| 460 | Jephthah höfwitsman. | Domar Boken. | Cap. 11. |
2. Men då Gileads hustru födde honom barn, och desamma barn wordo stora, drefwo de Jephthah ut och sade till honom: Du skall intet arf taga i wår faders hus, ty du är en annan qwinnas son.
3. Då flydde han för sina bröder, och bodde i det landet Tob: och till honom församlade sig lösaktige män, och drogo ut med honörn.
Lösaktige män betyder fattiga, lösa och lediga menniskor, som icke wisste hwad de skulle taga sig till.
4. Och någon tid derefter stridde Ammons barn med Israel.
5. Då nu Ammons barn så stridde med Israel, gingo de äldste af Gilead bort till att hemta Jephthah utur Tobs land:
6. Och sade till honom: Kom och war wåt höfwitsman. att wi måga strida emot Ammons barn.
Att Jephthah blef uppmanad till striden på Herrans befallning, kan man sluta af v. 29 och af den lyckliga utgången, v. 32, samt af Ebr. 11: 32, 33.
7. Men Jephthah sade till de äldsta af Gilead: Ären icke I de, som mig haten, och hafwen drifwit mig utur min faders hus, och nu kommen I till mig, medan I äten i bedröfwelse?
8. De äldste i Gilead sade till Jephthah: Derföre komma wi nu igen till dig, att du skall gå med oss, och hjelpa oss strida emot Ammons barn; och wara wår höfwitsman öfwer alla de, som bo i Gilead.
De äldste i Gilead woro af de stammar, som der bodde, nemligen Ruben, Gad och halfwa Manasse.
9. Jephthah sade till de äldsta i Gilead: Om I hemten mig igen till att strida emot Ammons barn, och HERren gifwer dem för mig, skall jag då wara eder höfwitsman?
10. De äldste af Gilead sade till Jephthah: HERren ware tillhörare emellan oss, om wi icke göra, som du sagt hafwer.
11. Alltså gick då Jephthah med de äldsta af Gilead, och folket satte honom för höfwitsman och öfwerste öfwer sig: och Jephthah talade allt detta inför HERran i Mizpa.
Jephthah talade detta såsom inför Herrans ansigte, påminte folket derom, att Herren war närwarande, och tog Honom till wittne.
12. Då sände Jephthah budskap till konungen öfwer Ammons barn, och lät säga honom: Hwad hafwer du med mig skaffa, att du kommer emot mig till att strida emot mitt land?
13. Konungen öfwer Ammons barn swarade Jephthahs budskap: Derföre att Israel hafwer tagit bort mitt land, då de drogo utur Egypten, allt ifrån Arnon intill Jabbok och allt intill Jordan;* så få mig det nu igen med frid. *4 Mos. 21: 24.
Detta war en osannfärdig förewändning. Detta land hade aldrig tillhört Ammoniterna. Det land, som Israel eröfrade öster om Jordan, tillhörde då Amoreerna, och dessa hade tagit det från Moabiterna, 4 Mos. 21: 26.
14. Jephthah sände åter budskap till Ammons barns konung:
15. Och lät säga honom: Så säger Jephthah: Israel hafwer intet land borttagit, antingen ifrån de Moabiter, eller ifrån Ammons barn:* *5 Mos. 2: 9, 19.
16. Förty, när de drogo utur Egypten, wandrade Israel genom öknen allt intill Röda hafwet, och kom till Kades;
Med Röda hafwet förstås här troligen den längre i öster belägna persiska hafswiken, wid hwilken Ezion-Gaber låg. 4 Mos. 33: 35, 36.
17. Och sände budskap* till de Edomeers konung och sade: låt mig draga igenom ditt land; men de Edomeers konung tillstadde dem intet: och sände han bud till konungen öfwer de Moabiter, han wille icke heller tillstädjat. Så blef Israel i Kades; *4 Mos. 20: 14, 17.
Detta budskap omtalas icke af Mose, men antydes i 5 Mos. 23: 3, 4. Edomeerne gjorde gemensam sak med Moab och Ammon.
18. Och wandrade i öknen, och drogo omkring de Edomeers och Moabiters land, och kom östan de Moabiters land, och lägrade sig på hinsidan Arnon: och kom intet in uti de Moabiters landsändar: ty Arnon är de Moabiters landamäre.* *4 Mos. 21: 19.
19. Och Israel sände bud till Sihon, de Amoreers konung i Hesbon, och sade: Låt oss draga igenom ditt land in till mitt rum.* *4 Mos. 21: 21. 5 Mos. 2: 26.
20. Men Sihon betrodde icke Israel, att han skulle draga igenom hans landsändar; utan församlade allt sitt folk,
_470.jpg&oldid=343419){kind=link}