| Josua winner Aj. | Josua Bok. | Cap. 8. | 413 |
upp med de äldsta af Israel för folket till Aj.
11. Och allt krigsfolket, som när honom war, drogo upp, och trädde fram, och kommo in mot staden, och lägrade sig norr ut ifrån Aj, så att en dal war emellan dem och Aj.
12. Men han hade tagit wid fem tusen män, och ställt dem till bakhåll emellan BethEl och Aj, westerut ifrån staden.
Detta war ett annat mindre bakhåll från en annan sida, än det som omtalas v. 4, på det fienden från flere håll skulle wara afskuren från staden.
13. Och folket af hela lägret, som norr ut ifrån staden war, ställdes så, att dess yttersta räckte wester om staden: så drog då Josua i den natten midt in uppå dalen.
14. Som nu konungen i Aj såg det, skyndade de sig och gjorde bittida redo; och männerna af staden drogo ut, till att möta Israel i strid med allt sitt folk på ett förelagdt rum emot slättmarken: ty han wisste icke, att ett bakhåll war på honom bakom staden.
15. Men Josua och hela Israel ställde sig, såsom de hade warit slagne för dem, och flydde på den wägen åt öknen.
16. Då skriade allt folket af staden, att man skulle förfölja dem; och de jagade desslikes efter Josua, och föllo utur staden;
17. Så att icke en man blef qwar i Aj och BethEl, den icke utdrog och förföljde Israel; och läto staden stå öppen, på det de skulle jaga efter Israel.
Bethels inwånare kommo för att bistå Aj. Men troligtwis drogo de sig snart tillbaka (se v. 25, 26), ty Bethel blef denna gången skonadt och wid ett sednare tillfälle intaget. Dom. 1: 22.
18. Då sade HERren till Josua: Räck ut spetsen, som du hafwer i din hand, emot Aj: ty jag will gifwa det i din hand. Och Josua räckte ut spetsen, som i hans hand war, emot staden.
Uträckandet af spetsen eller spjutet i Josua hand skulle för folket wara ett segertecken, såsom då Mose uträckte sin staf öfwer Röda hafwet, så att ingen af folket skulle frukta för fienden och derigenom åstadkomma oreda under den låtsade flykten.
19. Då gaf sig bakhållet upp med hast utaf sitt rum, och lupo, sedan han räckte ut sin hand, och kommo i staden och wunno honom, och hastade sig och tände elden på honom.
Det war så föranstaltadt, att någon, som hörde till bakhållet, kunde se härförarens uträckta spjut, och folket på detta gifna tecken sätta sig i rörelse emot staden.
20. Och de män af Aj wände sig och sågo tillbaka, och fingo se röken af staden gå upp i himmelen, och hade intet rum till att fly hwarken hit eller dit: och det folket, som flydde åt öknen, wände sig om till att jaga efter dem.
21. Då nu Josua och hela Israel sågo, att bakhållet hade wunnit staden, efter röken gick upp af staden, wände de om och slogo de män af Aj.
22. Och de i staden drogo också ut emot dem, så att de kommo midt ibland Israel på båda sidor: och de slogo dem, till dess ingen af dem öfwerblef lefwande, eller undslapp.* *5 Mos. 7: 2.
23. Och grepo konungen af Aj lefwande och förde honom till Josua.
24. Och då Israel hade ihjälslagit alla Ajs inbyggare på marken och i öknen, som hade jagat efter dem, och de föllo alla genom swärdsegg, till dess de woro ändade, då wände sig hela Israel åt Aj, och slogo det med swärdsegg.
25. Och alla de som fölle på den dagen, både män och qwinnor, de woro tolf tusen, allt folk i Aj.
26. Och Josua drog icke handen igen, med hwilken han utsträckte spetsen, till dess han till spillo gjorde alla Ajs inbyggare.
27. Utan boskapen och rofwet af staden utbytte Israel emellan sig, efter HERrans ord, såsom han Josua budit hade.* *4 Mos. 31: 22, [et]c.
28. Och Josua brände upp Aj och gjorde en hög deraf till ewig tid, den ännu der är på denna dag;
Aj omtalas Es. 10: 28 och Esra 2: 28. Det hade sannolikt åter blifwit uppbygdt.
29. Och lät upphänga konungen af Aj i ett träd intill aftonen: då solen war nedergången, befallte han, att man skulle taga hans kropp utur trädet;* och de kastade den i stadsporten, och hofwo en stor stenhop deruppå, hwilken ännu der är intill denna dag. *5 Mos. 21: 23. Jos. 10: 27.
Se 5 Mos. 21: 23.
_423.jpg&oldid=343317){kind=link}