som Jesus lofwade sina trogna, det är med dessa nådegåfwor Han uppehåller sitt folk, till dess de få ingå i det rätta fäderneslandet, der detta löfte skall fullbordas: Den der winner, honom will jag gifwa äta af det fördolda manna, Uppb. 2: 17. Den blomstrande mandelstafwen, som war nedlagd i arken, war ett tecken till den himmelske Medlarens ewiga presterskap. Att den torra mandelstafwen blomstrade och bar frukt, betecknade, att Christus i det fallna menniskoslägtets liflösa och förtorkade stam skulle inplanta nya lifskrafter och deraf uppwäcka ett lefwande folk, en helig församling, ett andeligt presterskap. Och såsom den förtorkade stafwen åter fick ett friskt blomstrande wäxtlif på en enda natt, så att den om morgonen hade blommor och frukter, så har äfwen Jesus efter sin död uppstått ur grafwen med en förklarad lekamen, och meddelar alla sina trogna ewinnerligt lif, så att de en gång blifwa delaktige af lifwets uppståndelse till oförgänglig klarhet, frid, fröjd och salighet. Lif, uppståndelse och oförgänglighet betecknades således med den presterliga, blomstrande stafwen, och det är Christus, den rätte öfwerstepresten, som meddelar dessa himmelska gåfwor och gifwer makt att blifwa Guds barn åt alla, som Honom anamma, dem som tro på Hans namn. De Cherubim eller englawäsen, som stodo på nådastolen, betecknade Herrans thronenglar, hvilka äfwen på andra ställen i den Heliga Skrift omtalas, t. ex. Hes. 1: Uppb. 4: m. m. Men isynnerhet märkwärdigt är, att dessa Cherubim bestodo af samma guldstycke som sjelfwa nådastolen, så att de icke woro särskilda stycken wid nådastolen fästade, utan likasom uppwuxna derutur, såsom grenen utaf den stam, på hwilken den wäxer. Wi kunna derföre måhända betrakta dessa Cherubim såsom sinnebilder af den förklarade, den himmelska församlingen, som Christus föder och uppfostrar för härlighetens rike, den frälsta, förklarade, saliga skara, som en gång skall komma Guds ansigte närmare än sjelfwa englarne, emedan denna församling är delaktig af enfödde Sonens förklarade wäsende, grenar som wuxit på detta lefwande winträd, en brud tagen och beredd af Hans eget wäsende, såsom den första qwinnan, menniskoslägtets stammoder, blef tagen af mannen. Den Heliga Skrift gifwer oss tillräcklig grund för denna djerfwa förklaring, denna outsägligt härliga förhoppning. ”Christus älskade församlingen och hafwer utgifwit sig sjelf för henne, på det han henne helga skulle, och hafwer gjort henne ren i wattnets bad genom ordet, på det Han skulle beställa sig sjelf en församling, den härlig är, den ingen fläck eller skrynka hafwer, eller annat sådant; utan att hon skulle wara helig och ostrafflig. — — Ty wi äro ledamöter af Hans kropp, af Hans kött och af Hans ben — — Denna hemlighet är stor, men jag talar om Christo och församlingen”, Eph. 5: 25–27, 30, 32. Redan här i tiden äro de trogna lefwandes Guds tempel, såsom Gud säger: Jag will bo uti dem och wandra uti dem, och jag will wara deras Gud, och de skola wara mitt folk, 2 Cor. 6: 16. Men ett sådant löfte äfwen om Hans ewiga förening med sina trogna läsa wi i Uppb. 21: 3, Och jag hörde en stor röst af himmelen säga: Si Guds tabernakel ibland menniskorna, och Han skall bo med dem, och de skola wara Hans folk, och sjelfwer Gud med dem skall wara deras Gud. I Christus bodde Gudomen sjelf i högsta mening ibland oss här på jorden, såsom det står: Ordet wardt kött och bodde ibland oss. Ordet bo på grundspråket betyder: Han bodde såsom i ett tält ibland oss. Hans kropp, som war Guds högsta tempel, liknade det flyttbara tabernaklet eller tempeltältet i öknen, och i den saliga ewigheten skall hela den förklarade församlingen blifwa den andliga kropp, som uppbygges nu för att blifwa Hans ewiga lefwande tempel. Eph. 2: 19–22. Wi kunna derföre anse förbundets ark såsom betecknande Guds förbunds folk på jorden, som af Christus betäckes och omgifwes, ty guld omgaf arken på alla sidor; och Cherubim såsom den förklarade församlingen i himmelen, öfwer hwilken Herren sjelf thronar i sitt himmelska majestät; och denna församlings lifsgrund är Christus sjelf, som med sitt ljus, med sitt lif och med sin anda uppfyller alla de saliga.
På tapeterna, som betäckte det inre af tabernaklet, woro äfwen gestalter af
_405.jpg&oldid=343274){kind=link}