| Gideon blifwer domare. | Domare Boken. | Cap. 6. | 449 |
träldom och nöd och till Midianiternas makt öfwer dem. De hade fruktat och derföre dyrkat hedningarnas gudar.
11. Och en HERrans Engel kom och satte sig under en ek i Ophra, hwilken Joas tillhörde, de Esriters fader: och hans son Gideon tröskade hwete i pressen, på det han skulle fly för de Midianiter.
Herrans Engel är äfwen här densamme, som fordom uppenbarat sig i Israel, icke en Herrans Engel i obestämdt uttryck, utan Herrans Engel, som ledsagat Israel allt ifrån början, upprättat med dem sitt förbund och gifwit dem sin lag. Han kallas här, v. 14 och 16, Jehovah, Herren, som är Guds eget namn. Engel betyder, såsom förut blifwit anmärkt, sändebud, och Guds högste sändebud till menniskorna är Guds Son. Berättelsen om denna uppenbarelse är skrifwen med en så hög och rörande enfald, att den i sig sjelf är ett tydligt bewis, att den som skrifwit war uppfylld af Herrans Ande, för hwilken det underbara icke är underbart, och den himmelska sanningen behöfwer icke att med skön framställning göras skönare, än den i sig sjelf är.
12. Då syntes honom HERrans Engel och sade till honom: HERren ware med dig, du stridsamme hjelte.
Med denna helsning betecknas Gideon såsom den hjelte, genom hwilken Herren wille förlossa folket.
13. Gideon sade till honom: Min Herre, är HERren med oss, hwi wederfares oss då allt detta? Och hwar äro alla Hans under, som wåra fäder hafwa förtäljt oss, och sagt: HERren hafwer fört oss utur Egypten? HERren hafwer nu öfwergifwit oss, och gifwit oss i de Midianiters händer.
14. Då wände HERren sig till honom, och sade: Gack åstad i denna din kraft, du skall fria Israel utur de Midianiters händer: si, jag hafwer sändt dig.* *1 Sam. 12: 11. Ebr. 11: 32.
Denna din kraft betyder den kraft, som Herren gaf honom, då Gideon wände sig till Honom. Så snart Herren wänder sig till menniskan, så blifwer hon delaktig af Hans nåd och kraft. Några strålar af Herrans härlighet woro för Gideon tillräckliga, för att gifwa kraft och mod.
15. Han sade till Honom: Min HERre, hwarmed skall jag fria Israel? Si, min slägt är den minsta i Manasse, och jag är den swagaste i min faders hus.
Gideon kallade Herrans Engel förut Adoni, men här kallar han honom Adonai, som aldrig brukas om någon menniska, utan om Herren sjelf. Härmed wisar han, att Herren derigenom, att Han wände sig till honom, hade uppenbarat något af sin gudomliga härlighet; men Gideons tro war ännu swag, och dessutom wille han hafwa närmare kunskap om det höga uppdrag, som nu blef honom gifwet. Han framställer derföre ringheten och swagheten af den stam, till hwilken han hörde.
16. HERren sade till honom: Jag will wara med dig, så att du skall slå de Midianiter såsom en man.
17. Men han sade till Honom: Käre, hafwer jag funnit nåd för dig, så gif mig ett tecken, att det är du, som talar med mig.
Gideon wille wara fullkomligt wiss i sitt sinne, att Herren sjelf sände honom och att Han sjelf wille gifwa seger öfwer Midianiterna. Gideon twiflade således icke på Herrans makt att hjelpa, ej heller ansåg han en sådan underbar uppenbarelse för en synwilla eller såsom någonting omöjligt.
18. Gack icke hädan, till dess jag kommer till dig, och bär mitt spisoffer, och lägger det för dig. Han sade: Jag will blifwa, till dess du kommer igen.
Med spisoffer mente Gideon troligen, att han önskade, likasom Abraham, bereda en måltid för den höge gästen, som besökte honom.
19. Och Gideon gick, och slagtade ett kid, och tog ett Epha osyradt mjöl; och lade kött uti en korg, och lät sodet uti en kruka, och bar ut till honom under eken, och gick fram.
Af mjölet tillreddes för tillfället nybakadt osyradt bröd, såsom ännu i österlanden bröd beredes för hwarje måltid. Tunna kakor stekas på en jernplåt öfwer elden.
20. Men Guds Engel sade till honom: Tag köttet och det osyrade, och lägg det på hälleberget, som här är, och gjut sodet ut: och han gjorde så.
21. Då räckte HERrans Engel käppen ut, som Han hade i handen, och kom wid köttet och det osyrade mjölet med käppsändan: och elden kom utur hälleberget och förtärde köttet och det osyrade mjölet. Och HERrans Engel förswann utur hans ögon.
22. Då nu Gideon såg, att det war en HERrans Engel, sade han: O HErre HERre, hafwer jag nu sett en HERrans Engel ansigte mot ansigte?* *Dom. 13: 32.
Nu skedde samma under, som då Mose första gången offrade wid den nya helgedomen i öknen, att offret förtärdes genom en underbar eld, och nu war Gideon fullkomligt wiss om att det war Herrans Engel, som fordom ledsagat sitt folk. Gideon är nu förskräckt; ty han tänker på de orden, som hwarje menniska i Israel måste hafwa hört (2 Mos. 33: 20): Du kan icke
_459.jpg&oldid=407600){kind=link}