| Landets delning. | Josua Bok. | Cap. 13. | 421 |
lättare hade det gått, om hos folket i allmänhet hade funnits en mera lefwande förtröstan på Herran ock ett warmare nit om Hans ära.
Såsom Israel måste länge strida mot dessa hedniska folk, för att utrota dem ock deras afgudar, så måste ock hwarje sann medlem af Christi församling strida emot hedendom och afgudar i sitt eget hjerta, ock det är ofta ett mödosamt krig; fienderna äro ofta förborgade, såsom Canaaniterna i sina hålor, ock komma hastigt fram, genom swåra frestelser, såsom bewäpnade med förgiftade pilar, stundom då man minst förmodar det. Ock ju mera slapp ock trög en christen är i denna strid mot afgudarna i sitt eget hjerta, desto långsammare går det att öfwerwinna dem, desto längre dröjer det, innan man kommer till en fridfull besittning af de nådesförmåner, som Herren utlofwat åt sina trogna, ock till en rätt försmak af det himmelska Canaan. Men lika wisst som Israel i Herrans kraft kunde besegra så många mäktiga hedniska folk, lika wisst kan också hwar ock en, som i tron på Christum will taga löftets arf i besittningt, genom Hans kraft segra öfwer alla andeliga fiender.
13. Capitel.
Landets delning. Rubens, Gads, Manasse lott.Då nu Josua wardt gammal ock wäl till ålders, sade HERren till honom: Du är gammal worden ock wäl till ålders, och landet är ännu mycket qwar, som intagas skall:
XGud hade sjelf förutsagt, att Israel icke på. en gång skulle intaga alla de länder, som blifwit utlofwade, 1 Mos. 15: 18. Jfr 5 Mos. 7: 22. 2 Mos. 23: 28, 29. Dom. 2: 21, 22. Jos. 23: 12, 13. Till en början war det en barmhertig skickelse emot Israel, att folket icke på en gång, utan småningom skulle utrotas; men sedan blef detsamma ett straff för Israels affall och synder.
2. Nemligen hela landet de Phlilisteers, och hela Gessuri,
Gessuri war ett litet folk, som bodde i södra delen af Canaan.
3. Ifrån Sichor,* som löper fram om Egypten, allt intill Ekrons landsändar norr ut, hwilka de Cananeer tillräknas; fem de Philisteers herrar, nemligen de Gasiter, de Assdoditer, de Askaloniter, de Gittiter, de Ekroniter, ock de Awiter.
Sichor betyder här den östligaste armen af Nilströmmen.
4. Men ifrån söder är hela de Cananeers land, och Mearach, de Zidoniers, allt intill Aphek, ock till de Amoreers landsändar.
Cananeerna i ordets inskränktare mening bodde på åtskilliga ställen i landet, söderut. 4 Mos. 33: 40, i wester ock wid hafwet, 4 Mos. 13: 30.
5. Dertill de Gibiliters land ock hela Libanon österut ifrån BaalGad nedanför berget Hermon, till dez man kommer till Hamath.
6. Alla de som på bergen bo ifrån Libanon allt intill det warma wattnet ock alla Zidonier:* Jag skall fördrifwa dem för Israels barn; kasta lott derom, till att utskifta dem emellan Israel, såsom jag hafwer budit dig. *Jos. 11: 8.
7. Så skifta nu dessa landen emellan de nio slägter tills arfs,* ock emellan den halfwa slägten Manasse. *Ps. 135: 11, 12.
Nu skulle landet utdelas, såwäl det redan intagna, som det ännu ointagna. Det hela war gifwt åt Israel, såsom en skänk af herran, ock de kunde komma i besittning deraf i samma mån som behofwet fordrade ock deras förtröstan på herran ock trohet emot Honom egde bestånd.
8. En de Rudeniter ock Gadditer hafwa med den andra halfwa Manasse undfått deras arfwedel: som Mose dem gaf på hinsidan Jordan österut,* såsom HERrans tjenare Mose dem det gifwit hafwer: *4 Mos. 32: 33. 5 Mos. 3: 12. Jos. 1: 12, [et]c. cap. 20: 8; cap. 22: 4.
9. Ifrån Aroer, som ligger på bäckens strand wid Arnon, ock ifrån den staden midt i bäcken, ock all den ängden Medeba allt intill Dibon:
10. Ock alla Sihons, de Amoreers konungs, städer, som satt i Hessdon, allt intill Ammons barns landsändar:
11. Dertill Gilead ock de landsändar wid Gessuri ock Maachati ock hela berget Hermon ock hela Basan allt intill Salcha:
12. Hela Ogs rike i Basan, den i Askaroth ock Ebrei satt, hwilken ännu igen war af de Resar: men Mose slog dem ock fördref dem.
13. Men Israels barn fördrefwo icke dem i Gessur, ock i Maachath: utan de bodde, både Gessur ock Maachath, ibland Israels barn allt intill denna dag.
14. Men de Liviters slägte gaf han ingen arfwedel; ty HERrans Israels Guds offer är deras arfwedel, såsom Han dem sagt hade.* *4 Mos. 18: 24. 5 Mos. 10: 9; cap. 18: 1, [et]c. Hes. 44: 28.
_431.jpg&oldid=343340){kind=link}