förödmjukelse inför Gud samt tillflykt till försoningens anstalter, och tillika att genom försoningens nåd och kraft blifwa inskrifna i själ och hjerta såsom ett beständigt rättesnöre för de trognas wandel, en spegel, hwaruti de kunna se sina ofullkomligheter, för att drifwas till daglig bättring och till allwarligt bemödande att i Herrans kraft blifwa i hjerta och lefwerne heligare och fullkomligare. Försoningens tillämpning i menniskans själ och hennes delaktiggörelse deraf, rättfärdiggörelsen genom tron, den dagliga bättringen, förnyelsen och helgelsen, samt Guds rikes utweckling, tillwäxt och slutliga fulländning både i menniskans hjerta och i Christi församling, är den Helige Andes werk, hwilket allt på flera sätt i Mose böcker framställes. Wi hafwa således redan hos Mose både Lagen och Evangelium, fastän icke det sednare i dess fulla klarhet; både tio Guds bud och trons artiklar woro redan gifna åt Israels folk. Hela innehållet af Herrans bön blef äfwen på åtskilligt sätt genom Mose framlagdt. Att Guds namn måtte warda helgadt, att Hans rike måtte komma, och att Hans wilja måtte ske, war det tydliga ändamålet, hwarpå alla Herrans uppenbarelser och nådesanstalter syftade, och derom bad både Mose och hwarje trogen själ i Israel. Bönen om dagligt bröd stod skrifwen för deras ögon i den torra ödemarken, i det dagliga himmelsbrödet, i wattnet från klippan, samt på tabernaklet och i molnstoden. Att bedja Herran både om lekamligt och andligt dagligt bröd fingo de lära på ett wida kraftigare sätt än något annat folk. Om syndernas förlåtelse, om befrielse från frestelser, om räddning från allt ondt hade de beständiga anledningar att bedja, och hela Herrans styrelsesätt med detta folk och alla Hans uppenbarelser gingo derpå ut, att lära dem bedja samt prisa och lofwa Herrans namn. — Äfwen det Nya Testamentets heliga Sakramenter, Döpelsen och Herrans Nattward, hade Herren förebildligt gifwit åt sitt folk Israel i Omskärelsen och Påskalammet, samt i de öfriga förbundsoffren. Då wi besinna allt detta, så kunna wi lätteligen finna, huru det war möjligt för nådehungriga själar i Israel att komma till en sann och lefwande, rättfärdiggörande, helgande och saliggörande tro, och att blifwa fromma menniskor i ordets rätta mening, fromma genom förening med Herran i Hans nåds förbund.
_410.jpg&oldid=343289){kind=link}